Men i år gör jag allt jag kan för att inte tänka på det, inte fastna i sirapslandet där jag brukar tillbringa en tid efter semestern utan försöker suga på karamellen så länge det bara går. Jag tillåter mig inte att tänka på att vi nu är inne på sommarens senare del. Kanske för att den riktiga sommarvärmen inte har infunnit sig, kanske är det därför det känns som om vi har massor kvar...i väntan på värmen...
Hur som haver, efter att ha snickrat klart vårt vindskydd stack vi upp en sväng till "Vantens by", (som vi kallar min mors födelseby eftersom det är där de gör den välkända vanten) och umgicks med släkten vilket ju alltid är lika trevligt. Det blev mycket god mat, trevligt surr, Pajala marknad och en hel del husvagnsfix. Vi hade nämligen planerat att få ge oss ut på en liten husvagnstripp, det är ju tre år sedan sist och äntligen dags, tyckte vi. Frågan var bara om vår gamla trotjänare "skalman" (husvagnen) och min kropp tyckte det samma...
Och ett tag såg det tämligen mörkt ut på husvagnsfronten. För kylskåpet (som har krånglat hundra miljoner gånger förr) behagade vägra starta, så M fick lägga ner all sin kraft, ork, tålamod och en hel del svavelosande ord på att försöka återuppliva den igen. Alla vandrade som äggsjuka höns, C för att han ville att det skulle hända något, jag för att jag ville iväg och mina föräldrar för att de förstod hur väl vi behövde få en liten husvagnstripp. Och helt makalöst nog, efter en smärre "gastric-by-pass" manöver lyckades M med konststycket att vrånga igång kylen ytterligare en gång och iväg rullade vi!
Mot vad eller hur länge hade vi ingen aning om, utan bestämde att vi åker dit bilen svänger! *ler* Vi åkte över till Finland och körde längs kusten till Torneå där vi sov första natten och det kändes nästan magiskt att efter, att viskande suttit i värmeljusens sken, återigen kunna krypa ner under täcket omsluten av skalmans runda kropp. Det var så länge sedan och det kändes så oerhört befriande att äntligen få ha hjul under ändan igen och inte sitta "fången" i huset på berget...
Efter lite disk och morgonbestyr rullade vi vidare söderut och hamnade vid en stor insjö cirka 15 mil in i landet från Uleåborg som ligger längs kusten och ungefär i höjd med min hemstad (på den svenska sidan). Där hade vi hittat en 5 stjärnig camping och där ville vi bo! Eftersom ingen av oss bott på något fem stjärnigt förr, var förväntningarna STOOOORA och även besvikelsen lika stor när vi upptäckte att den campingens glansdagar nog hade passerat för länge sedan.
Visst hade det sin charm, och vi stannade ju ändå tre nätter så så illa kan det ju inte ha varit, och säkert ännu bättre om vädret varit med oss. Campingen låg på en höjd i en skogsdunge med en fantastisk badstrand och sjö nedanför och hade säkert varit ett paradis om det så bara hade varit +20 grader, vilket det inte var. Även för fiskare och vandrare hade området verkligen varit ett Mecka, med massor med sjöar och stigar att erbjuda. Men för oss latmaskar fanns det väl inte så där överdrivet mycket att göra, än att bara ta det lugnt och umgås.
Vilket i och för sig är det viktigaste, att bara få leva husvagnsliv med allt vad som där hör till och själva campingen är ju därför egentligen mindre viktig. Det är det där fria livet jag vill åt, där de stora besluten handlar om man ska äta nu eller sen, vem som ska diska och om man ska följas åt till servicehuset. Det är det som är campingliv för mig! *ler*
Nästa stopp blev Ranua djurpark och där blev vi kvar i två nätter, bara för att campingen var så mysig och vädret lite bättre. Efter dagarna i stora skogen kändes det som om att ha kommit "ut i ljuset" och otroligt befriande med öppna fält runtomkring oss. Om än lite kusligt när skymningen föll, för då hördes ljud från djurparken och jag fick nästan lite "Jurassic Park" vibbar och bara väntade på att dinosaurierna skulle anfalla från vänster...Ranua djurpark är inget stort zoo men minst lika bra som Lycksele och kanske till och med lite bättre! De har ju isbjörnar i Ranua och det har de inte i Lycksele och redan det är ju skäl nog att svänga österut istället! Jag fattar inte att det pratas så lite om den och att så få jag känner åker dit, för jag kan verkligen rekommendera den djurparken om man vill ha något så där "lite lagom". Och dessutom har Fazer en fabriksbutik alldeles bredvid, vilket inte är helt fel för en gottegris som jag!
Mamma Venus och hennes lilla gosse!
De pigga uttrarna
Pappa Björn svalkar sig i värmen!
Nalle begrundar livet!
Morot är gott, även för en isbjörn!
Nä men?! Vad är det där för en konstig figur Lo mamman hittat!
Efter sammanlagt 11 dagar på resande fot (5 i Vantens by och 6 i Finland) vaknade C dagen efter och hävdade å det bestämdaste att vi skulle hem, nu fick det minsann vara nog med husvagnsliv för den här gången! Och en tonåring orkar man inte argumentera med hur länge som helst, så det blev som han ville och pappan vände bilen mot hemlandet och det med en sur och besviken mor vid sin sida. För jag hade verkligen velat campa mer, men, men ibland har jag faktiskt ingen talan...*ler*Sen lovade M mig att vi så klart skulle hinna göra fler turer på hans semester, att vi bara skulle hem och återhämta oss lite, tvätta, fixa lite och hämta en kompis åt C och sen fara iväg på en ny sväng. Med det lät jag mig nöjas...för den här gången och följde snällt med hem igen. Och när vi kom hem var det första vi gjorde att inviga den "flygande tunnan" och insåg att nog har vi det riktigt gott hemma också!/Carro...den outtröttliga camparen! (privata bilder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar