Taskigt bemötande, del 2

Vilket busväder vi har idag igen. Först har det varit kallt i flera veckor och när kylan släpper blir det snöstorm och jag tror jag emigrerar till ett varmare land! Är det någon som vill hänga med?!
Jag förstår inte heller varför jag känner mig så trött och seg idag, som ett uttuggat tuggummi har jag legat och degat framför reprisen av melodifestivalen som inte heller var någon hit. Nä, men usch hur jag låter, lite neråt idag kanske?! Måste bero på vädret...

När jag ändå är lite låg kan jag fortsätta på temat taskigt bemötande från sjukvården, detta mycket upplyftande ämne! Men om inte annat brukar jag bli piggare efteråt eftersom jag hetsar upp mig så till den milda grad genom att bara tänka på dem. Få se vars var vi...

Jo, vid operationen i juni 2006 var det en annan än min ordinarie doktor, men också han från mitt "hemma sjukhus", som assisterade den "höga" proffs doktorn från mitt "borta sjukhus". Jag vet inte om doktorn från mitt "hemma sjukhus" kände sig kränkt för att han återigen fick "kliva ner" och "bara" assistera. Eller om det berodde på att jag, vid ett av hans besök när jag låg och sov och vaknade med en främmande karl vid min säng, degraderade honom till pottkusk för hur som helst gav han igen med besked.

Vid en rond, när stora delar av "vitrockarna" lämnat rummet vände han tillbaka och väste vid min sängkant utan att jag efterfrågat informationen: "du ska inte vara så säker på att det går att göra något åt din andra höft!" Sedan vände han på klacken och försvann ut, själv låg jag i sängen så chockad och överrumplad att jag var mer lik en fågelholk!

I oktober 2006 blev det bråttom med röntgenbilderna till mitt "borta sjukhus", då proffsdoktorn skulle till Norge och ville ha mina special röntgen bilder med sig. Detta för att min nya höftled skulle tillverkas där och förhoppningsvis vara klar att opereras in före jul samma år, något som inte är gjort än och jag väntar fortfarande på datum…

Efter ett missförstånd mellan mig och min patient ansvarige doktor på mitt "hemma sjukhus", ringde denne upp mig en lördag förmiddag och jag har varken förr eller senare blivit så fruktansvärt utskälld. Håret stod rakt bak och jag var otröstlig länge efteråt. Doktorn sa en massa saker som inte jag som patient borde ha fått höra men som borde ha bandats. För tyvärr, eller kanske lyckligtvis, (och nu när jag är en bra bit på väg i min behandling, väljer jag det senare alternativet som mitt synsätt) har jag förträngt mycket av vad som blev sagt i det där hemska samtalet.

Kontentan var iallafall detta citat från min doktor: "jag tänker hädanefter inte lägga två fingrar i kors för att du ska få dina operationer, för jag har inte valt det arbetet!" Och jag svarade doktorn: "och vet du vad, jag har inte valt de här benen eller den här kroppen!" Man kan ju faktiskt undra varför jag hela tiden hamnar i såna situationer med mitt "hemma sjukhus", för jag inser ju att jag själv säkert har viss del i det också (även om det är lite tungt att erkänna det, *ler*) precis som läkarna jag möter. Det är ju aldrig ens fel, när två träter, ni vet!

I vanliga fall är jag en person som inte vill stöta mig med folk. Lite konflikträdd har jag nog varit men tvingats lära mig hantera dem via mitt jobb. Jag brusar inte upp i första taget utan min stubin är lika lång som evigheten (nästan iallafall). Men med mina "hemma doktorer" är det precis som om de lockar fram mina allra värsta sidor och tydligen gör jag det hos dem också. Så fort vi träffas är det som om vi kryper under huden på varandra. Skillnaden är att doktorn har en profession och jag är patient. I sitt jobb måste man vara professionell och inte låta ens känslor rusa iväg med en och jag är ju trots allt i underläge eftersom jag är beroende av deras kunskap och insatser. Så nu har jag M med mig på varje besök med dem, bara som ett skydd för hur de behandlar mig och vad jag säger åt dem!

Men en fördel med detta tjafsande med läkarna är att ett möte med dem, ofta ger mig inspiration att skriva, så här kommer ytterligare en av mina dikter skrivet i vredesmod. Och, tyvärr mina vänner, det kommer nog mera också, både av dikterna och taskigt bemötande...

Kom ihåg att byta era blöta sockar när ni kommer in, undvik förkylningar!/Carro

Jag förstår inte
Varför
du skäller på mig
får MIG att skämmas
När det borde vara tvärtom
Du sårar mig
kränker mig
Du vill byta jobb,
jag vill byta ben