Fortsätt drömma...

Det gäller att ta vara på tillfällena när de ges och just nu är det ett sådant tillfälle! Gubben är iväg med hemvärnet på en extra kvällsövning, sonen har fått middag och stuckit till en kompis och jag har hela kvällen på egen hand framför mig! Sitter med ljuv musik strömmande ur högtalarna, en kopp varmt kaffe i handen framför min älskade dator och passar på att blogga lite eftersom jag inte hunnit med det tidigare idag. Sen är det väl så där med ensamhet, att den är härlig för en kort stund och när man vet att de andra kommer hem om en stund. Att inte ha någon att vänta på, är något som jag inte tycker någon skulle behöva gå igenom om man inte självt valt det förstås.

Jag vill först påminna alla er som har möjlighet att komma, om EDS föreläsningen med vår ordförande i morgon mellan 12:00 - 13:30 i lokalen som kallas 2:3:an på konferenscentret på Sunderby sjukhus. Alla är varmt välkomna!

För några dagar sedan skrev jag om mina nattliga drömmar, men vad drömmer jag om i vaket tillstånd då?! För såna drömmar är lika viktiga som de nattliga, i mitt tycke. Det ger människan luft under vingarna och bär en framåt. Jag tror att alla behöver ha något att längta och drömma mot, för att orka med den grå vardagen i ekorrhjulet.

Ja självklart är min högsta önskan just nu att få fason på det här hopplösa benet (Ha! Nu var jag allt bra fyndig! För benet är ju totalt hopp löst! *ler*). Appropå det måste jag bara inflika en liten historia. En eftermiddag när jag fortfarande jobbade och satt på mitt kontor, kom min kära kollega Anki, in till mig sjungandes; "här kommer Carro Gren, tide li, med sitt ena ben, tide li" och när jag tittade upp hade hon hittat jordens mest antika benprotes med inbyggd socka och sko som hon grävt fram ur något förråd och som blivit kvar efter någon äldre dam. Jag höll fullständigt på att skratta mig av stolen, den såg för jäkla skojig ut!! *ler* Hos oss är tonen rå men hjärtlig... Hur som helst, väntar och längtar jag återigen efter att få ett livstecken från min proffsdoktor men på den fronten är det dödstyst. De har ju lovat operation i början av maj, men vis av erfarenheten tvivlar jag på det, för med den här hastigheten är vi ju snart där!

Sedan drömmer jag ju om att ge ut en bok, men det har jag redan berättat om tidigare och där är jobbet helt mitt. Det är bara att sätta igång och skriva! Bara och bara...*ler* Jag drömmer också om att bli skuldfri, har några små skulder som ligger och stör min tillvaro, inget katastrofalt (förutom huset och studieskulderna men de är ju så höga så de räknar jag inte) men ändå, jag skulle vilja lägga pengarna på annat.

Självklart drömmer jag också om att kunna börja jobba igen, när jag är klar med min "extreme makeover" eller "40 000 mila servicen" som jag också brukar säga (om jag nu någonsin blir klar). Men med vad vet jag inte riktigt. Jag har ju kvar min 100 % tjänst som enhetschef på socialförvaltningen, men jag tror inte jag kommer att kunna jobba mer än 50 % om jag ens kommer att kunna jobba så pass. Men "chefa" på 50 % är ohållbart, så det måste bli något annat men jag är kräsen. För det måste vara intressant, roligt, ha kontakt med människor, stimulerande, utvecklande och spännande. Kanske att starta en egen firma med bland annat föreläsningar, kunde vara ett alternativ. Men vi får väl se, ett steg i taget. Nu måste jag opereras och rehabiliteras först. Sen kanske min chef också har ett ess i rockärmen, som hon inte visat mig än! *ler*

Något annat vi drömmer om är en ny husvagn! En ny, fin, modern i stället för vår gamla, opraktiska men dock ganska charmiga veteranvagn. Vi har tagit över mina föräldrars vagn sedan många år och nu i höst blir den en veteranare. En riktig 70-talare som vi rustat upp och kajkat land och rike runt med. Men med 30 år på nacken börjar det mesta hänga på tre kvart och rackla både här och där, så därför skulle det sitta fint med en liten nätt miljon vinst eller så kan jag nöja mig med cirka 300 000 för det är vad en ny husvagn kostar! *ler*

Något som vi tillsammans i familjen drömmer om, är att få åka till USA. Vi var i Florida 1990 (jag har även varit där 1975) och det var nog den bästa resan vi gjort. Det var varmt, fina stränder, mycket att se och göra plus att shoppingen var toppen! Nu skulle vi vilja åka dit igen och ta med oss och visa C Disney world. C är ju ingen sportkille men däremot tycker han mycket om filmer och figurer av alla de slag, vilket han gjort sen han var tre år. Tänk vilket underbart Mecka för honom att få komma till Disney och se och skaka tass med alla! Och dessutom börjar det bli bråttom. Han får inte bli för stor, utan bör fortfarande vara hyfsat intresserad och imponerad!

Jag tycker faktiskt att min familj är värd denna resa efter allt svårt vi tvingats gå igenom de senaste fyra åren. Visserligen har jag ju sagt att motgångar härdar och stärker. Men ibland har det varit för jä...ligt tungt och nog har vi varit på väg att kasta in handduken fler än en gång! Men tänk att ha en Florida resa som mål efter nästa operation, det vore väl någonting det - ett riktigt ljus i andra ändan av tunneln. Något att sträva mot, som håller modet uppe!! I dag kom skattebeskeden. Och ...vi FÅR TILLBAKA en liten slant, jiiipppiiii!!!! Nu låter det som om vi blir stenrika, vilket vi givetvis inte blir. Men det kommer oväntade pengar, som mycket väl kan bli en startplåt till en resa. Så tillsammans med mina 40 års-pengar, ska dem in direkt på sparkontot (förhoppningsvis allt, men någon liten skuld kanske vi betalar bort. Men å andra sidan då får vi ju lägre månadskostnad, som vi också kan spara. Ja, jag har sett Lyxfällan! *ler*)! Jag har räknat ut att vi behöver cirka 45 000 kronor (flyg, hyrbil i tre veckor, hotell, inträden osv) + fickpengar och nu är vi snart en bit på väg! Florida, here we come! Glöm inte drömmarna!/Carro som redan börjat packa! *ler*