Semesterfirar'n, avslutning

I ungefär en vecka var vi hemma innan vi hakade på husvagnen igen och rullade österut även den här gången. Men inte så långt utan nu stannade vi cirka 8 mil från vår stad och alldeles ute i havsbandet på Frevisörens havsbad och camping. Familjen fick en tillfällig utökning med C:s kompis O och vi fick prova på hur det är att vara en två barns familj i en gammal sliten husvagn från -79 och det gick faktiskt oväntat bra måste jag säga.

Frevisörens camping är en liten camping som funnits länge och som inte känts så attraktiv på många år men som nu har fått en rejäl uppfräschning efter att ha fått nya ägare. Vi fick en toppenplats, med havsutsikt från "köksfönstret" och dörren och till toan var det bara ett stenkast (ja, ja...om man kan kasta 50 meter alltså *ler*). Det fanns restaurang, stugor, pooler, havet, trampbåtar och vanliga båtar trots att stället egentligen bara är pyttelitet. På stående fot bestämde vi att vi återkomma även nästa år...

Även tonårskillarna trivdes bra och vi förlängde t.o.m. vistelsen bara för att de ville det. Och gissa varför...jo, det kryllade av norska brudar på campingen och inte kunde vi väl åka hem då?! *ler* Efter en hel del trevande försök fick de kontakt med två flickor och mycket, tissel, tassel, fniss, fnitter och följa efter blev det! *ler* Och jag, jag kom ihåg mina egna ungdomsdagar när jag var på camping med mor och far. Då var det jag och min kusin som var i C:s och O:s kläder, medan mamma och pappa lagade mat i husvagnen och nu var det vi som var i deras "kläder". Tänk vad åren går!

Det var OS invigning medan vi var här och det hade vi glömt bort, trots att vi velat se det. (Ungefär det enda jag ser av OS, invigning och avslutning.) Och ingen tv hade vi med oss i gammel vagnen medan folket i de nya lyxiga KABE vagnarna satt med sina plattskärmar. Jag skojade med pojkarna och sa. "där sitter de rika och här de fattiga..." *ler* För det var så det kändes och de kunde inte annat än att hålla med.

Medan vi var på campingen fick jag ett väntat men obehagligt samtal från förhatliga försäkringskassan...och...jag tog det inte för jag anade vad de hade på hjärtat och ville inte förstöra en härligt varm och solig semesterdag. Bekymren får vi ta senare, när semestern är slut bestämde jag där och då! Vilket jag gjorde rätt i, för nu har det sannerligen börjat röra på sig...Kommer mer om detta så småningom.

Ett besök på IKEA blev det förstås också, vi ville ju spana in olika köksinredningar eftersom vår köksrenovering nu närmar sig med stormsteg. Det ser vi så klart fram emot även om det blir lite jobbigt också. Men har man bara gjort alla val och beställt hem alla grejer borde det inte behöva ta så lång tid. Medan vi var på "Frisörens camping" som kompis O döpte om stället till, brann det nästgårds. Nämligen på Cape East, vårt kära kära spa som vi besökt tre gånger. Nu är det nedlagt och ingen vet idag om och i så fall när de öppnar igen...

Efter fyra dagar blev det hemfärd igen och lilla mamma, jag alltså, var väldigt nöjd att ha fått campa ytterligare några dagar och den här gången med bättre väder. Med mig hem hade jag också någon mystisk åkomma som ingen riktigt kunde svara på vad det egentligen var men jag fick blåsor och "koppor" i händerna. De vätskade, sprack sönder och gjorde fruktansvärt ont. Först trodde jag att det var mitt vanliga eksem försökte smörja med diverse salvor utan något som helst positivt resultat.

Snarare tvärtom! Det blev bara värre och värre och ett tag trodde jag fingrarna skulle ruttna bort! *ler* Slutligen blev jag tvungen att söka upp doktorn, som hade teorier om att jag antingen blivit smittad med någon bakterie från någon ilsken tornedals mygga, den troliga ettriga finska älglusen vi stötte på i Ranua eller möjligen svinkoppor. Hur som haver, lite penicillin på detta och mina händer var som nya!

Vi har hunnit med ytterligare en liten husvagnstripp men den här gången blev det bara M och jag, C valde att stanna hemma under översyn av mormor och morfar. Vi ställde oss på Pite Havsbad, då huvudsyftet med resan var att besöka NOLIA mässan och titta och drömma om nya husvagnar. Vilket vi också gjorde fast man egentligen inte bör eftersom man får en sån faslig "husvagnsfeber" och bara ser alla fel och brister den egna har...

Förutom att ranta på NOLIA, hann vi också besöka Trapper baren och slösa x antal kronor, lata oss, grilla och se på OS utanför vagnen, för den här gången hade vi kommit på att vi kunde streama OS och se det på datorn. Vilket inte är illa pinkat av en så gammal husvagn och det kändes rentav lite lätt lyxigt att kunna se på tv i och utanför vagnen. Nästan enda faciliteten vi har för micron har vi slarvat bort...M säger att vi lagt den på något bra ställe men ingen av oss kommer ihåg var! *ler*

Och sen var det hur nära som helst att vi hamnade på tv3 igen! M höll på att dö och gick med skämskudden i högsta hugg och beordrade mig att prata om de så bara kom en tio meter i närheten av oss. TV3 höll på att spela in en ny dokusåpa som kommer på tv efter jul och ska heta något i stil med "Norrlands riviera" och är i samma anda som serien Böda Sand som gått på kanal 5 och alltså handlar om camping och campingliv.

Och jag är övertygad att vi kommit på bild om de bara fått syn på oss, för så pass mycket uppmärksamhet väcker vi när vi kommer med vårt "stiliga ekipage", rullstol och rullator. Under alla resor vi gjort har folk stannat och tittat, pekat och småskrattat åt vår husvagn och bil, för de är ju inte de nyaste och modernaste precis, mitt bland alla lyxåk! Men jag tycker den är charmig och trots att jag längtar efter en ny ohyggligt mycket, fungerar ju gamla Skalman riktigt bra! *ler*

Vi har tänkt oss hinna iväg på ytterligare en tripp den här sommaren, innan vi parkerar vagnen på vinterförvaring. Den här gången hade vi tänkt oss riktigt långt norrut mot Stora Sjöfallet och Ritsem, eftersom jag har ett sug att få se lite fjällvidder. Jag kommer ju aldrig att kunna ta mig ut fjällvärlden på mina fötter och därför kan dessa ställen vara ett bra alternativ eftersom det finns vägar och campingar där och ändå har man naturen inpå husknuten.

Men även om det inte hinns med någon fjälltripp i höst, är jag så otroligt nöjd med min sommar och att det gått så väldans bra för mig att bo i husvagnen jämfört med 2009 då vi var ute senast. Då var det mer jobbigt än ett nöje! Jag hade ju så svårt att gå, benen bar mig inte och krångligt med kryckor inne i vagnen. Men nu, nu kunde jag gå på mina ben utan kryckor och då är ett "compact living" perfekt! *ler*

En anledning till att det fungerat perfekt är att jag fått må så bra i sommar (bortsett från "kopporna" då) och inte behövt uppsöka "sjukan" en enda gång! Jag har haft lite ork, energi, vilja och lust över, vilket lett till att jag orkat och kunnat vara med på det mesta! Jag har orkat gå kortare sträckor utomhus och jag har t.o.m. hjälpt till med disken i servicehus även om jag var dödstrött efteråt och blev tvungen att vila i ett par timmar. MEN det gick! Och jag fick känna duktig och behövd! *ler*

Och mellan campingtripparna har vi eldat och eldat och eldat och...i vår nya fina eldstad som vi är så oerhört nöjda och glada över. Vi har köpt kaffe- och stekpannor, oljelampor, dynor, blommor och laddat med ved och där sitter vi så fort vi bara hinner och kan. Vi har grillat korv men också bjudit mina föräldrar på renskav i pitabröd och en och annan granne har också tittat förbi. Gissa om jag kommer drömma och minnas detta i vinter?! *ler*

Men allting roligt har ett slut och myntet två sidor, idag började gossen skolan igen och jag är helt lämnad åt mitt öde...Hi, hi, hi nä så farligt är det inte, killarna kommer ju hem på kvällen men en ordentlig omställning är det förstås, att nu vara själv igen på dagarna. C har ju varit hemma och vi har hunnit göra så mycket och det har varit så bekvämt att alltid ha honom vid min sida som hjälpreda och assistent. Men, men...i detta är det bara till att gilla läget, sådant är livet!

Dessutom är det en ny epok vi går till mötes, gossen har börjat på högstadiet och min gamla skola till råga på allt vilket känns både roligt och lite knepigt. M och jag var och höll "föredrag" om EDS och sonen för lärarna förra måndagen och det kändes som att kastas 30 år tillbaka i tiden. Trots att mycket var förändrat var sig också mycket likt. Och återigen fick jag det bekräftat, att föreläsa är min grej och att det ger mig enorma kickar. Något jag absolut vill göra mer av...

Förutom skolstart har det också varit ett par riktigt tunga dagar, då jag fått tampas med tårar, ångest, funderingar och grubblerier. Men inte över det jag brukar deppa över så här års, att hösten och julen närmar sig, utan i torsdags blev jag slutligen tvungen att besvara det där telefonsamtalet från försäkringskassan som jag försökt förtränga så länge! Jag har vetat och förstått vad som komma skall, att det måste ske och att beslut måste fattas och ändå var jag långt ifrån beredd när samtalet slutligen kom.

Alla tankar och känslor har åkt centrifug i hjärnan och magen hela helgen och tårarna sprutade som på Lille Skutt i Bamse, för jag tappar alldeles fotfästet när jag inte har "kontrollen" och när det inte är jag själv som styr skutan. Tyvärr kan jag inte berätta mer i det här läget, är lite känsligt då jag inte vet vilka som läser min blogg längre (om det nu är några vill säga!) men lovar att berätta mer så fort jag vet. Så mycket kan jag i alla fall säga är att det handlar om min framtid och mitt fortsatta arbetsliv.

Idag har jag börjat ringa alla samtal som måste ringas, all information som måste inhämtas och tagit de kontakter jag behöver ta och då mår jag genast bättre! Så fort jag känner att jag har kontrollen och att det är jag som styr mitt "eget fartyg", ja då blir jag lugn, stark och mitt vanliga jag igen. Dessutom har jag fått reda på försäkringstjänstemannen gick liiiite för fort fram och tog nååååågra steg för fort, vilket ante mig! Men jisses vad hon skrämde mig och oj vad jag fick vara ledsen i fredags...Så nu backar vi bandet och börjar om från början, gör om gör rätt!*ler*/Carro...med stridshandskarna på! (privata och googlade bilder)