Borta bra men hemma bäst, visst är det väl ändå så?! Vi kom tillbaka från Lovikka igår kväll och det kändes så skönt att få kliva innanför de egna dörrarna igen. Visst har vi väl haft det bra med släkten; ätit och druckit gott, umgåtts, badat vedeldad utebastu och tvättat oss i smält snö. Sena kvällar (eller läs tidiga morgnar) har det förstås också blivit. Och M kände sig så nöjd, för han hade fått sina tre önskningar uppfyllda; att skotta (tydligen har han, trots allt, inte fått nog av det denna vinter!!!), elda brasor och sova i kojan! *ler*
När vi kom tillbaka till stan hittade vi en ödla som var så lagomt munter här hemma. Han var nästan alldeles vit i skinnet och bara blängde på oss med svarta ögon. Han tyckte nog att det var ett j...la sätt av oss att lämna honom ensam i flera dagar. Han fick ju ny mat i skålen innan jag for, men den hade ju självklart torkat efter så många dagar och jag tror det var det han var irriterad över. För han hade försökt släpa salladen över till vattenskålen, säkert som ett försök att blötlägga grönsakerna och på så sätt få lite uppfräschad mat. Så när jag kom hem fick jag fjäska och pjoska för honom hela kvällen. Och det var inte förrän vi lyfte upp lite sallad på solhyllan och handmatade honom, som han blev på lite bättre humör. Och idag bara bockar han så fort han ser mig, vilket betyder att han antingen fortfarande är sur på mig eller att han försöker stöta på mig! *ler*
Med min EDS blir jag så himla beroende av min egen säng och kudde (som jag hade med mig, kudden alltså) och jag blir därför alldeles ledbruten när jag ligger i någon annan säng i mer än två nätter. Därför kan jag tala om att det var så ljuvligt att få komma hem till den egna tempur madrassen, att jag i natt har sovit som en stock. Och känner mig därför lite små luddig i skallen och när jag nu inte skrivit något på flera dagar, känns det nästan som om jag glömt bort hur man gör...Så därför fattar jag mig kort idag och återkommer i morgon, förhoppningsvis piggare och med något nytt tema för dagen att skriva om. Vi hörs.../Carro, som ska försöka få väskorna uppackade trots att händerna är upptagna av kryckor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar