När jag flög till staden där mitt "borta sjukhus" finns läste jag i Aftonbladet om en liten men dock enormt stor kämpartjej, lilla vackra Mella. Hennes sjukdom var en obotlig mitokondriell sjukdom (Alpers) och detta grep tag om mitt hjärta. Sen dess har jag följt bloggen som hennes mamma och pappa med jämna mellanrum har skrivit och uppdaterat från sjukhuset. För någon dag sedan var det planerat att de skulle få lämna sjukhuset och åka hem med ett gäng personliga assistenter men det blev inte så. Det tog en helt annan vändning, eftersom det uppstod komplikationer. Så svåra att Mella inte orkade återhämta sig, varken från dem eller den senaste operationen hon fick gå igenom. Igår var lilla vackra Mellas kamp och lidande över och hon lämnade detta jordeliv. Idag är hon den vackraste bland änglar med sina stora bruna ögon. Vila i frid, lilla fina Mella karamell!
Trots att jag inte känner familjen berörs jag ändå av deras öde. Deras blogg har gripit tag i mig och jag har följt deras kamp dag-för-dag. Nu är Mellas kamp över men inte för hennes familj. De har fortfarande en mycket svår tid framför sig och därför finns de i mina tankar idag./Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar