Take the blue train...

Ville bara skriva ett superkort inlägg, innan jag sätter mig på tåget. Väskan är packad, picnic maten och vinet inhandlat, djuren har fått mat och själv är jag klädd och sminkad. Nu vill jag fara, jag är beredd och laddad! Det har gått overkligt bra den här veckan, inga större reaktioner förrän för en stund sedan. När jag skulle säga hej till min lilla älskling.och mina föräldrar. Då kom tårarna!

Och nu känner jag hur labil inombords jag egentligen är. För varje gång jag far iväg på en operation, far jag som om det vore sista gången och då är det tungt att skiljas från C. Självklart vet jag ju att jag kommer tillbaka hem igen, men ändå, varje operation innebär ju trots allt en viss riskfaktor. Det kan gå fel och ibland riktigt fel...

MEN! Nu ska vi ju inte tro att det gör det den här gången...heller...jag har ju klarat att resa mig efter mina tidigare 25 operationer. Så varför skulle jag inte komma tillbaka den här gången också! Självklart gör jag det!*ler* Jag vill bara tacka för alla uppmuntrade tankar och ord här på bloggen, Facebook och från mina nära och kära i vanliga livet. Jag vill också tacka för alla hållna tummar och tår och stärkande tankar som många lovat att sända mig på tisdag, det värmer och stärker mig.

Känns skönt att veta att jag har många "hos" mig när jag ligger där på bordet. Och ett extra tack till dig, rara Anna, att jag får låna din positiva känsla i sövningstillfället. Jag lovar att jag ska prova din metod den här gången! Jag kommer ju att skriva här, så fort jag orkar, och därför kan jag inte säga när det blir nästa gång. Men tills dess, var rädd om er!! Jag skickar med er några dikter, två som jag har skrivet och en som jag lånat av Marie Anthony. Kramisar/Carro

Nu händer något
det kommer
krypande
Jag känner
att det krusar
inombords
Jag känner
det bekanta
sticket
i hjärtat
klumpen
i halsen
hugget
i magen
ytliga andningen
Det invanda
är tillbaka
VARFÖR

Alltid jag

Älskling
kom nära
mig
Låt mig
få känna
värmen
från din kropp
Låt mig få
blåsa i ditt hår
snusa i din
nackgrop
smeka din kind
och hålla dig
i min famn
Få peka på ditt
hjärta
och säga
Mamma finns
alltid här
även om
jag inte syns

Copyright © Gummigummans blogg

ATT VARA STARK

Att vara stark är inte

att aldrig falla

att alltid veta

att alltid kunna

Att vara stark är inte

att alltid orka skratta

att hoppa högst

eller vilja mest

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst

att komma längst

eller att alltid lyckas

Att vara stark är

att se livet som det är

Att acceptera dess kraft

och ta del av den

Att falla till botten

slå sig hårt och att alltid komma igen

Att vara stark är

att våga hoppas

när ens tro är som svagast.

Att vara stark är

att se ett ljus i mörkret

och alltid kämpa för att nå dit.

Lånad på Marie Fredriksson Anthony hemsida