Tävlingsandarna har vaknat

När jag satt med morgonkaffet och tittade ut på gården kände jag att jag längtar efter, att en dag få vakna och känna mig pigg, alert och på G. En dag när inte allt känns så förtvivlat tungt fysiskt sett, för just nu mår jag psykiskt riktigt bra. Efter precis tre år har jag i dag jag levt utan mina depressions tabletter i en vecka och än så länge känns allt bara fin fint. Dessutom har maken lovat att säga till när och om jag är på väg i fel riktning, för även han har lärt sig att se mina signaler, trots att jag inte gör det själv alla gånger. Men jag skulle snart vilja få en dag, från förr, då jag orkade med så mycket mer och varje steg inte kostade en förmögenhet i energi. En dag då jag är klar i tanken och lätt i stegen! I den bästa av världar...

Nä, nu har det blivit mycket sjukdoms snack i några dagar, så därför tror jag att jag lämnar det åt sitt öde för en stund. Appropå klar i tanken, så grubblar jag just nu för fullt över innehållet i en novell jag tänkt skriva, men det står helt still. Jag har flera "börjor" men kommer ingenvart med dem. Min hjärna känns lika öde och tom på idéer som Saharas öken! I och för sig brukar det ofta ge sig när jag väl börjar skriva. För oftast vet jag inte innan vart jag är på väg och hur historien, dikten eller bloggtexten kommer att bli eller sluta. Men samtidigt är jag nu lite besvärad och stressad över att jag inte har den minsta lilla tråd eller tanke att följa och att jag fastnat i en tankecirkel utan utgång!

Varför ska jag då tvinga mig att skriva denna novell just nu? Jo för att det just nu pågår flera novelltävlingar som jag tänkt skicka in mina alster till, för att förhoppningsvis vinna lite pengar till vår Florida resa, som vi vill göra och då helst till hösten. Jag har redan skickat in fem korta noveller till tävlingen, men de är så korta och ger därför inga "stora" pengar. Alltså skulle jag vilja delta med en längre novell på 15 000 ord (ger 15 000 kronor och är första pris), vilket är mellan 30-50 sidor och det fixar man inte på en kafferast, åtminstone gör inte jag det. Därför Anna, jag beundrar dig att du kommit igång och jobbar på det. Toppen och lyllo dig!! *ler* Tävlingen hittar ni på http://www.novelljakten.se/.

Jag har också varit så knepig och ego att jag nominerat min egen blogg till "årets blok" på mailto:blok@vulklan.se. Priset i den tävlingen, är att man får sin blogg eller kanske delar av bloggen tryckt i bokform, något jag skulle tycka vore häftigt! Jag har också hittat en novelltävling som går ut den 15/6 på länken http://webnews.texttalk.com/ och en annan som Hemmets veckotidning ordnar med utgångsdatum 15/8 och där temat är svensk sommar. Men den har jag ingen länk till, så är du intresserad av mer information är det bara att höra av sig till mig.
Jag måste nog erkänna att jag är lite svag för tävlingar. Åtminstone sådana tävlingar som inte har med sport och idrott att göra. Det var ju så jag fixade vår Sydafrika resa. Jag hittade en tävling på Mr Jet:s hemsida. 1:a pris var två tur och retur biljetter till Johannesburg, 2:a pris till Paris och 3:e pris till Amsterdam. Man skulle i en kort text beskriva hur Mr Jet är som superhjälte. C var vid den tiden väldigt inne på Disney figurerna, Fam. Incredibles, som ju är just superhjältar. Och året före hade vi bokat våra flygbiljetter till Holland när vi skulle dit och gifta oss och det uppstod en del strul, som Mr Jet så proffsigt löste åt oss. Jag tänkte: "Johannesburg och Sydafrika, vad ska jag dit och göra?" "Men Paris har jag länge varit sugen på att besöka" och som ni vet, är jag ju super svag för Amsterdam. Så sagt och gjort, jag knåpade ihop en liten text om superhjälten Mr Jet, skickade iväg den och sedan föll allt i glömska.

Som en parentes måste jag bara inflika att i familjen Incredibles, bilden högst upp, kallas mamman för elastaflickan. Och hennes superkraft är att hon är övertöjbar, stark och kan få hur långa armar som helst dessutom är hon bara 1,50 cm. Så då kan ni ju lista ut vem som kallas för elastaflickan i vår familj! *ler* En ganska bra liknelse med tanke på min EDS och min längd. Kanske även lite mer smickrande än gummigumman, som ju låter jätte gammalt eller som en bebis.

En fredag, ett halvår senare, när vi kommit hem från jobbet och läste posten, hittade jag ett brev från KLM/Air France. När jag öppnade kuvertet var det ett vinst bevis och det stod: GRATTIS, du har vunnit första pris! 2 tur och retur biljetter Stockholm - Johannesburg. Det är svårt att beskriva den känslan som infann sig, men jag minns att jag stirrade och läste innehållet om och om igen för att hitta dolda budskap, vad mer som eventuellt krävdes av mig eller det finstilta. Sen räckte jag över brevet till M och sa läs. Även han blåstirrade på innehållet i evigheter och efter ett bra tag kom den superintelligenta repliken: "det verkar som om du har vunnit!" Sen kan jag intyga att det den kvällen, blev fest hemma på vår gata i stan! *ler*

Förutom att, med hjälp av min mor, bli klar med vårstädningen av C:s rum har jag också hunnit med ett besök hos sjukgymnasten. När jag låg där med ackupunkturnålarna i nacken kom jag ihåg det jag skrev igår. Att vi EDS:are har en förmåga att "flyta ut och rinna över kanterna" och så fick jag en klar bild av vilka vi EDS:are egentligen är, nämligen en aladåb, jelly, the blob eller varför inte:
Njut av kvällssolen och så kommer det mer i morgon!/Carro med skrivkramp