EDS föreläsning och vårkänslor

Idag har jag den stora glädjen att önska alla läsare med intresse och möjlighet, välkommen till föreläsningen om vår diagnos Ehlers Danlos syndrom (EDS). Föreläsare är EDS föreningens super duktiga ordförande Britta Berglund. Vi håller till i "2:3:an" på konferenscentret på Sunderby sjukhus tisdagen den 7/4 klockan 12:00 - 13:30. Britta, som i grunden är sjuksköterska, har tidigare forskat och doktorerat i ämnet EDS och då berörde hon symtom, hur det är att leva med EDS och fotbesvär. Hennes senaste forskning är inom området födoämnesöverkänslighet, mag- och tarmbesvär, nutrition, livskvalitet och oral hälsa. Jag tror det blir en intressant föreläsning och ni som vill, kan och har lust, ta chansen att lyssna och prata med Britta Berglund, som jag anser är ett proffs på detta område!

Nu över till något helt annat. Morgonen när jag skulle iväg på gastro- och coloskopi hittade jag en mystisk bajshög på köksmattan. Min första tanke var givetvis, vem har varit här?! Att det inte var jag själv, var jag säker på trots att jag kvällen innan laxerat inför undersökningarna och sprang gatlopp med rollatorn. På kvällen frågade jag mina killar, men ingen av dem hade heller gjort DET på köksmattan! *ler* De hade inte heller haft ute våra trevliga husdjur på flera dagar, så högen på mattan förblev ett mysterium. Natten efter detta, eller egentligen mer mot morgonsidan, vaknade jag av att det slamrade och lät, som av fallande saker, på övervåningen.

Först trodde jag att jag drömt, vilket inte är helt ovanligt. Brukar ofta tycka att det ringer på dörren, i telefonen eller att någon ropar på mig i sömnen. Men när det smällde till för andra och tredje gången vaknade jag till och förstod att jag hörde det jag verkligen hörde. Men samtidigt var jag för trött för att krångla mig upp för trapporna med kryckor och låg kvar i sängen. Jag försökte räkna ut vad det var jag hörde och vad som plötsligt börjat falla av sig självt. När inget mer hördes, vände jag på ändan och drog mitt sköna täcke över mig. Innan jag somnade tänkte jag: "ja, ja, antingen har det börjat spöka eller så är det inbrottstjuvar - men det lär väl visa sig".

När jag steg upp, upptäckte jag att det var M:s stereoprylar som hade rasat i golvet. Helt utan anledning och mycket mystiskt, eftersom de stod mitt på bordet och inte borde ha kunnat trilla över kanten av sig självt. I köket hade en av mina ljusstakar tippat, även det omöjlighet. Men jag tänkte inte mer på det, just då. Lite senare den dagen satt jag vid köksbordet och pratade med M:s jätte trevliga kusin. För övrigt länkar jag till henne från min sida - den med de jätte fina änglarna. Jag fick denna mycket fina burk som hon har gjort och som hon har fått mycket beröm och uppmärksamhet av från alla som besökt mig och sett den.

Får det lov att vara lite bulla?!

Hur som helst, plötsligt stannade mitt hjärtat upp för ett ögonblick. Till min förskräckelse upptäckte jag att en av luckorna till Egons terrarium var öppen. Någon, och vem denna någon var är fortfarande oklart, hade öppnat till Egon och sedan glömt att stänga luckorna. Och vi kunde konstatera att vi hade orm på rymmen!

Jag blev alldeles kall och såg framför mig timmar av letande. Förstod att ormen kunde vara precis var som helst i hela huset. Under kyl, frys, bakom spis eller i julpyntslådorna i förrådet...Ni kan ju bara föreställa er alla ljuvliga platser en så liten och tunn orm har möjlighet att utforska och som dessutom fått göra det ostört i flera dagar! Så besöka oss, gör man på egen risk! *ler* Jag hann också tänka att han kanske inte ens längre är kvar i vårt hus, utan längst bort i radhus längan! Jag såg raden av uppretade grannar och braskande rubriker i lokal tidningen framför mig och tänkte detta får bara inte hända! *ler*

Just när jag tänkte ringa M och berätta om det inträffade, kom jag ihåg bajshögen på mattan och de fallande sakerna under natten. Då förstod jag vem den skyldige var - Egon! Jag konstaterade att han varit ute i det fria i åtminstone två dagar och på den tiden kan han ha hunnit med hur mycket som helst! Vi fick lägga ner snacket och börja leta efter försvunnen orm. Men vi hade en otrolig och ofattbar tur, för det visade sig att vi har en mycket väluppfostrad orm. Vi hittade honom nästan direkt, liggandes som ett snöre, högst uppe på en gren i vår stora Benjamin fikus i vardagsrummet. Han verkade väldigt nöjd med tillvaron men var inte alls lika nöjd när han återbördades till terrariet. Efter detta söker han utgången varje natt och han tänker säkert: "kanske kanske glömmer de där stolpskotten att stänga luckorna igen!" Tänk er vilket äventyr den ormen har varit på, två dagar i det fria med ostört utforskande!

Riktiga glasögonormar! *ler*


Förresten mina vänner, kan jag meddela er att jag tror våren ordentligt är på väg. För nu har bägge våra reptiler vaknat till liv, efter en lång vinters sömn. Ödlan Mini ligger på solhyllan och tittar mot solen samtidigt som han är svart i skägget. Vilket är ett tecken på att han snart tänker börja söka brudar. Stackarn, här finns ju bara jag och jag tror inte jag är i hans smak! *ler* Även Egon är mer allert, igår låg han i sitt träd hela dagen och idag har han tittat ut redan efter åtta på morgonen. I vanliga fall kommer han tidigast ut vid sex tiden på kvällen eller ännu hellre först när vi är på väg i säng. Så därför, ta detta som ett vårtecken och gå ut och njut av solen! Och vi hörs igen! Kram/Carro