måndag 28 september 2009

En helt vanlig dag i en helt vanlig vecka...


(Foto: Anette Heikkilä)

Idag känns det verkligen att hösten finns bakom knuten, det har blåst riktigt kalla isvindar som går genom märg och ben. Och när man sitter i rullstolen blir man extra kall och extra fort går det tills man har förvandlats till en istapp! *ler* Så därför var jag tvungen att bryta mina sockprinciper tre dagar för tidigt. För egentligen brukar jag köra enligt däck föreskrifterna; 1/5 sommardäcken på och sockarna av, 1/10 vinterdäcken på och sockarna likaså! *ler*

Jag känner mig lite halv mossig idag men jag kan inte riktigt säga vad det är som "fattas mig", om det är någon förkylning på gång, eller de kalla vindarna, att jag sovit lite för lite i helgen eller om det bara är ännu en helt vanlig EDS febertopp. Så det är väl bara att vänta och se om det blir något av detta eller om jag är piggare i morgon igen.

Hur som haver har jag länge tänkt berätta att det är stressigt att vara hemma och sjukskriven! *ler* Jag tycker oftast att dagarna bara "rinner iväg" och att jag inte hinner med någonting. Samtidigt är det väl skönt att det bara är måndag och fredag i mina veckor, då hinner jag ju inte bli så uttråkad. Dessvärre ser många dagar likadana ut och är tämligen inrutade då jag är jätte mycket i hemmets lugna vrå eftersom för stora utsvävningar förbrukar för mycket av min ork och energi. Som läget är just nu skalar jag bort alla uppgifter och utflykter som inte är "livsnödvändiga" men jag hoppas att det kommer att förändras till det bättre igen efter min operation, då jag hoppas få tillbaka förmågan att kunna förflytta mig någorlunda lättare.

Hemtjänsten kommer och hjälper mig varje morgon, vanligtvis någon gång mellan 8 - 9. Deras viktigaste uppgift då är att "sparka" mig ur sängen, för skulle inte de dyka upp hos mig skulle jag nog sova hur länge som helst eftersom jag är så oerhört trött och trögstartad på morgnarna! De fixar frukost åt mig medan jag får på mig kläderna och "väcker" kroppen. När jag har fikat brukar jag sitta i köket och lyssna på min ljudbok samtidigt som jag broderar en stund. När det börjar nypa, bränna och värka för mycket i nacken, lämnar jag broderiet åt sitt öde och bäddar istället ner mig i mina mysiga saccosäckar för en skön vilostund. För det är verklig vila att ligga där när säckarna omsluter och stagar upp min kropp likt en gipsvagga och det brukar bara gå några minuter innan jag suckar djupt av välmående.

Måndagar och onsdagar har jag 3,5 timmars ledsagning av hemtjänsten och oftast är de hos mig någon gång mellan 11 - 15. Vi brukar börja de passen med att mata alla djuren och sen slänga på en tvättmaskin. Finns det torr tvätt att vika och lägga in i garderoberna, så brukar vi även göra det. Men det är också på de passen som jag gör alla mina ärenden. Till exempel följer de med och fungerar som hantlangare åt mig vid mina bassängträningar och vanliga behandlingar hos sjukgymnasten.

När jag är klar där tar vi en tur till affären där jag handlar och bestämmer två middagar åt gången, vilket är jätte skönt för då slipper jag ju grubbla på vad jag ska laga när jag står framför spisen. Storhandling är det oftast M som gör men samtidigt är det ju kul för mig att få komma ut och själv kolla in utbudet av varor, speciellt vad det gäller de gluten- och komjölksprotein fria produkterna. Innan hemtjänsten lämnar mig för dagen, brukar de hänga upp tvätten på tork, ta med sig soporna och torka på bänkarna i köket. För alla "bäckar små" hjälper till att bespara lite ork och energi åt mig.

De dagar jag inte har hemtjänst, brukar min kära mor ofta vara här och till exempel städa, "plocka" och rensa i röran och tvätta åt oss. Så sammanlagt tror jag att jag har ungefär 10 timmar hemtjänst och 10 timmar hjälp av mamma per vecka. Väldigt ofta när jag och hemtjänsten har varit i farten behöver jag vila en stund på eftermiddagen också, för att orka med att laga middag som vi brukar äta någon gång mellan 18 - 19.

Efter det är det bloggnings dax, lite facebook och svara på mail och kommentarer på bloggen som jag fått. Vid datorn brukar jag bli kvar ända tills det är sängdax mellan 22 - 23. Om det inte är en dag utan ledsagning för då brukar jag försöka blogga mitt på dagen istället eftersom det är lugnare och tystare då och jag får lättare att koncentrera mig för att få ner något på pränt. För när C kommer hem från skolan, kommer han sällan ensam. Jag kan få hem allt mellan 2 - 5 killar, eftersom flera av dem har sagt upp sin fritidsplats och istället tillbringar eftermiddagarna hos mig.

Och då är det inte tyst i det här huset, kan jag lova! Det är nästan så jag skulle behöva öronproppar! *ler* Allt deras surr, stim & stoj och "blippande" & "bloppandet" från dataspelen gör mig fruktansvärt trött och less ibland. Visst skulle jag kunna begränsa C och säga att han bara får ta max två kompisar med sig hem men samtidigt vill jag inte utsätta honom för den valsituationen eftersom jag vet att han har jätte svårt att välja och begränsa.

Men när det blir för jobbigt och jag lessnar på dem fullständigt, ja då brukar jag köra ut dem på gården för att leka. Samtidigt är det ju roligt också, att C, som ju är enda barnet, har så många fina vänner och att de trivs hos oss. Att jag bara har en unge är svårt att tro, för som sagt är det oftast folksamling och ett hav av skor och jackor i hallen.

Allt annat som att ringa myndigheter och vänner, läkarbesök, fixa räkningar, vattna blommor etc. måste ju också hinnas med och även det får jag försöka klämma in i mitt annars så inrutade schema. Så många gånger händer det att jag ligger i saccosäckarna och ringer de samtalen som ska ringas och det är även då jag läser och följer med i de bloggar jag har på min lista.

Så även om jag inte får så många "viktiga" saker gjorda här hemma, som att laga mat, baka och städa är jag ändå rätt så duktig på att "fylla" mina dagar med annan sysselsättning som t.ex. att läsa/lyssna på böcker, brodera, skriva och blogga. Det var det om detta, nu måste jag ta itu med matlagningen och ikväll har jag ingen aning om vad det blir för något! Och vet ni vad det bästa med måndagar är, jo att det just nu är som längst tills det är måndag igen! Ha en trevlig vecka och njut av de vackra höstfärgerna!/Carro

7 kommentarer:

  1. Håller fullkomligt med dig om att dagarna går i racer-fart ändå! Allt tar ju sån tid. Jag har hjälp från hemtjänsten en gång i veckan med städ å tvätt. Sen har jag ledsagning tre timmar i veckan. Resten ska jag då sköta själv. Ensamstående som jag är...Fullt med ungar har jag oftast oxå å hungriga blir dom. Fast Emmy e rätt bra på att säga till dom att "mamma orkar inte". Hon orkar ju inte själv alltid så hon vet.
    Fast egentligen tycker jag att det e tur att det går fort. Tänk om tiden släpade sig fram! Då skulle jag hata livet som pensionär! Kram på dig

    SvaraRadera
  2. "Brodera och lyssna på ljudbok" påminner mig om din mormor. Fast hon satt väl snarare mest och stickade. (När hon inte satt vid symaskinen vill säga...) Broderade gjorde däremot min mormor. (Sydde gjorde hon bara i yttersta nödfall). Vilket påminner mig om att jag har ett broderi att ta itu med.

    Ja, just det, du har ju matallergier också. Är du både gluten- och laktosintolerant?

    Hmm,facebook har jag inte vågat mig på ännu. Trots en del påstötningar...

    Tremänningen

    SvaraRadera
  3. Tillägg. Naturligtvis stickade min mormor också. De berömda vantarna såklart. Men det var ju nästan som ett "arbete" snarare än nöje...
    Tremänningen

    SvaraRadera
  4. Hej Renée,
    Jo visst är det så, att vi får lägga ner så mycket tid på att få saker och ting gjorda. Det är som om allt sitter fast i klister ibland och jag tror att det också kan vara ett av våra EDS symtom - att vi/jag har svårt att komma till skott. Sen blir det ju inte bättre när kroppen strejkar och man får tvinga den till action.

    Jag förstår att det måste vara tungt att vara ensamstående med EDS och ett barn. För jag har ju trots allt min make också och även om han jobbar heltid är vi ju ändå två om alla beslut och vissa uppgifter kan vi dock dela på, som att besikta bilarna etc. Men du som är ensam, måste förutom att göra allt själv även fatta alla beslut själv också och jag kan förstå att det måste vara tungt ibland när EDS:n bråkar som mest med dig.

    Så din dotter blir också trött av sin EDS?! Jag ser på min C att även han blir det men han tillåter sig inte att känna efter utan ångar på tills sista minuten. Nu är han tack och lov inne i en bra sovtrend och somnar så gott som på direkten när han lagt huvudet på kudden och det är skönt. Tyvärr är det ändå nog så korta nätter eftersom han har så svårt att ta sig i säng. Det är så mycket han vill göra innan han lägger sig. Men, en 7 - 8 timmar får han nog ändå ihop i nattsömn.

    Jag känner också igen att unghögen blir hungrig och att utfodra 4 - 5 ungar varje mellis går ju inte, då blir jag ruinerad. Någon gång i veckan går ju an men inte varje dag, så nu har jag börjat köra med att de först får gå hem var och en till sitt, lämna skolväskorna och ta sig något i magarna för att sedan komma tillbaka till oss. Kanhända aningens snålt men så gör vi om det blir för ofta under veckan. C vet att jag inte orkar "serva" dem utan de gånger han bjuder på fika får han plocka fram det till kompisarna själva. Lite ansvar och uppgifter måste han ju få...Ha det gott!/Carro

    SvaraRadera
  5. Hej tremänning,
    Jo visst är det väl så och jag känner mig också som min mormor när jag sitter vid bordet och syr. Tänker på henne en sväng, så gott som varje morgon när jag sätter mig och plockar fram broderiet. Mormor var verkligen en händig kvinna och hennes bestämda platser var verkligen som du säger, vid köksbordet under fönstret eller så vid symaskinen i gången mot kammar'n. Och det var länge efter att hon gått bort som man förväntade sig att hitta henne på hennes platser.

    Mormor gjorde det mesta, förutom att sticka de berömda vantarna som var, så sant som du skrev, mer ett arbete än ett nöje brukade hon även brodera, väva och sy. Och hon har t.om. jobbat med tygtryck emellanåt. Hon hade verkligen sinne för handarbete och jobbade sällan efter något mönster utan kunde se en bild i en tidning och bestämde sig för att sticka likadant.

    Hon har även stickat kuddfodral efter bilder ur tidningar åt oss alla och de är riktigt fina. Jag tror hon älskade när hon fick själv fick kombinera färger och tyger efter sinne och smak och det var likadant när hon lagade mat. Jag tror hon hittade på det mesta själv för jag såg henne sällan titta i något recept.

    Jag har ingen konstaterad eller diagnostiserad allergi för gluten och laktos men däremot har min homeopat rekomenderat mig att försöka undvika komjölksprotein och gluten vilket jag har gjort i snart fem år nu. Men komjölksproteinet har jag fått konstaterat av den "vanliga" sjukvården. Sedan verkar det som om 70% av de EDS:are som deltog i den senaste undersökningen som görs på Karolinska uppvisar tecken på gluten och komjölksproteinöverkänslighet. Och visst märker jag skillnad både i magen och i mitt eksem - bägge dera har blivit mycket bättre och blir genast sämre om jag slarvar och äter som vanligt, alldeles för mycket och ofta.

    Absolut att jag tycker du ska haka på Facebook det är så himla kul och blir lätt ett begär, åtminstone ibörjan. Nu tycker jag att jag har en någorlunda sund aktivitetsgrad på Facebook. Både min kusin och våra tremänningar och mammors kusiner från Sthlm är med där. Och nu har jag full koll på alla, som det kontrollfantast jag är! *ler* Hörs snart!/Carro

    SvaraRadera
  6. Jo, jag kom på sen att givetvis gjorde din mormor det mesta när det gällade handarbete. Det är bara det att en av de sista minnesbilderna jag har av henne, innan hon blev sjuk, var just att hon satt och stickade vid köksbordet vid fönstret och lyssnade på en ljudbok.

    Min mormor handarbetade också mycket men hon skapade sällan "fritt" utan följde nog mönster för det mesta.

    Din mormor var ju väldigt kreativ, fantasifull och påhittig. Egentligen en riktig textilkonstnär! På liknande sätt skapade min morfar men i trä.

    Tremänningen

    SvaraRadera
  7. Hej tremänning,

    Ja, precis så tänker jag också. En väldigt kreativ syskonskara eftersom det även fanns det där syskonet som skrev sin bok. Undrar om det var deras mamma eller pappa som bar på den kreativagenen?!/Carro

    SvaraRadera