Titta jag flyger...

Jag säger bara en sak, tack Gode Gud för cykelhjälmen!!! Nu är vi så lättade och sitter båda och beundrar vår prins, som det hade kunnat vara så nära att vi mistat idag. Men han hade änglavakt och cykelhjälm, så därför fick vi behålla honom hos oss. C har gjort en flygfärd, som heter duga. Han for som en virvelvind ner för en ganska brant backe, tappade kontrollen på cykeln, blev rädd, glömde bromsa och törnade rakt in i en betongvägg. Som tur var kom han iallafall ihåg att skydda ansiktet genom att böja fram cykelhjälmen, så den fick ta värsta stöten.

Och det gjorde den verkligen och bara genom att se på den förstår man att det måste ha varit en väldigt hög fart. För den är helt spräckt och krossad och har fläkts upp på den sidan han stötte mot betongväggen. Den hjälmen fick barnen gratis i skolan förra våren av Trafiksäkerhets-verket. Så tusen miljoner tack Trafiksäkerhetsverket för den hjälmen, den har definitivt räddat ett liv idag!

Hans kompis kom hit och berättade vad som hänt och lyckligtvis var min mor här och kunde komma till undsättning. Då låg han på gatan och hade fruktansvärt ont i handen. Som tur var ser jag ju alla sjukhusprogram som tv sänder, vilket jag fick användning av idag. När han kom hem gjorde jag ett provisoriskt bandage med hjälp av söndagens reklambunt, en elastisk linda och en sjal. Sedan bar det av till sjukhuset och i bilen började han säga att han känner sig trött och att han har ont när han andas.

Han blev undersökt och röntgad och ganska snabbt kunde det konstateras att han BARA hade brutit det kraftigare benet i underarmen. Först började de förbereda för operation men som tur var behövdes inte det eftersom brottet låg så fint och läkaren bedömde att det kommer att läka ihop med hjälp av bara ett gips, som han ska ha i fyra veckor. Sedan fick vi åka hem med en omskakad och blåslagen gosse med armen i en rejäl gipsklump. Så nu har jag sällskap här hemma i några dagar men det har jag så gärna för jag är så himla glad att det bara var en liten arm som gick sönder och inte hela min gosse.

Så därför blir jag ganska kortfattad idag, för jag har en liten hjälte att ta hand om. Jag ska ge honom en panodil och sen ska vi gå ner och ha en liten mysstund tillsammans! Men jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade kunnat hända, vad snabbt livet kan förändras fullständigt och är så lycklig och lättad över att det gick så bra för C. Så dagens visdom är alltså, GLÖM INTE CYKELHJÄLMEN på era barn!!!/Carro