Baciller, nej tack!

Trots att jag ju har väntat i alla dessa dagar är jag ändå lika oförberedd när väl operationstiden kom! Så nu har det plötsligt blivit lite stressigt, mycket att ordna och joxa med innan det bär iväg söderut! Eller så är det jag som legat på latsidan och tappat fart och därför inte längre kan organisera och ta mig i kragen! *ler*

Förutom det som har med operationen att göra har jag dessutom haft ett återfall till mitt gamla liv den här veckan och proppat kalendern full med allehanda uppdrag, vilket ju inte är så vettigt eftersom det äter så mycket av min energi. Men, men är huvudet dumt får kroppen lida, heter det väl! *ler*

Så därför har jag idag börjat stryka aktiviteter och skjuta dem på framtiden, för att inte helt trötta ut mig och gå ner i kondition ännu mer och därmed bli mer mottaglig för svininfluensan som nu verkar finnas runt knuten där jag bor. Egentligen är jag inte rädd för själv influensan i sig och tycker nog att det blivit upphausat så till den milda grad.

Kanske är det till och med så att det är läkemedelsfabrikanterna som ligger bakom alla dessa skriverier bara för att få sälja sina mediciner till sjukvården. Läste någonstans att Socialstyrelsen (eller vem det nu var i Sverige) har skrivit kontrakt med ett läkemedelsbolag redan 2007 att vi ska köpa x miljoner vacciner av dem de närmaste åren och då kom ju svininfluensan väldigt lägligt, sett med det perspektivet!

Jag liksom alla andra har ju funderat på hur jag ska göra med vaccinationen och trots att jag tillhör riksgrupperna hade jag nog personligen, om jag inte haft operationen framför mig, velat avstå från att vaccinera mig eftersom jag inte riktigt tror på det. Jag har sedan några år tillbaka, på min husläkares infrådan och mot min egen vilja, vaccinerat mig mot den vanliga influensan som brukar komma till Sverige runt juletid bara för att jag tillhör dessa riskgrupper.

Och jag säger bara en sak, jag har aldrig haft så många infektioner och förkylningar som sen jag började med detta. Jag tror att dessa vacciner bryter ner immunförsvaret ännu mer och bara gör en mottagligare! Nåja, nu behöver jag ju inte fundera på detta längre eftersom min husläkare gjorde bedömningen att det blir för tätt inpå operationen.

Istället sa han att jag skulle försöka hålla mig lite i "karantän" de här sista dagarna. Vilket ju är ursvårt, för självklart går det ju inte att isolera sig helt. Dessutom umgås ju båda mina killar med folk hela dagarna så vem vet vad de drar med sig för bacillusker! Men jag kan ju försöka begränsa så mycket som jag kan och därför har jag uteslutit såna aktiviteter som inte är livsnödvändiga.

Till exempel får inte C, från och med nu och hela nästa vecka, ta med sig mer än en, max två, kompisar hem efter skolan. För ju fler ungar som är här ju mer ökar risken att någon har någon smitta med sig. Och när de kommer från skolan kör jag in de raka vägen på toaletten för tvagning och helst också spritning, innan de får komma in i huset. I morgon skulle M och jag egentligen på ett möte med psykologen på barnhabiliteringen på mitt "hemma sjukhus" men det har jag också skjutit upp, för var om inte på sjukhuset är det stor risk att man träffar på krassliga människor.

Husläkaren ville att jag, som vanligt inför en operation, skulle lämna infektionsprover bara för att vi ska kunna vara trygga med att jag inte går med någon infektion, just nu åtminstone. Men han ville inte att jag kommer till vårdcentralen, eftersom hela mottagningen kryllar av baciller och virusar. Så därför ska distriktsköterskan komma hem till mig och ta dessa prover.

Det är inte bara dessa åtgärder jag vidtagit utan jag har även sagt bort en middag som vi blev bjudna på nu på lördag. Vilket ju givetvis var trist men den familjen har lovat att vi har den innestående tills jag är opererad och på benen igen och det är tur att alla runtomkring oss är så förstående med min tillfälligt påkomna bacillskräck! *ler*

Jag gillar verkligen inte de här sista dagarna innan vi åker, för är jag inte nervig innan så blir jag det av alla dessa förberedelser och undvikande av sjukdommar. Det är som en kamp med tiden och det gäller att täppa igen näsa och mun med en klänypa för att inte åka dit efter någon nysning eller hostning! *ler* För är det så att jag har en för svår förkylning, då går det inte att operera och det hela ställs in ännu en gång och då vet man aldrig när det blir aktuellt igen.

Det skulle verkligen vara en tragedi, så nu är det bara att be en bön att fläskinfluensan inte hinner ikapp mig! Jag har varit hos min homeopat idag och där fick jag tipset att köpa cocosfett av dem, inte det man köper i matvaruaffärerna utan en av god kvalité. Den innehåller naturligt medicin, liknande det de har i sina piller mot förkylningar, och den ska jag använda i all matlagning den närmsta tiden. En matsked om dagen, i stekpannan istället för annan olja, hjälper till att bygga upp motståndet i kroppen. Och som det känns nu i mitt stressade tillstånd har jag lust att sluka hela burken!

Förutom att undvika folk och baciller, har jag ägnat mig åt att planera vår tripp. Vi åker tåg ner på lördagkväll och är framme på söndag förmiddag. Då har jag bokat en spa natt på St Jörgens park där vi ska löga oss i deras pooler, få en behandling med namnet Ängsdimma vilket ger det hela en trollsk inramning för att sedan avsluta kvällen med en tre rättersmiddag innan vi kryper ner i sköna hotellsängen.

På måndagen är det inskrivning och incheckning på ett mindre lyxigt hotell, nämligen sjukhuset. Då blir det en massa snack och undersökningar, som t.ex. ytterligare en ny röntgen för att sedan "skjuta av raketen" på tisdagen, det är ju då operationen ska ske. M är med mig över sövningen och uppvakningstiden men på onsdag eftermiddag måste han flyga hem till C igen.

Det som jag har kvar att ordna är en ny baddräkt, jag vet inte riktigt vad som har hänt med den gamla. Plötsligt har den liksom krympt i sommar, kan inte förstå det??!! Kan kanske bero på att frun har blivit aningens bred om baken! *ler*

Igår hade jag en mycket rolig, spännande men oerhört tröttsam dag för det var då jag var med och genomförde det första roliga som jag fick kännedom och skrev om i förra veckan. Tyvärr kan jag inte avslöja riktigt än heller vad det hela handlade om men jag kan tala om att jag nu vet hur det känns att vara supermodell och ni kan tro att grannarna såg nyfikna ut!! Självklart berättar jag, så fort jag fått grönt ljus…

Apropå grannar, kika gärna in hos min granne Sari på Lilla Provance, både hennes blogg och webbutik är ett MÅSTE att besöka! Hon har så himla fina saker och jag önskar dig verkligen Lycka Till med butiken, Sari! Tills vi hörs igen, var rädd om er!/Carro, bacillfobikern (men bara en vecka framåt!) (bilderna är googlade)