Det kommer nog bara att svischa till och så är vi på andra sidan nyåret...Kanske lika bra det med tanke på hur mycket jag ogillar hösten och vintern, är verkligen en vår- och sommar människa i själ och hjärta...(t.o.m. inklusive insekterna! *ler*) Och dessutom är det ju ett speciellt år i år...nämligen 2012...vilket ju ska betyda slutet på Maya indianernas kalender. Och ni som känner mig vet ju hur lätt jag har för att fastna i domedagsgrubblerier när jag sätter den sidan till...
Redan som pytteliten började min far veva upp förväntningarna om millenium skiftet och sa att när det blir år 2000 kommer du att vara si och så gammal. Och gissa om jag blev hispig ju närmare det magiska datumet vi kom, ja faktiskt så hispig att jag nog har legat vaken en och annan sömnlös natt bara för den sakens skull. Men när det sen blev nyårsafton, ja då var jag cool lugn, trygg och nöjd med lilla familjen och vännerna runtom kring mig. Jag tänkte att vad som än händer efter tolvslaget så har jag haft ett bra liv! Och jag väntade och laddade...men...
Inget hände! Noll, zipp, zero! Nästan lite snopet faktiskt, så som jag hade målat upp alla möjliga scenarior, vevat upp mig själv till stressångest och laddat sedan jag var tio år gammal och så händer ingenting! Inte ens det minsta lilla strömavbrott ens...*ler* Och nu då, ja nu är jag där igen...och grubblar, ältar och funderar över vad som kommer hända när Maya kalendern tar slut den 21 december även om jag innerst inne vet att det kommer bli likadant som med millenium skiftet.
Men jag är hopplös när det gäller sånt! Livet, döden, livet efter döden, solens slocknande, jordens undergång, Sourvadammens kollaps (en stor vatten reservoar i mina hemtrakter), och nu då Maya kalendern kan driva mig till vansinne! Åtminstone till en början men när det sen närmar sig eller händer, ja då är jag samlad, fokuserad, koncentrerad och inte ett dugg rädd. Det är som om jag måste göra bort all oro på förtid för att sedan kunna "hugga i" när det väl gäller...
Det här med Maya kalendern hade jag inte en aning om, tills midsommar 2010 då en släkting till M kom och berättade detta för mig. Det var första gången vi träffades och hon kände inte mig då, så därför visste hon inte att man inte berättar sånt för mig! Och eftersom hon själv är naturvetenskapligt intresserad och detta faktum upptagit mycket av hennes tankeverksamhet var hon uppfylld av det och ville bara dela sina tankar och funderingar med mig...Oh no, inte bra! *ler*
För övrigt har M tagit på sig rollen som min "censur" och jag får inte se vilka dödsångest filmer som helst. Det t.o.m. händer att han ropar "STOP kom inte in i vardagsrummet" och då vet jag att han ser något som inte jag ska se, som jag inte mår bra av och som bara skapar grubblerier i mig. Lite skämtsamt sagt men ändå med en gnutta sanning i...*ler*
Hur som haver, släktingen berättade om Maya indianernas slut på kalendern den 21 december 2012 och att ingen vet vad som kommer hända efter det, och gissa vad jag har tänkt på sen dess?! Räknat ner tiden, googlat, funderat och gruvat mig. "Kan det verkligen vara så?!" "Näe, det kan det inte, tänk bara hur det vart med milleniumet!" "Men ändå, kanske ändå, det är ju faktiskt ingen som riktigt vet..."
Nåja, nu måste jag ändå tillägga till ämnet - innan ni tror att jag blivit alldeles tokig - att jag inte känner mig lika orolig för detta som för två år sedan, för jag har nämligen träffat en mayaindian! Eller kanske inte träffat honom i egen hög person, men hans ord har träffat och lugnat mig och det är jag han evigt tacksam för. Jag masserades nämligen av hans fru senast vi var på Cape East (det fantastiska spa:et i Haparanda som nyligen drabbades av brand) och då var jag ju bara tvungen att ställa frågan vars svar jag fasat för så länge. Vad händer efter 21 december 2012?
Hon skrattade och sa att jag kunde vara lugn för att hennes man hade svaret! Vilket ju lät oerhört betryggande i mina öron, för är man mayaindian då borde man väl ändå veta...Hon berättade att mayaindianerna har haft många kalendrar och att den vi har nu bara är en av många!! Att katolikerna hade bränt upp en massa reliker, kalendrar, skatter och annat när de kom till sydamerika och denna är det enda exemplaret som finns kvar och att det därför ser ut som om det tar slut efter det nämnda datumet.
Han hade också sagt, att det inte är något så stort som jordens undergång men att det nog kanske kan komma en och annan naturkatastrof kanske. Men att det troligaste ändå är att det bara är början på något nytt! Att vi alla efter det här datumet, går mot nya tider och nya händelser som inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt eller negativt. Åååh jisses vad många ton sten som lossnade från mina axlar!! Huuu, så skönt det var att höra! *ler*
Så jag måste säga att värsta rädslan har släppt kring detta datumet nu, även om jag fortfarande kan tänka att jag åtminstone inte skulle vilja sitta i ett flygplan just den dagen. För tänk om jorden exploderade och jag är i luften, var skulle jag landa då när bensinen tog slut...Ha, ha, ha...hör själv hur korkad jag låter!
Och ändå kan jag inte låta bli att längta tills det slår över till 2013 och vi är på andra sidan året, för man vet ju aldrig...*ler*
Nåja, bortsett från sånt här dravel har jag en massa "bollar i luften". Så många att jag knappt ens har koll på dem själv. Ska försöka vända mina tankar från mayakalendern och räkna upp vad jag har på gång just nu...
Arbetsgivaren - där väntar ett möte med chefen den 10/9 och det blir spännande att se vad som händer efter det...
EDS Förbundet - först styrelsemöte i helgen och sen kontaktpersonskurs i oktober med förberedande planering under älgjaktsveckan då jag ändå är "gräsänka"...
"Knölen/cystan/blindtarmen" i ljumsken - där är det status Q. Åtminstone när det gäller ortopedarnas syn på knölen. Jag misstänker starkt att de kört fast eftersom jag inte hört ifrån dem sedan före påsk. Jag har ringt massor med gånger och idag skickade jag slutligen ett mail till "doktor Knöl" och bad honom ringa upp mig för att jag har nyheter att berätta för honom om knölen.
Endometrioscentrum - fått en återbudstid och ska till Akademiska måndag den 3:e september. Och här tror jag faktiskt att "knölen/cystan/blindtarmen" i ljumsken egentligen också hör hemma och inte alls på ortopedfronten. Tror inte alls det är så konstigt om dr. Knöl har kört fast, för jag tror inte ens det är hans bord...Så det ska verkligen bli spännande att se om jag tror rätt igen. För jag tror faktiskt att det är ett endometriom jag har där, vilket inte är helt långsökt då jag ju har ett endometriom på den enda äggledaren jag har. Har jag fel, lovar jag att börja blogga varje dag! *ler*
Svarta fläcken i höger ögonvrå - har eventuellt vuxit lite sen i januari och ska därför skäras ut och skickas på analys, bara så vi är säkra på att det inte är några "farligheter" i den. Vilket jag inte tror, eftersom jag inte fick någon akut prioritet på ärendet. Hade det varit något ilsket hade den nog redan varit ute vid det här laget. Denna lilla operation kommer ske under hösten men jag har inte fått någon tid än.
I mitten på september ska jag på återbesök hos dr. Y på min "hemma ortoped", då ska både ryggen och knäet besiktigas. Jag kommer också försöka få till stånd en magnetkamera remiss av nacken då den inte är röntgad sedan 2007. Vilket är alldeles för länge då dr. Rygg redan sa 2009 att detta absolut är något vi måste ha koll på i fortsättningen eftersom skoliosen kan fortsätta ta ut sin rotation i nacken istället för i ryggen där jag nu är så stel. Det var trångt redan då och det har definitivt inte blivit bättre...
Eventuellt kommer en remiss att skickas till Öron-Näsa-Hals, eftersom jag fått så mycket svårare att svälja. Allt fastnar i svalget; tabletter, mat, saliv, godis etc. etc och det är lagomt irriterande. Själv tror jag det beror på nacken men bara för att jag lättare ska få en magnetkameraundersökning vill mumindoktorn att man ska utesluta att problemet sitter i halsen. Vilket det i och för sig kan göra med tanke på EDS:n...Men dr. Rygg sa att det redan var trångt 2007 och att det absolut inte får bli mer trångt i nacken (fler pålagringar) för då börjar det påverka svalget och temperaturregleringen vilket det ju gör och därför vill jag ha det uppkollat.
Hos genetikern intet nytt! Det är verkligen dödstyst på den fronten och jag har ingen som helst aning om vad som händer nu. Om det händer något över huvudtaget...Jag skrev i går att jag är på Akkis måndag den 3:e och att jag mer än gärna finns till förfogande om de vill titta/känna/klämma/vrida/vända/böja på mig. Men som sagt...än har det inte hörts något...
Som en oväntad "uppseglare" har problemen med huden dykt upp! För jag har nämligen fått nya blåsor och bölder, den här gången mest koncentrerat till vänster hand. Det vätskar, spricker, kliar och ömmar något alldeles kolorysansvärt! Jag är nästan helt inne på den finska älglusen, då den kan sprida en bakterie som heter Bartonella Schoenbuchensis till människan som i sin tur kan ge hudproblem!
Visserligen är det väldigt ovanligt men kan helt klart hända och är det det jag fått, tyckte smittskyddsläkaren att jag haft enormt mycket otur...Därmed är det nog konstaterat att någon lottomiljonär blir jag aldrig, med den turen. Är det den bakterien kan jag, som fertil kvinna, få dras med den upp till ett halvt år en viss period i månaden. Forskarna tror det beror på förändrade hormonnivåer vid de tidpunkterna.
Och för att jag inte ska behöva äta penicillin varje månad uppmanade han mig att ringa infektionsmottagningen i morgon för att få det konstaterat och förhoppningsvis också rätt behandlat. Detta blir ju ännu viktigare om Endometrioscentrum bestämmer sig för att de vill operera mig och plocka ut hela "paketet" ur magen, då kan man definitivt inte gå omkring med en mystisk bakterie i sig. Så detta måste nog utredas och blir morgondagens uppgift.
M ska spela med sitt nya band på kulturnatta lördag den 8/9, inbegriper i och för sig inte mig, men den helgen är också bokad. Sen är han i Vantens by tre helger + en vecka på raken, eftersom det är älgjaktstider och jag blir älgjaktsänka igen! Med allt vad det innebär...i form av handling, C:s träningar, skolkontakter, läxor, matlagning och djurskötsel m.m.
För övrig håller jag också på att jaga på Mun-H-centrum i Göteborg, eftersom de tittar på C:s tand som vill komma ut i gommen och som tandregleringen här vill korrigera med tandställning. Medan vi och hans tandläkare mer är inne på att skära ut tanden, för då kan den inte skada andra tänder, och sen låta C själv ta ställning till om han vill möblera om i munnen när han blivit lite äldre. Personligen tror jag inte på tandreglering och EDS, eftersom det inte lyckades på mig. Gick med permanent tågräls i tre år och bara några år senare hade hela käken flyttat på sig. Så nä, jag tror inte på det...
Till allt detta tillkommer också en extra krydda i form av kamp mot tiden och kroppen! För jag vet att det här "goda måendet" inte räcker för alltid, utan i en framtid kommer jag att krokna igen. Frågan är inte om, utan när! Och därför är jag glad om jag hinner stöka bort så mycket av detta som möjligt, innan jag lägger mig i någon ny infektion eller liknande... Och ju mer jag stressar och jagar på mig själv, desto snabbare kommer kraschen! Känns nästan som om jag befinner mig i eller närheten av en av Floridas tromber...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar