måndag 16 februari 2009

Alla fåglar kommit ren...

I torsdags var jag tillbaka på brottsplatsen, och det kändes lite skumt (vem är det som ligger i min säng, sa mamma björn...). Men jätte roligt också! Jag hade piffat och trixat med mig själv, bara för att se så fräsch ut som det bara går när man är i tantåldern och dessutom konvalecent! Redan på mottagningen på mitt "borta sjukhus" blev jag mottagen som en kär gammal vän. Eftersom det var förseningar i tidsplanen, passade vi på att gå upp på avdelningen med lite alla hjärtans choklad och gele hjärtan till personalen. Ni kan tro att de blev mäkta förvånade när jag helt plötsligt damp ner där, det är ju inte "näst gårds precis". Det blev stora kramen av alla som var där och många förvånade frågor, vad jag gjorde där, när jag kommit, hur jag mådde, hur det gick med rehabiliteringen och en massa annat. Mor var med mig som ledsagare och hon imponerades över hur trevliga och vilket fint bemötande de har där men också hur slitna, nedgångna och svårjobbade lokalerna är. Mitt "hemma sjukhus" har nya fina lokaler och man bor kungligt, men då är i stället personalen oftast underbemannade, stressade och trötta. Trots det försöker de med alla medel ge en proffessionel omvårdnad, åtminstone personalen på avdelningarna. Man kan fundera på vad som är bättre, nya fina lokaler men för lite personal eller gamla tungjobbade lokaler men med god bemanning?!

När jag var förbi på avdelningen kom jag ihåg en liten incident som hände medan jag låg där. En eftermiddag, när jag vilade efter påfyllning av morfinet, låg jag och tittade mot sängen mitt emot och trodde inte mina ögon när jag helt plötsligt såg en liten fågel på draperistången. Först tänkte jag att nu har det helt flippat runt för tanten och sen skyllde jag på morfinet, drog hallusinationer. Jag såg hur den lilla fågeln flög upp och ner på stången och ibland stört dök den ner mot golvet och så upp igen. Jag vågade inte säga något, tänkte att min säng granne skulle tro att jag blivit knäpp, men till slut stod jag inte ut längre utan frågade lite trevande den 80-åriga damen i sängen bredvid om även hon såg fågeln mitt emot. Det var en stor lättnad för mig när hon svarade att ja, det gjorde hon och hon hade även sett när den flög in genom dörren till vår sal. Jag var alltså inte på fyllan och såg inga syner!

Men jag blev lite fundersam när damen i sängen bredvid var så cool och inte lika upphetsad som jag. För mig var detta dagens stora händelse. En liten fågel, flygandes inomhus på 9:e våningen, hur och var kom den ifrån!! Detta var ju i november så några fönster hade vi inte öppet heller. Men det visade sig att detta inte var första gången för damen, hon hade varit med förr! När hon kom upp på avdelningen efter sin operation hade hon sett något i taket på sin sal, hon trodde först det var en fladdermus men när de tände lampan i taket var det bara avskavd målarfärg som format sig precis som näbben på en fladdermus. Personalen hade skojat med damen, att det nog blivit lite för mycket narkos medel trots allt. Så när hon på morgonen efter vaknade av vinddrag över ansiktet blev hon lite förvånad över att hon fortfarande hade narkos kvar i kroppen och tänkte: himmel har det inte släppt än. Så tänk er hennes förvåning när hon öppnade ögonen och verkligen FICK syn på en liten fågel som satt på hennes mage!

Vår lilla fågel började till slut bli lite orolig och flög mot fönstret, så vi kallade in personalen som också blev ordentligt paff. Sköterskan berättade att nu var det tredje gången hon fått rapporterat om inkommande fåglar på avdelningen. En gång hade hon stått böjd över en patient och tyckte att något fladdrade förbi i ögonvrån. Hon kunde inte för sitt liv komma på vad det var och trodde först att hon fått "tomtar...nä, jag menar småfåglar på loftet". Men hon kunde sen konstatera att det var sant det hon såg, hon såg en fågel! Sköterskan trodde att de kommer in via ventilationssystemet, vilket inte är så bra med tanke på infektionsrisken. Tur att mitt "borta sjukhus" inte är i asien i allafall, fågelinfluensan ni vet...
Glöm inte köpa fågelfrön, tänk på småfåglarna!/Carro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar