Längs Garden route, Sydafrika del 3

När vi checkat in på Tsitsikammas nationalpark och började köra mot stugan vi hyrt, såg vi först ingenting. Va, vars fanns husen?! När vi svängde började vägen slutta kraftigt neråt hur länge som helst. Till slut nådde vi botten av en sänka och med bergen runt omkring oss, var vi som i en gryta. Framför stugorna låg havet och närmsta granne mittemot var, några hundra mil bort, Antarktis!

På kvällen satt M och jag i det ljumma men fuktiga mörkret på altanen och pratade om den häftiga känslan vi både kände, över att vi nu nått fastlandets yttersta utpost. Det var verkligen en storslagen natur i Storms river och Tsitsikammas nationalpark och den som har möjlighet att vandra och klättra, bör absolut stanna någon extra dag här. För det finns massor att utforska och äventyr att ge sig i kast med.
På kvällen blev det ett ruskigt oväder (se fler bilder i bildspelet längst ner på sidan) och det åskade, regnade och stormade hela natten. När havets arga vågor dånande slog in över strandkanten nedanför vår stuga, kände vi oss väldigt små och jag ångrade starkt att vi bett att få havsutsikt!

Den natten var det bara mor och C som sov gott. Vi andra låg vakna och lyssnade på ovädret. Jag tänkte bara på tsunamin och alla de som tvingades uppleva den. Jag tyckte mig förstå hur hjälplösa, utsatta, rädda och ensamma de måste ha känt sig när havet och Moder Jord tappade kontrollen. Med ett ilsket hav så nära inpå kunde jag inte slappna av och det kändes bara kusligt och övergivet att ha endast Antarktis som närmsta granne.


Efter frukost och lite shopping i butiken rullade vi vidare på vår färd längs Garden Route med Kapstaden som slut destination. Garden Route är ett av naturens underverk i Sydafrika, bland det maffigaste jag upplevt faktiskt. Man kör genom djupa skogar, magnifika och natursköna kuststräckor, över och genom djupa raviner och timvis längs stora, vida och öppna sädesfält. Det här området lockar alla naturälskare och semesterfirare med att vandra i bergen, utforska grottor, cykla genom skogar, besöka strutsfarmer, dyka med vithajar eller åka båt nedför någon av de många floderna

Trots att det var så oerhört vackert längs vägen, blev vi trött iallafall och när kvällen kom hade vi fortfarande ingenstans att bo över natten. I Mossel Bay passerade vi ett Protea hotell (hotellkedja i Sydafrika) men mina reskompisar tyckte att det såg så ruckligt och fallfärdigt ut att vi därför inte kunde stanna där. Så vi sökte och sökte, med ljus och lykta, efter ett vettigt hotell men inget passade.

De var för avsides, för fullt, för dyrt eller under reparation. Så det slutade ändå med att vi landade på detta Protea Hotell, vilket visade sig vara ett mycket klokt beslut. Det är nog det tjusigaste 3 vånings hotellrum jag bott på, det hade allt! Och det var också där vi fick inspirationen till hur vi ville ha det i vårt eget badrum här hemma.

Det var så lyxigt, smakfullt och snyggt att vi valde att stanna där fler nätter än vi tänkt från början. Det var inte speciellt dyrt heller, ungefär som vandrarhemspriser här hemma. De dagarna levde vi rena lyxlivet! Vi var på sightseeing på dagarna och på kvällarna, innan middagen i hotellets egen restaurang, satt vi i det varma men upplysta mörkret på en av våra två altaner. I de ljumma vindarna njöt vi av en drink medan vi såg delfinerna leka i havet. Ja, Mossel Bay kan jag verkligen rekomendera och åker vi tillbaka till Sydafrika har vi redan bestämt att vi inte vill hoppa över ett litet besök på vårt tjusiga Protea hotell.

Från Mossel Bay till Kapstaden tar det bara cirka fyra timmar att köra, men vi valde trots det att göra en avstickare till Stellenbosch och vindistrikten. Vi hade egentligen velat bo på en vingård, men väl på plats förstod vi att vi borde ha bokat det hemifrån bara för att vara säkra på att få tag på ett bra ställe till ett bra pris.

Vi hittade ett jätte mysigt ställa på en riktig vingård men vi blev lite snåla plus att vi kände att vi inte riktigt passade in i våra shorts och solbrillor. Men idag ångrar vi lite att vi ändå inte satsade de där extra slantarna som det kostat att få bo där och självklart hade vi passat in! *ler* För vem är det som bestämmer vad som är rätt och fel egentligen…

Vi hamnade på ett annat av Proteas hotell och egentligen var det väl inget fel på det stället. Ett litet radhus område närmaste granne med vinbuskarna, men inte på långa vägar så flärdfullt som det i Mosel Bay. Det kändes lite för välordnat och tillrättalagt med färdiga menyer och buffebord där alla grävde huller om buller i grytorna. Lite för mycket familjehelg på Pite Havsbad eller Disney, om ni förstår hur jag menar. När jag är ute på restaurang vill jag bli uppassad och serverad vid bordet, jag vill få känna mig riktigt bortskämd och lyxig eftersom det inte är varje dag jag gör det.

Efter en godnatts sömn och en kaosartad frukost med hundra andra, genomförde vi så den sista etappen genom vindistriktet mot Kapstaden. Det var hett, soligt och varmt i bilen och därför startade vi ganska tidigt, för att sedan väl på plats i Kapstaden, kunna få ligga och slappa runt poolen. Trodde vi ja!! Men hur det egentligen blev med den saken är en helt annan historia som jag avslöjar en annan dag! En riktig cliffhanger, men jag måste ju få hålla er på halster lite, eller hur!!!*ler*

Igår var jag på jobbet och fikade med min kära kollega Anki. Det är så roligt när vi ses och vi surrade i 190 knyck eftersom jag förstod, bara genom att se på hennes skrivbord, att hon har en hel del att göra så här i semesterplaneringstider. Hon är så himla gullig, min kollega, för hon hade köpt ett halsband åt mig med en liten blå skyddsängel som skulle bevaka och skydda mig. Tänk vad bra hon känner mig, dels en ängel och sedan i min favorit färg dessutom och det betyder extra mycket att det är just hon som har gett mig den. Så, Anki, om du läser detta, skickar jag massor med Tusen Tack kramar till dig! *ler*/Carro