Nu var det slut på sagostunden för den här gången, men det kan dyka upp igen på agendan för jag har skrivit fler. Det skulle vara roligt att göra barnböcker av dessa sagor, men då behöver jag en illustratör. För rita det kan jag absolut inte, jag är urkass och slutade med det vid 12 års ålder. Jag hade flera kompisar i min barndom som var ohyggligt duktiga på att rita, speciellt min första "bästis". Hon gjorde fantastiska karikatyrer och jag med min stora näsa och tunna flygiga hår, tror jag var en av hennes favorit motiv under en period. Så där la jag ribban och kraven på mig själv, också väldigt högt. Jag tyckte aldrig att jag kunde mäta mig med dem så bild var långtifrån mitt favoritämne.
Däremot tycker jag det är jätte roligt att måla med färger, iallafall så länge det inte behöver föreställa något! Detta upptäckte jag under min utbildning, när vi under ett lektionspass hade besök av en konstpedagog. Tanken var väl att vi skulle få tips på vad vi kunde göra med "gamlingarna"
eller de begåvningshandikappade. Något som i själva verket är ganska orealistiskt eftersom det med dagens kommunala ekonomi, absolut inte finns utrymme för en föreståndare eller hemtjänstassistent (det begreppet är väl inte dagsfärskt, men det hette så på min tid) att underhålla "kunderna" med kulturella aktiviteter. Tyvärr skullle jag vilja säga, för jag tycker att det hade varit väldigt roligt och stimulerande och dessutom tror jag det är uppfriskande för både kropp och själ.Hur som helst ledde detta lektionspass, som var första gången jag frivilligt höll i en penna eller pensel sen 12 års ålder, till att jag gick en skapar kurs på Sunderby folkhögskola samma sommar. Det var en blandad kurs där vi fick prova på många olika tekniker bland annat tygtryck, måla med akvarell och akryl, skulptur, keramik och teckning. Och jag trivdes som fisken i vattnet och skapade för glatta livet. Jag provade till och med på att teckna av en naken modell med blyerts och ritkol. Men teckna är fortfarande ingen favorit, utan det blev akryl-målningen där man får slaska och plaska hur mycket man vill. Även tygtryck var otroligt roligt.
Under utbildningen var jag även tre månader i Nederländerna och gjorde praktik på ett dagcenter för begåvningshandikappade. Jag och min kära vän Katarina ingick i en europeisk klass med deltagare från bland annat Tyskland, Belgien, Finland. Förutom att gifta mig och få Calle är den här tiden det bästa jag gjort hittills! Det var en fantastisk tid som jag absolut inte vill vara utan och jag förlorar mig mer än gärna i minnen från då. I allafall, gjorde jag studiebesök på ett dagcenter där man arbetade med konst och begåvningshandikapp av alla de slag. Det fanns dans, teater, musik och konstgrupper. Deltagarna var indelade lite efter på vilken nivå de befann sig begåvnings- och funktionsmässigt sett och jag besökte dem flesta, tror jag.
När jag kom till gruppen med de svårast skadade personernas målargrupp var det en ung tjej som visade med ögonen att jag skulle sitta bredvid henne. Vi fick en jätte fin stund tillsammans trots att vi inte kunde prata bokstavligt med varandra. Jag kunde inte språket och hon hade inte funktionen. Men hon visade med tecken, läten och ögonen att hon ville att jag också skulle måla.
Vilket jag så klart inte var sen att nappa på och hon fick lära mig sin målningsteknik. Hon höll penseln i munnen och liksom duttade fram färgen på duken. Medan jag ju kunde hålla i penseln med handen men försökte ändå härma hennes teknik. Och dessa tavlor är resultat av den stunden och jag blir så himla glad varje gång jag ser dem och minns tiden i Holland med glädje och värme!Att skriva sagor är en speciell teknik för den ska ju innehålla vissa särskilda och typiska element och moment för att få kallas saga. När jag jobbade på bibblo fortbildade vi oss, just sagan och symboliken i sagan och det var mycket intressant och lärorikt. Jag tror det var lite därför jag tyckte det var så himla kul när vi fick den uppgiften i Skriv dig hel kursen jag gick på nätet, det födde en längtan att skriva fler.
På bibblotiden hade jag ofta sagostund för och med barnen. Jag klädde ut mig till katten Findus och spexade på. En gång hade vi t.o.m. spänt upp ett tält inomhus och där låg jag och snarkade när barnen kom. Så lite av en sagotant är jag också! En annan gång hade vi pannkaks kalas för alla dagisar på området och jag var huvudperson eftersom jag ju VAR katten Findus. En gång svarade en kollegas barn, på frågan vilka som jobbade på bibblan: "det är Å, B, Mamma åsså Katten Findus förstås!"
Jag minns en annan liten kille som på dagen varit med sitt dagis på en av mina sagostunder och som sen på kvällen kom till biblioteket med sin pappa. Jag stod och satte upp böcker i hyllorna, när han kom fram och ställde sig att titta på mig. Länge stod han så med huvud
et på sned och bara tittade och tittade. Jag trodde att det var för att jag är så himla liten eller såg konstig ut på något annat sätt. Men till slut sa han: "men det var ju bara en seeeej!" (tjej)Vill också bara berätta att jag fick resultaten från gastro- och coloskopin igår och de hade inte hittat något farligt eller kroniskt. Det var som jag redan gissat och misstänkt hela tiden, en överörlig tarm också. För har man defekt bindväv, är ju även bindväven i tarmen också påverkad. Vilket ju hör ihop med EDS:n.
Himla skönt att det inte var ytterligare en sjukdom men samtidigt lite jobbigt eftersom det inget går att göra åt en överrörlig tarm som bestämt sig för att bråka. Så jag får väl fortsätta att rusa på toa mellan 3 - 5 gånger per dag och när jag tillslut inte syns i traktordiket jag skapat i parketten är det väl dags att byta golv! *ler*
Tusen tack snälla, rara Susanne för alla de värmande orden i dina kommentarer, det är nästan så jag blir lite generad! *ler* Du är för super gullig och omtänksam och jag blir lika glad varje gång jag läser dina kommenter. Jag hoppas att jag kan ge dig, och alla mina andra läsare också, samma glädje tillbaka som jag får av dig. För det är alla väl unt att få höra sånt vackert emellan åt! Jag kan tala om att man växer och sträcker på sig fler meter! *ler*
En devis som jag själv försöker leva efter är den gyllene regeln: "Det du ger och gör mot andra, får du själv tillbaka!" Massor med helg kramar till dig Susanne och alla andra också förstås!/Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar