fredag 24 april 2009

Förvåningarnas tid är inte över än...

Det har hänt något helt otroligt märkligt idag! Det har visat sig att våran Egon inte är en han utan en HON!!! Inte helt förvånande, sånt har säkert hänt i de bästa familjer. Men ändå! Gissa om vi blev förvånade när vi hittade ett ägg i terrariet!!! Och vilket ägg sen, se så stor det är i min hand och tänk så liten ormen är. Ormen har betett sig lite underligt de senaste dagarna, varit utanför sitt hus mycket, plöjt med huvudet i gruset, vägrat äta, grävt sig ut under huset istället för att slingra sig genom öppningen, puffat på glaset för att komma utanför terrariet osv. Men jag har skyllt det på att han fått vårkänslor. Så när M kom från jobbet och gick för att kika in till Egon, ropade han "Vad är det där?" "Men herre gud det är ju ett ägg!", svarade jag. Super intelligent dialog, jag vet, men det är faktiskt inte varje dag någon i familjen byter kön på mindre än en timme!!! Så nu har vi utlyst en namntävling och bäst ligger för tillfället Egonella!
Ibland kan det vara bra att stanna upp och fundera igenom saker och ting, något jag inte alltid gör utan bara tuffar på. I några dagar har jag gått omkring och grubblat över varför jag är så himla trött och orkeslös. Javisst, mycket beror ju på EDS:n och kanske också om det visar sig att jag även har Sjögrens syndrom. Men ändå, borde man inte orka mer?! Nu är det ju vår och solen skiner...

Så idag när jag var på behandling hos min homeopat hade jag tid att fundera medan jag ändå låg sysslolös på bänken. Och då kom jag fram till följande. Under de senaste fyra åren har jag bl.a. gått igenom:

6,5 operationer
mer än 5 lunginflammationer (tappat räkningen)
staffylococcerinfektion
urinvägs infektion
tarmbakterier, svamp och mask (små oskyldiga springisar) i magen
ett totalt utmattningssyndrom
en kraftig depression med dödstankar
svängande blodvärden
ett otal röntgen undersökningar
allergiska reaktioner och eksem
colon- och gastroskopi
och mängder av olika mediciner

Säkert har jag glömt att räkna upp något, men hur som helst kanske det inte är så konstigt att jag känner mig trött emellanåt! *ler* Så mitt råd till er idag är att stanna upp och tänk bakåt under en viss tidsperiod och säkert hittar ni orsaker till varför ni idag mår som ni gör!

Så idag, den 1174:e dagen av väntan, blev det så dags för det inplanerade samtalet med doktorn på mitt "hemma sjukhus". Jag laddade verkligen upp för det igår kväll; summerade, planerade och tänkte igenom vad jag skulle säga och visst garderade jag mig med lite hårda och slagfärdiga kommentarer att plocka fram om det skulle komma att behövas. Doktorn ringde halv tio och lät lagomt kylig, korrekt och avvaktande på rösten, gissar att doktorn också laddat upp inför samtalet med mig. Vilket dr. Y gjorde rätt i, jag kan ju bli rätt så farlig om jag lägger den sidan till! *ler*

Men visst är det väl lite konstigt att det oftast, när man är ordentligt laddad och taggad till strid, inte behöver det. För döm om min förvåning så gick det ganska bra idag, vi klöste iallfall inte ögonen ur varandra! Och lite klokare blev jag väl kanske också. Proffsdoktorn hade mailat hemma doktorn och Y hade svarat honom och talade nu om för mig exakt vilken dag och tid brevväxlingen ägt rum. Proffsdoktorn hade skrivit att protesen är beställd och att han vill komma upp hit och operera mig någon dag mellan den 11-21 juni. Min doktor sa att här är de beredda och laddade vilken dag det än blir, bara för honom att meddela det exakta datumet så ordnar mitt hemma sjukhus resten.

Låter ju faktiskt jätte bra! Men jag vågar inte riktigt tro att det är sant, förrän jag ligger på operationsbordet, för mycket kan ju hända före dess! Så nu hoppas jag att ni hjälper mig att hålla alla era tummar och tår, för att det ska bli som det är tänkt! Idag blir jag faktiskt, på riktigt, kortfattad eftersom det är fredag och fredagsmyset väntar. Så tills nästa gång, lev och må!/Carro

2 kommentarer:

  1. Ullis i Umeå(åxå eds-are)26 april 2009 15:33

    Hej! Jag gillar din blogg! Du skriver så bra!
    Egonella, haha va kul. Låter som en sjukdom...
    Dottern har en leopardgecco som hette Turbo men genomgick ett könsbyte åxå o heter numera Turbolina.
    Jag gillar dina eds-ordlekar. Favoriten är Elastiska Drullputtars Sällskap! Men En Djävulsk Sjukdom kan jag åxå skriva under på.

    SvaraRadera
  2. Hej Ullis,

    Tusen tack för det! Jag blir så glad över dina ord, de värmer! Kul att du också har hittat till mig, hoppas att du kommer att fortsätta trivas.

    SvaraRadera