Jag brukar undvika att skriva här sent på kvällarna och speciellt sent på fredag och lördag kvällar men ikväll kan jag inte låta bli. Sent och supersent ikväll fick jag svar på mitt mail från dr. X. Jag frågade honom om varför han kallat på mig till staden där mitt "borta sjukhus" ligger och nu har han svarat. Jag ska visa er precis hur vår dialog såg ut:
Hej Dr. X,
Tusen, tusen och åter tusen tack för operationstiden! Där överraskade du mig allt!! Trodde inte att det skulle bli aktuellt i oktober och att jag fick vara glad om det hans med före jul överhuvudtaget! ;0) Jag är verkligen så himla nöjd och glad. Och lättad, äntligen ska vi försöka ge mig min gångförmåga tillbaka, det har varit så jobbigt!!! Som du säkert förstår, du känner väl mig vid det här laget, är jag nyfiken på varför du har kallat ner mig till ditt sjukhus istället för hos mig, vad har hänt? Betyder det: a) Vi fick ingen protes från Norge, de kunde inte tillverka en passande led till mig och vi måste därför använda en standard modell och i och med det vill du vara på hemmaplan? b) Du har ångrat dig, av orsaker jag inte behöver få veta, och vill hellre vara på hemmplan på "ditt" sjukhus och med dina kollegor c) Jag är ett så spännande fall att även Dr. Z vill vara med eller få en inblick i hur det går i mitt fall? ;0) Även om det givetvis hade varit skönt att få vara hemma, kommer jag ju självklart inte att protestera utan bokar omgående resan ner till sin stad, för det viktigaste är ju att det är du som kommer att operera mig och var vi sen håller till är av underordnad betydelse!!! Tänker du skicka hem mig till "mitt" hemma sjukhus för eftervård sen?
Hälsningar
En mycket lycklig Carolina, som håller alla tummar och tår att det nu kommer att fungera hela vägen fram till 27:e!
Och så här svarade Dr. X mig ikväll:
Hej Carolina,
du har så rätt i dina antaganden a och b. Behöver vår avdelnings fulla resurser, dvs olika instrument, van personal med udda fall och erfarna kollegor som är vana att arbeta med mig. Allt är nu också förankrat med professor Z. Du kommer antagligen att skcikas hem till "ditt" sjukhus så snart allt är OK.
Välkommen. Dr. X
Nu ökade plötsligt riskerna med 100 %! Ikväll känner jag mig ledsen, orolig, besviken, arg och lite bitter också. För detta innebär att de (sjukvården) har tagit ytterligare ett halvår i onödan, av mitt liv. För det var exakt här vi stog i Juni. Dr. X hade redan då kommit till denna slutsats, att vi inte får någon protes från Norge, och han skulle försöka lösa mina problem på sitt sätt men det var ju då som hans chef protesterade. Och jag var tvungen att bjuda på ytterligare ett halvår av mitt liv och ytterligare ett halvår av väntan. (se inläggen från 12:e - 15:e juni)
Förutom det innebär det här en hel del mer problem, misstänker jag. För mitt vänstra ben (det som nu ska opereras) är ungefär hälften så tjockt som det högra benet, enligt röntgenbilderna, och ungefär lika tjockt som en 10-årings. I och med att den Norska protesen inte kommer, innebär det här att de måste ta en befintlig protes (typ storlek XS eller liknande, som redan det är alldeles för stor för mig), slipa in den och avpassa den efter mitt ben och sen får vi alla be en bön att den stannar kvar där. För man kan ju bara tänka sig vilka problem det kan medföra om jag får en protes som "egentligen" är alldeles för stor för min kropp!!!
Just nu har jag inget mer att säga! Annat än att, VARFÖR SKA JAG ALLTID FÅ RÄTT!!! Kände bara att jag behövde skriva av mig lite frustration. Återkommer med mer nyheter, så småningom./Carro, som känner sig ganska liten just nu
Kulturens hus
15 timmar sedan
Det där lät inte kul! Jag förstår verkligen att det tar bort mycket av glädjen över operationen. Men jag hoppas verkligen att det ska gå bra även med denna protes och att det inte tillstöter några komplikationer. Tänker på dig, kram!
SvaraRaderaOptimistisk som jag är så tror jag fortfarande på att allt har en mening, det är inte alltid så lätt att se hela "bilden" när man själv bara är en liten "pusselbit" av hela pusslet.
SvaraRaderaDu kan bara lägga in önskan att det ska bli till det bästa och sen försöka "släppa ansvaret" på HUR! Annars så går du under!
Jag håller fortfarande tummarna att du ska få den bästa lösningen för dig som helhet!
Kram anna e
Kerstin: Tack för din omtanke! Jo, nog känns det lite mer oroligt när det inte blir den "skräddarsydda" protesen eftersom dr. Z har berättat om riskerna som finns med att jag får en för stor led. Men samtidigt måste jag lita på att de kan sin sak och vet vad de gör, för hade de tvekat det minsta lilla hade de nog ställt in hela operationen en gång till. Dessutom kan jag vara trygg i att veta att jag har den absolut bästa i landet. Kan inte dr. X, så kan nog ingen och då behöver jag inte fundera över om det lyckats bättre om någon annan hade opererat mig. Och det känns iallafall skönt! Sen var jag mest arg över att de senaste månaderna har varit en onödig väntan eftersom det nu kommer att bli på det sätt som var tänkt i juni. Det känns som om de leker med mitt liv och att de tror att jag inte har något annat för mig än att vänta på dem! Men, men nu ska jag inte grubbla över det mer, för nu bär det ju av iallafall!/Carro
SvaraRaderaAnna: Precis som du säger, var det först lite svårt att se meningen i detta sista, eftersom jag redan sett den meningen i det som skedde i juni. Men jag har funderat och kommit fram till att om det nu finns en mening i allt, tror jag att det den här gången är så här: Operationen ställdes in i juni för att ytterligare göra ett försök att få den norska protesen. Vilket vi nu gjort och fått negativa besked, så då finns bara alternativet att operera som det var tänkt i juni, kvar. MEN om, Gud förbjude, något går på tok eller att det efter operationen börjar krångla med den nya protesen, t.ex. upprepade luxationer el. dyl. behöver jag ju nu inte grubbla eller älta varför vi hade så bråttom att operera att vi inte väntade på den norska leden. För nu vet jag att det alternativet är ordentligt kollat och inte finns i min värld och då är det bara att acceptera läget som det är. Men hade vi opererat juni, som det var tänkt, och det då hade börjat krångla, hade jag garanterat förbannat och sörjt att vi inte väntade på den norska leden. Hängde du med?! Känner att det blev lite krångligt och invecklat att förklara hur jag tänkt. Men kontentan är att din kommentar fick mig att börja söka efter meningen i det som nu skett och jag tror jag hittade den. Så därför, Tack Anna för dina fina kommentarer! Kram/Carro