Söndagsutflykt

Jag kände att jag i fredagens text blev lite nog så svart och tung sint och jag hoppas verkligen att ni orkar läsa om alla tokerier jag varit med om under de senaste åren. Många gånger har det varit fruktansvärt jobbigt och mer än en gång har vi velat kasta in handduken. Det var en tid som satte vårt äktenskap på hårda prov och självklart påverkade hela familjens situation. Men som tur är, är både jag och maken lösningsorienterade och jag dessutom obotligt optimist så när det gått uppför har vi "spottat i nävarna" och knogat vidare med en stark ovilja att ge upp! Det jag skrev i fredags är hämtat ur min dokumentation från den tiden och nu idag är jag ju en bra bit på väg. Förhoppningsvis ska jag bara ha en stor operation kvar av min "extreme makeover" och den värsta, stora rygg rätar operationen, gjorde jag ju nu i november. Så riktigt så eländigt som jag skrev i fredags är det inte idag, men det var det då, bara jag slipper ha med min doktor att göra!
Nu över till något helt annat! Igår for hela familjen med bilen på havet ut till Hindersön, cirka en halv timmes färd längs isvägen. Lite läskigt kändes det i början och C sa: "jag tror jag lämnar mitt testamente för säkerthets skull!" Det var faktiskt en märklig känsla att färdas på havet med alla de vita vidderna runt omkring oss. Väl på ön var det betydligt knivigare att köra bil än på den 45 meter breda isvägen, för vägarna på ön är väldigt smala och kurviga och det var absolut omöjligt att mötas. Så det kändes mest som om vi körde tre meter fram och fyra tillbaka, eftersom vi flera gånger var tvungen att backa till närmsta mötesplats.

Det är väldigt idylliskt där ute, lite av Saltkråkan känsla med vikar och fiskebodar. Men jag hade ingen aning om att ön var så stor, det kändes som om vi åkte och åkte i evigheter. Väl framme på Jopikgården upptäckte vi att vi inte var ensamma utan tydligen är detta ett mycket populärt söndasnöje, för flanerande stadsbor. Vi fikade våffla och kaffe, tittade på omgivningarna och körde sedan tillbaka till stan igen. Mycket nöjda över att vi äntligen tagit oss för att göra något en söndags eftermiddag!

Väl hemma igen tittade jag in på stans hemsida och konstaterade att det finns mycket man kan göra i vår närhet. Så nästa söndag, om det är väder, åker vi ut igen på isvägen och då tar vi oss nog till Stor Brändön eller Altappen. Dit går det också isväg och dessutom finns det fika möjligheter även där. Sen läste jag också att det går att hyra stuga på Klubbviken och vara på pubkväll med Taco buffe och trubadur nu i mars, allt för drygt 1500 kronor. Det lät ju jätte mysigt och vi är verkligen så dåliga på att ta oss för att se oss omkring i vår egen närhet. Det finns ju mycket man kan göra, bara man får tummen ur...

Däremot är jag himla duktiga på Tornedalen och vad som finns där, eftersom jag tillbringat mycket av min uppväxts lediga sommrar hos mina morföräldrar i Lovikka. Ja, det finns en by som heter Lovikka, precis som vanten och vanten skapades självklart också där. Tanterna i byn har patent på original vanten som är mycket mer välstickad och bearbetad än de vi köper på Åhlens. De finns också i Guiness rekordbok eftersom de har en 3,5 meter hög vante stickad med 367 000 maskor och 20 kg garn, som står som byns symbol mitt i byn. Vi hörs mer i morgon!/Carro