Många funderingar blir det...

Äntligen har sommaren kommit även till oss! Vi har haft ett fantastiskt väder i helgen och det håller i sig fortfarande. Men nu har jag gett mig själv utegångsförbud i några dagar eftersom jag underskattade solens strålar och förvandlades till en välgriljerad knallrosa Miss Piggy! *ler*

Tänk att man aldrig lär sig, hur smart får man bli egentligen?! Inte alls, tydligen och det hjälper inte att jag blir äldre för varje år. Jag satt på altanen timme ut och timme in och sen när jag väl kom in igen hade jag t.o.m. fått en rand efter mobilsnöret som jag haft hängande runt halsen. Snyggt, eller hur!! *ler*

Ja, det känns verkligen ofattbart att jag kanske har väntat färdigt på min operationstid!! Att jag äntligen och till slut fick mitt datum! Men då jag inte fått någon mer planering eller kallelse vågar jag som sagt var, inte riktigt hoppas på riktigt. Och idag blev det så lite smolk i bägaren, för jag fick ett mejl från dr. X där han skrev att han nog trodde att det trots allt, skulle vara bättre om han fick operera mig på sitt sjukhus i sin stad.

Va??!! Tänkte jag, vad nu då? Vad har då tillstött? För han har ju hela tiden sagt att jag ska få vara hemma och nära familjen. Och det hade onekligen känts betydligt bättre, men samtidigt har jag ju ingen rätt att välja eller kräva. Utan där dr. X är och dit han kallar mig, dit får jag nog vackert infinna mig. Men hur ska jag klara mig utan C en gång till??!!

Vad har hänt, har mina "kära" doktorer rykt ihop så pass att de känner att de inte ens kan jobba med varandra? Eller känner sig dr. X tryggare i sin hemmiljö och att ha sina egna kollegor att bolla eventuella problem med? Kan det vara så att han nu har börjat fundera på risker och komplikationer och att det därför vore bättre om jag är där?!

Och när man börjar tänka så, kan det kanske vara bra. För tänk om de söver mig och sedan upptäcker att de t.ex. inte kan göra något utan min ryggdoktor, för rygg och höfter är ju rätt nära och avgörande för varandra. Det vore ju inte heller så himla fiffigt. Och hur sur skulle jag inte vara då när de väcker mig och säger att inget är gjort för att dr. rygg behövdes och att vi därför måste upprepa alltihop på mitt "borta sjukhus" till hösten! Nej, det skulle jag inte gilla, så då kanske det ändå är bäst att vara på rätt ställe från första början, där all kompetens och erfarenhet finns! *ler*

Men lite komplicerat blir det, för detta innebär en hel del arbete och planering också. Intyg för följeslagare, flygresor, packning (dator, rullator, rullstol, kryckor etc.) boende åt M, och C:s tillsyn som ska passa med mor och fars planering osv. osv. Sen tror jag att det blir ett annat sjukhus också, än förra gången.

Eftersom jag opererar mig i en mycket stor stad där det finns flera sjukhus, har man delat upp specialiteterna mellan de olika sjukhusen och höfter opererar de på ett helt annat ställe än där jag opererade ryggen. Detta innebär ny avdelnig, ny personal, ny operations avdelning och ny narkos vilket i sin tur innebär att jag återigen får dra allt från början och en gång till! Suck…

Jag som hade planerat att få vara på mitt "hemma sjukhus" i ett enkel rum där alla känner mig och med proffs doktorn + eventuellt en kollega influgna till stan, nära familjen och C. Så det här blir onekligen lite tjorvigare. Det är så frustrerande att inte veta hur avdelningen och operationsavdelningen ser ut dit jag ska och att inte få ha mina nära och kära nära mig. Undrar om jag får/ska komma in någon dag innan operationen, t.ex. fredag, så jag hinner bekanta mig med lokalerna och göra en ordentlig narkos belastning/"guidad rundtur", på operationsavdelningen den här gången också?

Vilket jag känner och anser är nödvändigt i mitt ifall, med tanke på mitt posttraumatiska stresssyndrom efter alla 25 sövningar. Och i så fall, var eller vad ska vi ta oss för under helgen? Många funderingar blir det! Men, men jag antar att jag bara har att finna mig. Som vanligt... Men jag har ju i allafall fått mitt datum och det är jag så himla lycklig över! *ler*

Kanske kommer det också något gott ur detta! Dels blir ju jag trygg om doktorn känner sig trygg och självklart känns det också skönt att vara där kompetensen finns. Blir det problem eller tillstöter något, finns det ju mer och skickligare resurser där än här och oddsen för att de löser uppkomna problem är därmed högre. Här hemma har vi bara vanliga "bond ...peder" som min "hemma doktor" en gång så bussigt uttryckte det om sina egna kollegor! *ler*

Vidare har jag även börjat fundera att söka ett trevligt hotell i eller i närheten av stan där mitt "borta sjukhus finns". Att, även denna gång, fixa en myshelg tillsammans med M före operationen. Förra gången var vi ju i Varberg och Asia spa innan den operationen. Den här gången kanske t.ex. en tripp med färjan till Danmark eller något liknande skulle kunna passa fint...Vi ses igen i morgon!/Carro, koordinator (Fotograf till bilden högst upp: Stina Törmä)