Det som jag har haft mest nytta av och som jag fortfarande försöker praktisera, var det vi fick lära oss om sömn. På rehabcentrat fanns det ett stilla rum som vi övade avslappning i och som jag även besökte efter lektionstid. Där inne var det stämningsljus, ambience musik (vattenfall, fågelkvitter etc.), sköna sacco säckar och rinnande vatten. Alltså inte svårt alls att komma till ro där! Jag blev så inspirerad av detta rum, att jag försökte återskapa ett stillhetens rum även här hemma. Jag började med att måla arbetsrummet vitt, köpte en stämningslampa och ambience musik och dessutom försåg jag mig med flera sacco säckar och en härlig fleecefilt.
Jag har märkt att sacco säckar är det bästa alternativet för mig och min EDS att slappna av ordentligt på. När kroppen blir innesluten av saccosäckarna som formar och stöttar min sladdriga kropp, riktigt känner jag hur musklerna slappnar av. Så i dessa säckar har jag både suttit och lyssnat på min avslappnings cd som jag införskaffat, men även somnat i under många och långa timmar. Jag har också sytt en sacco madrass som vi kan ligga på eller ha som täcke och den kan vi ha både i min eller C:s säng.
När jag var på rehabcentret berättade jag att jag drömmer massor av drömmar varje natt och att jag sedan på morgonen kan berätta om dem alla för familjen. Personalen på rehabcentret sa att för att man ska komma ihåg sina drömmar måste man vara vaken en stund efter varje dröm, så hjärnan hinner med och registrera. Och när jag kunde återberätta så många drömmar varje morgon betydde det, enligt dem, att jag aldrig gick ner i djupsömn vilket ju i längden inte är så nyttigt varken för kropp eller själ.
Jag är så himla känslig och reagerar direkt på störd sömn och 12 timmar är ett minimum för att jag ska känna mig någorlunda pigg. Förr när jag jobbade var just sömnen eller snarare brist på sömn det första tecknet på att jag var nära utmattningssyndrom. Och får jag inte sova, får jag mer ont, blir mer grubblig och då sover jag ännu sämre, rena rama rundgången. Jag höll med personalen på rehabcentret i att jag nog aldrig sover ordentligt och att det många kvällar kändes som om jag låg fem cm ovanför madrassen och aldrig landade i sängen eller kom till ro.
När sedan morgonen kom var jag inte ett dugg utvilad utan snarare tvärtom, om möjligt ännu tröttare och mer slut än innan jag gick och la mig. Varenda muskel i kroppen värkte och det kändes som om jag gått en rond eller tio i boxningsarenan, jag var totalt ledbruten. Då började jag ta en sömntablett (Propavan) varje kväll och det var som att vända blad i en bok! Det första som märktes var att jag inte kom ihåg lika många drömmar som tidigare och sen var jag inte lika sliten i kroppen och mer utvilad. Vilken enorm skillnad det blev! *ler*
I september började jag även ligga på "spikmatta" en stund före jag ska sova och det är underbart! Den är så himla jätte bra att jag nu planerar att prova slänga pillren och testa om det räcker med spikmattan för att få den välbehövliga vilan. Det låter kanske mystiskt med spikmatta, men den är fantastisk! *ler* Första sekunderna när man lägger sig på de 6000 spikarna gör det ganska ont men bara efter en kort stund blir man alldeles varm och avslappnad i hela kroppen. Spikmattan ger smärtlindring, avslappning och hjälper dig att somna. Det är en lisa för värkande och trötta muskler. Spikmattan kan också hjälpa dig med; ryggskott, träningsvärk, diskbråck, ischias, fibromyalgi, whiplash, stelhet, stress, kronisk värk, huvudvärk, "frozen shoulder", träningsvärk, sömnproblem m.m. Se länken: http://www.shaktimattan.se/
I lördags hade C en kompis som sov över, vilket i och för sig inte är ovanligt. Men det ovanliga den här gången var att grabbarna ville sova i sovsäck, vilket de fick. Sen ville de ligga under bäddsoffan i sina sovsäckar, vilket de också fick och natten blev lugn och tyst. Men på morgonen, vaknade jag 9:00 (vintertid), av att det fortfarande var knäpp tyst i gillestugan. Inte ett ljud hördes och C:s kompis brukar ju vara morgonpigg. Jag fick värsta paniken, tänk om de krupit in i sovsäckarna under soffan. Hur blev det då med lufttillförseln??!! Tänk om de kvävts till döds, koldioxidförgiftade!!! Jag kunde inte släppa tanken och klev upp för att putta på dem. Där låg de som två kolmaskar inkilade under soffan. Jag puttade först på den ena och sen på den andra. Och då, LYCKLIGTVIS, började de röra på sig och sucka och frusta inne i sovsäckarna, som de så klart krypit in i med kudde, täcke och sig själva. Puh, de levde!! Jag blev så himla lättad och kröp tillbaka ner i sängen en stund. Visst är det väl rart med barn!*ler*/Carro, fakir
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar