Till slut tycks
sommaren ha kommit i alla fall och det behövde vi verkligen efter
allt detta blöt- och kall väder. Nästan så jag skrumpnat
ihop till ett russin av allt vatten som trillat från himlen, för
att inte tala om mina djupfrysta fingrar och tår...
Nåja, det om
detta, nu lyser hur som helst solen och jag sitter faktiskt ute på
altanen och bloggar! Inte dumt och något man kan minnas och leva på
i vinter...M har börjat sin semester i måndags och efter en dags
rastlöst vankande tog han sig an ett projekt vi filat på ett tag,
faktiskt ända sedan i påskas men som vi inte riktigt vetat hur vi
ska förverkliga.
På vår tomt
har vi en grusad rund ring där C:s pool har stått och som vi inte
vetat om vi ska så in till gräsmatta igen, då han inte är
intresserad av poolen längre eller
göra något annat av den. I påskas skottade M fram den grusplanen
och där satt vi och eldade alla dagar eftersom vi ändå inte kunde
fara någonstans då jag ju trillade dit på en mega
lunginflammation. Något vi upptäckte var väldigt mysigt och som
passade oss som handen i handsken, ja inte lunginflammationen då
utan eldandet på hemmaplan...
Genast
föddes idén om en grillplats med tillhörande vindskydd och
givetvis ville vi ju behålla den runda formen, vilket var själva
problemet. Hur skulle vi göra och få till ett runt vindskydd??!!
Något vi klurat och funderat på länge men så innan M gick på
semester dök, helt lägligt, tre runda flygplansbågar upp i vår
ägo (de kom från ett flygplan på M:s jobb som de monterat ner).
M
kom hemskumpandes med dem på släp och ögonen lyste som på ett
barn, själv måste jag måste erkänna att jag kände mig aningens
mer skeptisk och fundersam. Vad skulle det bliva av dessa månde,
något som dessutom inte ser allt för anskrämligt ut mitt i ett
radhusområde. Så klart ville jag inte ta död på M.s inspiration
och kreativitet, han var så lycklig över sitt projekt. Själv
försökte jag knipa käft och bestämde mig för att försöka
avvakta och se hur skapelsen blir innan jag uttalar mig. I värsta
fall är det ju bara att riva rasket (det sa han själv också)! Men
min man har visat sig ha mycket dolda designtalanger...
Nu
har själva formen för grillplatsen snart helt tagit form och då
blir det dags för bardisk, sittplatser, utrymme för ved, lite
inredning, eldstaden och min kvinnliga touch på det hela för att få
verket fulländat.Och den känns inte alls anskrämlig, åtminstone
tycker inte vi det. Och M är lycklig och tycker att hans idé var
ett genidrag och är han nöjd är jag det också. Han håller på
att skapa oss en liten oas mitt i alltihop bland alla radhus. Och där
ska vi sitta och elda till långt in på hösten är det tänkt.
Visst ser ni framför oss hur mysigt vi kommer ha i höstmörkret med
en liten brasa att värma oss vid...
I övrigt
händer det inte så mycket just nu, jag har bestämt mig för att ta
lite semester från all sjukvård och lagt allt ringande och
stridande på hyllan. Men jag har redan börjat knåpa på en "Att
ringa" lista som jag får ta mig an när M har börjat jobba
igen...Allt ligger liksom vilande just nu, även som sjukskriven
behöver man semester och den skillnaden försöker jag skapa genom
att ha en blank kalender...
Det som är
roligt är att en del bitar faktiskt har börjat ramla på plats. Vi
har nämligen fått beviljat och ja till bostadsanpassningen, vilket
innebär att vi börjar handikappanpassa vårt blåa kök efter
sommaren! Jiiiihaaa! Så förnärvarande ligger det buntvis med
broschyrer över köksluckor, kakel och bänkskivor på vårt
köksbord. Ett riktigt härligt och roligt beslutsarbete pågår med
andra ord, även om det är många beslut att fatta. Vilken kran ska
vi ha, hur ska kaklet se ut, vilka skåpluckor ska vi välja och
vilken ska vara en tongivande färgen...
En
annan positiv sak som hänt är att jag också fått beviljat en
utomlänsremiss till Endometrioscentrum i Uppsala och inte behövde
jag kriga så vidare värst mycket heller för att få den. Skönt!
Det som krävdes var ett aningens stramt och strängt brev till lilla
verksamhetschefen på gyn på mitt "hemmasjukhus", så var
den saken biff! Jag hotade med lite paragrafer och annat smått och
gott och jag tror faktiskt inte lilla verksamhetschefen kunde annat
än skicka remissen när jag väl var klar med henne. Igår kom en
bekräftelse på att remissen inkommit till Uppsala. HURRA!!
Härom
kvällen hittade jag en kille som skriver musik om sin EDS, vilket
jag tyckte var lite små roligt och ett nytt grepp. Därför får ni
länkarna till bandets låtlista på ReverbNation och
en artikel om bandet Hats
off Gentlemen It's adequate. Jag skickar även med er länkar
till duktiga Inte bara
sjuk som skriver om EDS. På hemsidan finns även en
medlemslista där man kan registrera sig och också få tillgång
till anda EDS:are i ens närhet. Inte bara sjuk har också ett
samarbete med en doktor med intresse för EDS, Hypermobilitet heter
sidan, och även den länken får ni i dag. På
återhörande!/Carro...i väntan på den "Flygande tunnan".
(Googlade och privata bilder)
Jo
just det ja, det var en sak till...Så här bra som jag mår just nu
har jag inte mått på evigheter, känns som om jag äntligen kommit
ovan ytan först nu under det här året och det både lever och
njuter jag av!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar