Jungfrufödsel?!

Egentligen är det ganska fantastiskt att jag lyckats bli gift och ännu mer otroligt att vi lyckades med bedriften att tillverka ett barn. Och nu tänker jag inte på att det var lite svårt för oss att få till det och att vi fick vänta i drygt fem år innan han kom. Utan nu tänker jag mer på min EDS. För ni skulle bara veta hur jag ser ut ibland och i de stunderna är det inte lätt för maken om lusten infinner sig för honom! Så det är tur att vi varit tillsammans i så många år och att han har minnen från vår ungdom när jag var både friskare och snabbare! Jag antar att det är dem han lever på...

Vår son är också ett bevis på att det på den tiden måste ha gått snabbt, för då var vi båda studenter. Vi höll som bäst på med våra examens uppsatser och möttes så gott som aldrig. Enda gångerna vi träffades var i ytterdörren, när en var på väg ut och en in. Så hur vi lyckades skapa ett barn är för mig fortfarande en gåta! Antingen hände det när vi möttes där i ytterdörren, eller när jag kröp ner i makens sovsäck under påskhelgen (men han själv var inte där!), eller när jag slängde makens smutskläder i tvättmaskinen och då kan man ju bara fundera vad jag gjorde dem! I annat fall kan jag inte förklara min graviditet på annat sätt än som historiens andra jungfrubefruktelse.

Nej idag kräver såna övningar planering och förberedelser i massor! För det första är det som förälder inte helt lätt att hitta tiden. Bollibompasex, ni vet! Jag brukar säga; var det svårt när man hade små barn är det 100 % svårare nu, att hitta tiden och dessutom VET och FÖRSTÅR ju ungen vad vi gör! Men om vi någon gång får till det kan ni ju bara tänk er vad sexig jag är när jag kliver in i sovrummet med knäskydd för att inte knäleden ska vika sig, ryggkorsett för att avlasta ryggen, axelhölster för att dra bak axlarna, handleds ortoser som lindrar överrörligheten och karpaltunnel problemen i dem, nackkrage och tandskydd!!! Ni kan ju bara föreställa er vilken tid det tar innan jag fått av mig alla dessa skydd! Och när det väl är gjort, om inte lusten vid det laget redan har falnat, gäller det att inte ge sig hän för mycket eftersom uppmärksamheten måste riktas åt annat håll också; akta knät, passa höftleden, oj hoppsan där knakade det i ryggen...

Så nog får jag glädjas åt att jag träffade just min make och att han är så förstående och ställer upp för mig i alla lägen! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig och jag älskar dig M; nu, förr och för evigt!/Carro