Full fart igen, ända in i kaklet!

Som sagt rivstart var ordet! Känns som jag kommer ingasande "i hösten" i 190 knyck, sladdar, slirar och får en stoppsladd med bredsida! Jisses Amalia, vilken fart allt har och härom dagen kändes det som om jag behövde ett USB minne att sätta i örat för att tanka ner och komma ihåg all information jag fått! *ler* Har på känn att den här hösten kommer att vara ett minne blott så där i december (tjaaa, det är den väl alltid i och för sig vid den tiden) och att jag kommer känna det som om det nyss var sommar...

Det kommer nog bara att svischa till och så är vi på andra sidan nyåret...Kanske lika bra det med tanke på hur mycket jag ogillar hösten och vintern, är verkligen en vår- och sommar människa i själ och hjärta...(t.o.m. inklusive insekterna! *ler*) Och dessutom är det ju ett speciellt år i år...nämligen 2012...vilket ju ska betyda slutet på Maya indianernas kalender. Och ni som känner mig vet ju hur lätt jag har för att fastna i domedagsgrubblerier när jag sätter den sidan till...

Redan som pytteliten började min far veva upp förväntningarna om millenium skiftet och sa att när det blir år 2000 kommer du att vara si och så gammal. Och gissa om jag blev hispig ju närmare det magiska datumet vi kom, ja faktiskt så hispig att jag nog har legat vaken en och annan sömnlös natt bara för den sakens skull. Men när det sen blev nyårsafton, ja då var jag cool lugn, trygg och nöjd med lilla familjen och vännerna runtom kring mig. Jag tänkte att vad som än händer efter tolvslaget så har jag haft ett bra liv! Och jag väntade och laddade...men...

Inget hände! Noll, zipp, zero! Nästan lite snopet faktiskt, så som jag hade målat upp alla möjliga scenarior, vevat upp mig själv till stressångest och laddat sedan jag var tio år gammal och så händer ingenting! Inte ens det minsta lilla strömavbrott ens...*ler* Och nu då, ja nu är jag där igen...och grubblar, ältar och funderar över vad som kommer hända när Maya kalendern tar slut den 21 december även om jag innerst inne vet att det kommer bli likadant som med millenium skiftet.

Men jag är hopplös när det gäller sånt! Livet, döden, livet efter döden, solens slocknande, jordens undergång, Sourvadammens kollaps (en stor vatten reservoar i mina hemtrakter), och nu då Maya kalendern kan driva mig till vansinne! Åtminstone till en början men när det sen närmar sig eller händer, ja då är jag samlad, fokuserad, koncentrerad och inte ett dugg rädd. Det är som om jag måste göra bort all oro på förtid för att sedan kunna "hugga i" när det väl gäller...

Det här med Maya kalendern hade jag inte en aning om, tills midsommar 2010 då en släkting till M kom och berättade detta för mig. Det var första gången vi träffades och hon kände inte mig då, så därför visste hon inte att man inte berättar sånt för mig! Och eftersom hon själv är naturvetenskapligt intresserad och detta faktum upptagit mycket av hennes tankeverksamhet var hon uppfylld av det och ville bara dela sina tankar och funderingar med mig...Oh no, inte bra! *ler*

För övrigt har M tagit på sig rollen som min "censur" och jag får inte se vilka dödsångest filmer som helst. Det t.o.m. händer att han ropar "STOP kom inte in i vardagsrummet" och då vet jag att han ser något som inte jag ska se, som jag inte mår bra av och som bara skapar grubblerier i mig. Lite skämtsamt sagt men ändå med en gnutta sanning i...*ler*

Hur som haver, släktingen berättade om Maya indianernas slut på kalendern den 21 december 2012 och att ingen vet vad som kommer hända efter det, och gissa vad jag har tänkt på sen dess?! Räknat ner tiden, googlat, funderat och gruvat mig. "Kan det verkligen vara så?!" "Näe, det kan det inte, tänk bara hur det vart med milleniumet!" "Men ändå, kanske ändå, det är ju faktiskt ingen som riktigt vet..."

Ja, jag vet jag är rolig jag! Men sånt här kan jag inte få stopp på och då kanske det inte är så konstigt att jag inte sover på nätterna!! *ler* (Fast det är ju en sanning med modifikation, sömnlösheten beror ju faktiskt på EDS:n till största del!) En teori är att jorden går under och att allt liv upphör, en annan att jordens dragningskraft vänds utåt och allt far ut i rymden...Einstein hade också en teori att allt liv upphör när honungsbiet dör ut och ja, ja jag vet...jag ska inte hålla på att googla på sådant där! *ler*

Nåja, nu måste jag ändå tillägga till ämnet - innan ni tror att jag blivit alldeles tokig - att jag inte känner mig lika orolig för detta som för två år sedan, för jag har nämligen träffat en mayaindian! Eller kanske inte träffat honom i egen hög person, men hans ord har träffat och lugnat mig och det är jag han evigt tacksam för. Jag masserades nämligen av hans fru senast vi var på Cape East (det fantastiska spa:et i Haparanda som nyligen drabbades av brand) och då var jag ju bara tvungen att ställa frågan vars svar jag fasat för så länge. Vad händer efter 21 december 2012?

Hon skrattade och sa att jag kunde vara lugn för att hennes man hade svaret! Vilket ju lät oerhört betryggande i mina öron, för är man mayaindian då borde man väl ändå veta...Hon berättade att mayaindianerna har haft många kalendrar och att den vi har nu bara är en av många!! Att katolikerna hade bränt upp en massa reliker, kalendrar, skatter och annat när de kom till sydamerika och denna är det enda exemplaret som finns kvar och att det därför ser ut som om det tar slut efter det nämnda datumet.

Han hade också sagt, att det inte är något så stort som jordens undergång men att det nog kanske kan komma en och annan naturkatastrof kanske. Men att det troligaste ändå är att det bara är början på något nytt! Att vi alla efter det här datumet, går mot nya tider och nya händelser som inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt eller negativt. Åååh jisses vad många ton sten som lossnade från mina axlar!! Huuu, så skönt det var att höra! *ler*

Så jag måste säga att värsta rädslan har släppt kring detta datumet nu, även om jag fortfarande kan tänka att jag åtminstone inte skulle vilja sitta i ett flygplan just den dagen. För tänk om jorden exploderade och jag är i luften, var skulle jag landa då när bensinen tog slut...Ha, ha, ha...hör själv hur korkad jag låter!
Och ändå kan jag inte låta bli att längta tills det slår över till 2013 och vi är på andra sidan året, för man vet ju aldrig...*ler*

Nåja, bortsett från sånt här dravel har jag en massa "bollar i luften". Så många att jag knappt ens har koll på dem själv. Ska försöka vända mina tankar från mayakalendern och räkna upp vad jag har på gång just nu...

Försäkringskassan - försäkrar ut 3/3 2013 och då är dagarna absolut SLUT! Tills dess måste jag ha en lösning på gång...
Arbetsgivaren - där väntar ett möte med chefen den 10/9 och det blir spännande att se vad som händer efter det...
EDS Förbundet - först styrelsemöte i helgen och sen kontaktpersonskurs i oktober med förberedande planering under älgjaktsveckan då jag ändå är "gräsänka"...

"Knölen/cystan/blindtarmen" i ljumsken - där är det status Q. Åtminstone när det gäller ortopedarnas syn på knölen. Jag misstänker starkt att de kört fast eftersom jag inte hört ifrån dem sedan före påsk. Jag har ringt massor med gånger och idag skickade jag slutligen ett mail till "doktor Knöl" och bad honom ringa upp mig för att jag har nyheter att berätta för honom om knölen.

Endometrioscentrum - fått en återbudstid och ska till Akademiska måndag den 3:e september. Och här tror jag faktiskt att "knölen/cystan/blindtarmen" i ljumsken egentligen också hör hemma och inte alls på ortopedfronten. Tror inte alls det är så konstigt om dr. Knöl har kört fast, för jag tror inte ens det är hans bord...Så det ska verkligen bli spännande att se om jag tror rätt igen. För jag tror faktiskt att det är ett endometriom jag har där, vilket inte är helt långsökt då jag ju har ett endometriom på den enda äggledaren jag har. Har jag fel, lovar jag att börja blogga varje dag! *ler*

Svarta fläcken i höger ögonvrå - har eventuellt vuxit lite sen i januari och ska därför skäras ut och skickas på analys, bara så vi är säkra på att det inte är några "farligheter" i den. Vilket jag inte tror, eftersom jag inte fick någon akut prioritet på ärendet. Hade det varit något ilsket hade den nog redan varit ute vid det här laget. Denna lilla operation kommer ske under hösten men jag har inte fått någon tid än.

I mitten på september ska jag på återbesök hos dr. Y på min "hemma ortoped", då ska både ryggen och knäet besiktigas. Jag kommer också försöka få till stånd en magnetkamera remiss av nacken då den inte är röntgad sedan 2007. Vilket är alldeles för länge då dr. Rygg redan sa 2009 att detta absolut är något vi måste ha koll på i fortsättningen eftersom skoliosen kan fortsätta ta ut sin rotation i nacken istället för i ryggen där jag nu är så stel. Det var trångt redan då och det har definitivt inte blivit bättre...

Det ska tas beslut om mina blodförtunnande sprutors fortsatte öde och äventyr, vara eller icke vara...det är frågan. Beslut tas efter Uppsala. Troligen plockas de ut och ersätts med något annat, då jag börjat få så enormt mycket blåmärken och bindvävsknölig mage av allt stickande...

Eventuellt kommer en remiss att skickas till Öron-Näsa-Hals, eftersom jag fått så mycket svårare att svälja. Allt fastnar i svalget; tabletter, mat, saliv, godis etc. etc och det är lagomt irriterande. Själv tror jag det beror på nacken men bara för att jag lättare ska få en magnetkameraundersökning vill mumindoktorn att man ska utesluta att problemet sitter i halsen. Vilket det i och för sig kan göra med tanke på EDS:n...Men dr. Rygg sa att det redan var trångt 2007 och att det absolut inte får bli mer trångt i nacken (fler pålagringar) för då börjar det påverka svalget och temperaturregleringen vilket det ju gör och därför vill jag ha det uppkollat.

Hos genetikern intet nytt! Det är verkligen dödstyst på den fronten och jag har ingen som helst aning om vad som händer nu. Om det händer något över huvudtaget...Jag skrev i går att jag är på Akkis måndag den 3:e och att jag mer än gärna finns till förfogande om de vill titta/känna/klämma/vrida/vända/böja på mig. Men som sagt...än har det inte hörts något...

Som en oväntad "uppseglare" har problemen med huden dykt upp! För jag har nämligen fått nya blåsor och bölder, den här gången mest koncentrerat till vänster hand. Det vätskar, spricker, kliar och ömmar något alldeles kolorysansvärt! Jag är nästan helt inne på den finska älglusen, då den kan sprida en bakterie som heter Bartonella Schoenbuchensis till människan som i sin tur kan ge hudproblem!

Visserligen är det väldigt ovanligt men kan helt klart hända och är det det jag fått, tyckte smittskyddsläkaren att jag haft enormt mycket otur...Därmed är det nog konstaterat att någon lottomiljonär blir jag aldrig, med den turen. Är det den bakterien kan jag, som fertil kvinna, få dras med den upp till ett halvt år en viss period i månaden. Forskarna tror det beror på förändrade hormonnivåer vid de tidpunkterna.

Och för att jag inte ska behöva äta penicillin varje månad uppmanade han mig att ringa infektionsmottagningen i morgon för att få det konstaterat och förhoppningsvis också rätt behandlat. Detta blir ju ännu viktigare om Endometrioscentrum bestämmer sig för att de vill operera mig och plocka ut hela "paketet" ur magen, då kan man definitivt inte gå omkring med en mystisk bakterie i sig. Så detta måste nog utredas och blir morgondagens uppgift.

M ska spela med sitt nya band på kulturnatta lördag den 8/9, inbegriper i och för sig inte mig, men den helgen är också bokad. Sen är han i Vantens by tre helger + en vecka på raken, eftersom det är älgjaktstider och jag blir älgjaktsänka igen! Med allt vad det innebär...i form av handling, C:s träningar, skolkontakter, läxor, matlagning och djurskötsel m.m.

För övrig håller jag också på att jaga på Mun-H-centrum i Göteborg, eftersom de tittar på C:s tand som vill komma ut i gommen och som tandregleringen här vill korrigera med tandställning. Medan vi och hans tandläkare mer är inne på att skära ut tanden, för då kan den inte skada andra tänder, och sen låta C själv ta ställning till om han vill möblera om i munnen när han blivit lite äldre. Personligen tror jag inte på tandreglering och EDS, eftersom det inte lyckades på mig. Gick med permanent tågräls i tre år och bara några år senare hade hela käken flyttat på sig. Så nä, jag tror inte på det...

Till allt detta tillkommer också en extra krydda i form av kamp mot tiden och kroppen! För jag vet att det här "goda måendet" inte räcker för alltid, utan i en framtid kommer jag att krokna igen. Frågan är inte om, utan när! Och därför är jag glad om jag hinner stöka bort så mycket av detta som möjligt, innan jag lägger mig i någon ny infektion eller liknande... Och ju mer jag stressar och jagar på mig själv, desto snabbare kommer kraschen! Känns nästan som om jag befinner mig i eller närheten av en av Floridas tromber...

Jag tror faktiskt att det här var allt, meeeen jag kan också ha glömt någon lite detalj...Jo just ja, det kommer ju en köksrenovering inom kort och dessutom har jag redan hunnit fixa en hel del sedan M började jobba, men det tar vi en annan gång...Någon som tvivlar på att jag skulle behöva en sekreterare och ett USB minne i örat...*ler* Så ja, jag ser verkligen fram emot att det tippar över till 2013 och att jag får börja vänta på ljuset, värmen, sommaren och resorna med Skalman igen!/Carro...håll i hatten, nu åker vi...(googlade och facebook bilder)

Semesterfirar'n, avslutning

I ungefär en vecka var vi hemma innan vi hakade på husvagnen igen och rullade österut även den här gången. Men inte så långt utan nu stannade vi cirka 8 mil från vår stad och alldeles ute i havsbandet på Frevisörens havsbad och camping. Familjen fick en tillfällig utökning med C:s kompis O och vi fick prova på hur det är att vara en två barns familj i en gammal sliten husvagn från -79 och det gick faktiskt oväntat bra måste jag säga.

Frevisörens camping är en liten camping som funnits länge och som inte känts så attraktiv på många år men som nu har fått en rejäl uppfräschning efter att ha fått nya ägare. Vi fick en toppenplats, med havsutsikt från "köksfönstret" och dörren och till toan var det bara ett stenkast (ja, ja...om man kan kasta 50 meter alltså *ler*). Det fanns restaurang, stugor, pooler, havet, trampbåtar och vanliga båtar trots att stället egentligen bara är pyttelitet. På stående fot bestämde vi att vi återkomma även nästa år...

Även tonårskillarna trivdes bra och vi förlängde t.o.m. vistelsen bara för att de ville det. Och gissa varför...jo, det kryllade av norska brudar på campingen och inte kunde vi väl åka hem då?! *ler* Efter en hel del trevande försök fick de kontakt med två flickor och mycket, tissel, tassel, fniss, fnitter och följa efter blev det! *ler* Och jag, jag kom ihåg mina egna ungdomsdagar när jag var på camping med mor och far. Då var det jag och min kusin som var i C:s och O:s kläder, medan mamma och pappa lagade mat i husvagnen och nu var det vi som var i deras "kläder". Tänk vad åren går!

Det var OS invigning medan vi var här och det hade vi glömt bort, trots att vi velat se det. (Ungefär det enda jag ser av OS, invigning och avslutning.) Och ingen tv hade vi med oss i gammel vagnen medan folket i de nya lyxiga KABE vagnarna satt med sina plattskärmar. Jag skojade med pojkarna och sa. "där sitter de rika och här de fattiga..." *ler* För det var så det kändes och de kunde inte annat än att hålla med.

Medan vi var på campingen fick jag ett väntat men obehagligt samtal från förhatliga försäkringskassan...och...jag tog det inte för jag anade vad de hade på hjärtat och ville inte förstöra en härligt varm och solig semesterdag. Bekymren får vi ta senare, när semestern är slut bestämde jag där och då! Vilket jag gjorde rätt i, för nu har det sannerligen börjat röra på sig...Kommer mer om detta så småningom.

Ett besök på IKEA blev det förstås också, vi ville ju spana in olika köksinredningar eftersom vår köksrenovering nu närmar sig med stormsteg. Det ser vi så klart fram emot även om det blir lite jobbigt också. Men har man bara gjort alla val och beställt hem alla grejer borde det inte behöva ta så lång tid. Medan vi var på "Frisörens camping" som kompis O döpte om stället till, brann det nästgårds. Nämligen på Cape East, vårt kära kära spa som vi besökt tre gånger. Nu är det nedlagt och ingen vet idag om och i så fall när de öppnar igen...

Efter fyra dagar blev det hemfärd igen och lilla mamma, jag alltså, var väldigt nöjd att ha fått campa ytterligare några dagar och den här gången med bättre väder. Med mig hem hade jag också någon mystisk åkomma som ingen riktigt kunde svara på vad det egentligen var men jag fick blåsor och "koppor" i händerna. De vätskade, sprack sönder och gjorde fruktansvärt ont. Först trodde jag att det var mitt vanliga eksem försökte smörja med diverse salvor utan något som helst positivt resultat.

Snarare tvärtom! Det blev bara värre och värre och ett tag trodde jag fingrarna skulle ruttna bort! *ler* Slutligen blev jag tvungen att söka upp doktorn, som hade teorier om att jag antingen blivit smittad med någon bakterie från någon ilsken tornedals mygga, den troliga ettriga finska älglusen vi stötte på i Ranua eller möjligen svinkoppor. Hur som haver, lite penicillin på detta och mina händer var som nya!

Vi har hunnit med ytterligare en liten husvagnstripp men den här gången blev det bara M och jag, C valde att stanna hemma under översyn av mormor och morfar. Vi ställde oss på Pite Havsbad, då huvudsyftet med resan var att besöka NOLIA mässan och titta och drömma om nya husvagnar. Vilket vi också gjorde fast man egentligen inte bör eftersom man får en sån faslig "husvagnsfeber" och bara ser alla fel och brister den egna har...

Förutom att ranta på NOLIA, hann vi också besöka Trapper baren och slösa x antal kronor, lata oss, grilla och se på OS utanför vagnen, för den här gången hade vi kommit på att vi kunde streama OS och se det på datorn. Vilket inte är illa pinkat av en så gammal husvagn och det kändes rentav lite lätt lyxigt att kunna se på tv i och utanför vagnen. Nästan enda faciliteten vi har för micron har vi slarvat bort...M säger att vi lagt den på något bra ställe men ingen av oss kommer ihåg var! *ler*

Och sen var det hur nära som helst att vi hamnade på tv3 igen! M höll på att dö och gick med skämskudden i högsta hugg och beordrade mig att prata om de så bara kom en tio meter i närheten av oss. TV3 höll på att spela in en ny dokusåpa som kommer på tv efter jul och ska heta något i stil med "Norrlands riviera" och är i samma anda som serien Böda Sand som gått på kanal 5 och alltså handlar om camping och campingliv.

Och jag är övertygad att vi kommit på bild om de bara fått syn på oss, för så pass mycket uppmärksamhet väcker vi när vi kommer med vårt "stiliga ekipage", rullstol och rullator. Under alla resor vi gjort har folk stannat och tittat, pekat och småskrattat åt vår husvagn och bil, för de är ju inte de nyaste och modernaste precis, mitt bland alla lyxåk! Men jag tycker den är charmig och trots att jag längtar efter en ny ohyggligt mycket, fungerar ju gamla Skalman riktigt bra! *ler*

Vi har tänkt oss hinna iväg på ytterligare en tripp den här sommaren, innan vi parkerar vagnen på vinterförvaring. Den här gången hade vi tänkt oss riktigt långt norrut mot Stora Sjöfallet och Ritsem, eftersom jag har ett sug att få se lite fjällvidder. Jag kommer ju aldrig att kunna ta mig ut fjällvärlden på mina fötter och därför kan dessa ställen vara ett bra alternativ eftersom det finns vägar och campingar där och ändå har man naturen inpå husknuten.

Men även om det inte hinns med någon fjälltripp i höst, är jag så otroligt nöjd med min sommar och att det gått så väldans bra för mig att bo i husvagnen jämfört med 2009 då vi var ute senast. Då var det mer jobbigt än ett nöje! Jag hade ju så svårt att gå, benen bar mig inte och krångligt med kryckor inne i vagnen. Men nu, nu kunde jag gå på mina ben utan kryckor och då är ett "compact living" perfekt! *ler*

En anledning till att det fungerat perfekt är att jag fått må så bra i sommar (bortsett från "kopporna" då) och inte behövt uppsöka "sjukan" en enda gång! Jag har haft lite ork, energi, vilja och lust över, vilket lett till att jag orkat och kunnat vara med på det mesta! Jag har orkat gå kortare sträckor utomhus och jag har t.o.m. hjälpt till med disken i servicehus även om jag var dödstrött efteråt och blev tvungen att vila i ett par timmar. MEN det gick! Och jag fick känna duktig och behövd! *ler*

Och mellan campingtripparna har vi eldat och eldat och eldat och...i vår nya fina eldstad som vi är så oerhört nöjda och glada över. Vi har köpt kaffe- och stekpannor, oljelampor, dynor, blommor och laddat med ved och där sitter vi så fort vi bara hinner och kan. Vi har grillat korv men också bjudit mina föräldrar på renskav i pitabröd och en och annan granne har också tittat förbi. Gissa om jag kommer drömma och minnas detta i vinter?! *ler*

Men allting roligt har ett slut och myntet två sidor, idag började gossen skolan igen och jag är helt lämnad åt mitt öde...Hi, hi, hi nä så farligt är det inte, killarna kommer ju hem på kvällen men en ordentlig omställning är det förstås, att nu vara själv igen på dagarna. C har ju varit hemma och vi har hunnit göra så mycket och det har varit så bekvämt att alltid ha honom vid min sida som hjälpreda och assistent. Men, men...i detta är det bara till att gilla läget, sådant är livet!

Dessutom är det en ny epok vi går till mötes, gossen har börjat på högstadiet och min gamla skola till råga på allt vilket känns både roligt och lite knepigt. M och jag var och höll "föredrag" om EDS och sonen för lärarna förra måndagen och det kändes som att kastas 30 år tillbaka i tiden. Trots att mycket var förändrat var sig också mycket likt. Och återigen fick jag det bekräftat, att föreläsa är min grej och att det ger mig enorma kickar. Något jag absolut vill göra mer av...

Förutom skolstart har det också varit ett par riktigt tunga dagar, då jag fått tampas med tårar, ångest, funderingar och grubblerier. Men inte över det jag brukar deppa över så här års, att hösten och julen närmar sig, utan i torsdags blev jag slutligen tvungen att besvara det där telefonsamtalet från försäkringskassan som jag försökt förtränga så länge! Jag har vetat och förstått vad som komma skall, att det måste ske och att beslut måste fattas och ändå var jag långt ifrån beredd när samtalet slutligen kom.

Alla tankar och känslor har åkt centrifug i hjärnan och magen hela helgen och tårarna sprutade som på Lille Skutt i Bamse, för jag tappar alldeles fotfästet när jag inte har "kontrollen" och när det inte är jag själv som styr skutan. Tyvärr kan jag inte berätta mer i det här läget, är lite känsligt då jag inte vet vilka som läser min blogg längre (om det nu är några vill säga!) men lovar att berätta mer så fort jag vet. Så mycket kan jag i alla fall säga är att det handlar om min framtid och mitt fortsatta arbetsliv.

Idag har jag börjat ringa alla samtal som måste ringas, all information som måste inhämtas och tagit de kontakter jag behöver ta och då mår jag genast bättre! Så fort jag känner att jag har kontrollen och att det är jag som styr mitt "eget fartyg", ja då blir jag lugn, stark och mitt vanliga jag igen. Dessutom har jag fått reda på försäkringstjänstemannen gick liiiite för fort fram och tog nååååågra steg för fort, vilket ante mig! Men jisses vad hon skrämde mig och oj vad jag fick vara ledsen i fredags...Så nu backar vi bandet och börjar om från början, gör om gör rätt!*ler*/Carro...med stridshandskarna på! (privata och googlade bilder)