onsdag 7 oktober 2009

Undrens tid är inte förbi och jag är överraskad!

Himmel och plättar vilken vane människa man är! Bara för att C har varit hemma och sjuk i några dagar så rubbar det mina cirklar så till den milda grad att jag helt kommer av mig och tappar alla mina rutiner, inklusive bloggandet. Skönt nog var det ingen svininfluensa den här gången, utan bara ett litet magvirus som invaderade hans kropp. Nu är han bättre och ska tillbaka till skolan i morgon. Bra! För då kanske jag också hittar tillbaka till mina vanor igen.

Men egentligen är det inte bara C:s sjukdom, jag ska avslöja en annan liten hemlis men den är så knäpp att jag nästan skäms! *ler* Som ni kanske har hört är jag ju med på Facebook och där finns det en hel uppsjö med vanebildande spel och det är även i dem jag har fastnat. Pinsamt! Jag vet! Men nu när jag har två bondgårdar, ett akvarium, en restaurang och ett café att sköta om i cybervärlden måste jag erkänna att jag inte hinner med så mycket annat. Och jag har dessutom inte hjärta att "klicka bort" eller bara strunta i de små liven, för då blir de ju utan mat och dör! *ler* Med tanke på det kanske det inte är så konstigt att jag "brände ut" mig 2006, verkar vara den sortens människa! *ler*

Nå nog om detta! Idag har det faktiskt hänt något enastående enormt som jag knappt vågar tro är sant! Och vad kan det vara, kanske ni undrar? Jo, då kan jag tala om för er att: IDAG KOM OPERATIONSTIDEN!!!! YIEPPI!!!! HURRA!!! och FANTASTISKT!!! Det var nästan så att jag inte trodde mina ögon när jag hittade kuvertet i brevlådan när jag kom från min träning i eftermiddags. Jag var nästan tvungen nypa mig i armen för att övertyga mig själv om att jag var vaken. Det är helt otroligt och de lyckades faktiskt överraska mig ännu en gång!

För de har klämt in min operation nu i oktober precis som de lovade och utan att jag behövde tjata så väldigt många gånger den här gången (bara tre, tror jag). Nu har jag dessutom varit tyst i två veckor utan att maila dem och jag gick som på nålar igår och imorse men bestämde att avvakta den här veckan ut. Och nu behöver jag inte avvakta och vänta längre. Visst är det väl nästan för bra! Nu gäller det bara att vi håller alla tummar och tår för att det ska fungera, utan att något tillstöter, hela vägen fram till operationsbordet. Eller hur?! *ler*

Jag vet inte riktigt hur Dr. X har tänkt sig, för ännu en gång planeras operationen till mitt "borta sjukhus" och inte på mitt "hemma sjukhus" som han lovade från början. Det betyder två saker; 1) Han vill vara nära och jobba tillsammans med sina kollegor och chefen eller 2) Han har inte fått den specialbeställda protesen.

För i somras sa han att om han inte får den norska protesen och måste ta en standard modell, då vill han vara på sitt ordinarie sjukhus eftersom det kräver så mycket mer än om han får den skräddarsydda protesen som han hade kunnat operera in på mitt "hemma sjukhus". Så hmmm, lite fundersam är jag vad som ligger bakom detta beslut och kommer att slänga iväg ett mail med frågan till honom imorgon. Men självklart tänker jag inte protestera! Vill han ha ner mig, så självklart kommer jag. Som ett skott! *ler*

Det här är inte samma sjukhus som jag låg på när jag opererade ryggen men eftersom även detta sjukhus ligger i samma stad och tillhör samma region fortsätter jag, för enkelhetens skull, att kalla även detta sjukhus för mitt "borta sjukhus". Inläggningen är planerad till den 26:e oktober och operationen till den 27:e, vilket är dagen innan M:s födelsedag. Vilken födelsedagspresent han får, en ny renoverad hustru! *ler*

Att det sen är aningens skruvat och morbid av mig att bli så lycklig och hoppa så högt av glädje för att någon för 26:e gången ska skära i min kropp, när jag egentligen mår så ohyggligt dåligt psykiskt av att sövas, är en helt annan historia som jag inte tänker på i kväll. Utan nu gläds jag bara åt att min väntan förhoppningsvis ÄNTLIGEN är över! Och jag kommer säkert hinna älta och våndas här på bloggen inför det som komma skall ändå, för det är ju nu mina förberedelser startar på riktigt.

Förutom all mental förberedelse och "peppning" har jag en hel del administrativt att ta tag i också som t.ex. att boka resan och hotellet för M:s del. För självklart vill jag ju ha han med mig ner och ända in på operationssalen ska han, annars vägrar jag i sten! Ni som har varit med ett tag vet att det beror på min narkos skräck. Att det enda som hjälper och fungerar någorlunda är att M får vara med och söva mig. Och då måste han ju även få någonstans att bo eftersom han inte kan bo hos mig på sjukhuset.

Men den här gången kommer han bara att vara hos mig ett par nätter eftersom detta, trots allt, känns som en något lindrigare operation än ryggoperationen som jag gjorde för nästan ett år sedan. Och dessutom behövs han ju hemma också, för vi kan ju inte lämna vår lilla guldklimp i sticket hur många dagar som helst. Nu vet jag ju att C har det bra hos mormor och morfar men ändå, självklart är detta med operationerna en anspänning för honom också.

Men allt detta tar vi sen för nu ska jag bara göra som pingvinerna i Madagaskar 1; Le och vinka! Åtminstone tills i morgon, då jag återkommer med nya rapporter och nu ska jag skriva här innan jag ens tittar åt facebook spelen med det minsta lilla ögonblinket! Det är ju inte klokt det här, att slösa bort dagar på trivialiteter. Men, men sån är jag! *ler*/Carro (bilderna är googlade)

7 kommentarer:

  1. Som sagt, ibland sker under! Visst blir man glad när allting bara löser sig. Som att solen helt plötsligt börjar skina efter en lång tids ösregn. Hoppas operationen går bra! Kram

    SvaraRadera
  2. Jahaaa... Det är därför det har varit så tyst här på din blogg.

    Jaaa du, jag tycker inte alls det är konstigt att ungarna fastnar i dataspelens värld. Jag är en "periodare" när det gäller spel å sånt, men ibland kommer jag in i en period när jag "måste" lägga ett pussel el spela ett spel på datorn varje kväll. Det är faktiskt avkopplande men vips så har det gått ett par timmar till ingen nytta. Hemmet förfaller men jag sitter bara och blippar å bloppar på min datorn...

    Just nu spelar jag mycket "The rise of Atlantis" på www.zylom.com. Jag spelar gratis versionen och då får man stå ut med lite reklam och att man bara kan spela upp till en viss nivå. Sen vill de ha betalt...

    Men vad bra att du har fått tid för operation! Av någon konstig anledning fick jag i tanken den knäppa liknelsen med livstidsfångar som vill ha ett tidsbestämt straff. Jag vet, knäppt eller hur? Men grejen är väl att jag tänkte som så att det kanske känns lättare när man har ett datum att se fram emot än att bara vänta i ovisshet om och när.

    Jag önskar dig verkligen ett lycka till och jag kommer att sända dig en tanke då och då. Och dröjer det sen alltför länge innan du är igång på bloggen igen kanske jag dristar mig till att ringa din mor el far och höra hur det har gått...

    Mina ev operationer är bara rutinartade bagateller mot dina, men varje operation innebär ju faktiskt en viss risk hur trivial den än verkar. Och inte är det väl något direkt nöje att opereras även om det är nödvändigt!?

    Jag övergår till ett annat forum där jag ska skriva vad det är frågan om eftersom du var nyfiken...

    Tremänningen

    SvaraRadera
  3. Hejsan, tusen tack för dina rader i min blogg, lyssnade på programmet igårkväll och det kändes lite coolt att höra sin bloggs namn nämnas på radion. Skoj, och roligt att dom tar upp ämnen som sjukdomsbloggar.

    Grattis till op tiden, håller tummarna nu att allting går jättebra nu.

    Önskar dig oxå en trevlig helg! Kram kram // Pia

    SvaraRadera
  4. Hej! Skönt att du äntligen får din operation, håller tummarna för att det ska gå bra. Jag frågade min sambo om det där med polyneuropati och han sa att det var möjligt, men inte troligt, att det är det jag har. Tydligen drabbar bara Polyneuropati dom yttersta nervtrådarna så man får problem i tår och fingrar, men jag har problem i ben och armar. Kanske kan det ta olika uttryck? Det skulle hur som helst vara intressant att få läsa dina föreläsningsanteckningar. Du har ingen möjlighet att scanna in dem och maila dem till mig? Det skulle vara smidigare än att behöva kopiera av dem och posta dem. Men självklart går ju det också :) Tack för omtanken, kram!

    SvaraRadera
  5. Självklart läser jag din blogg, jag är inne i varje fall en gång om dagen :) Supersnällt att du ska försöka scanna in anteckningarna. Annars kan du skicka med snigelpost och så betalar jag portot. Det löser sig. Tack för all hjälp, kram!

    SvaraRadera
  6. Renée, Kerstin och Pia: Tusen tack för alla era kommentarer och påhälsningar hos mig! Jag blir verkligen så himla glad för det. Jag läser dem på direkten men ibland har jag inte orken att besvara dem lika snabbt. Men jag vill att ni ska veta att jag uppskattar dem! Tack också för era gratulationer för min operationstid, känns så skönt att veta att jag har många som tänker på mig!

    Tremänningen: Ännu ett gemensamt intresse oss emellan, spela dataspel! I perioder av hektisk tillvaro kan det faktiskt vara så rogivande att bara sitta och "blippa" framför datorn utan att behöva tänka på något. Tack för att du stillade min nyfikenhet på dina operationer och jag ska besvara dina mail, så fort jag hinner! Ledsen att det har dröjt men ibland är det bara så med mig...

    Precis som du säger är alla operationer ett ingrepp och alla operationer medför ett visst mått av risker. Därför har alla rätt att få oroa och gruva sig litegrann oavsett om det är en bagatell eller inte. Och förresten vem avgör vad som är en bagatell...

    Jag kommer att ha min lilla rosa netbook med mig och ska därför fortlöpande komma med rapporter och uppdateringar om hur det går för mig i stora staden där mitt "borta sjukhus" ligger. Men först ska jag bara "nyktra" till lite, annars är det risk för svamligheter! *ler*/Carro

    SvaraRadera
  7. Nu är det ju bara fyra dagar kvar tills din höftleds byts.
    Hmmmm..måste kännas jobbigt men skönt.

    Hoppas du får en bra helg.

    Ps.
    Din bloggdesign är verkligen jättefin.

    SvaraRadera