Ovanför vattenytan, eller bara gnällig?!

Hej mina rara vänner och återigen tusen tack för alla lyckönskningar, hållna tummar och tår och uppmuntrande tillrop! Gummigumman börjar komma över vattenytan igen! *ler* Allt har gått bra, vad jag fått höra så här långt och det känns underbart att ha allting bakom mig istället för framför! Det har varit några tuffa dagar och lite svårt att få till en fungerande smärtlindring till mig men det är ju något vi med EDS är vana vid. Under morgondagen ska det tas ställning till vilken skena/ortos jag ska få den här gången och sen är det bara att upp och hoppa! *ler* Men jag ska berätta mer om det senare.Ville bara skriva ett snabbt inlägg och berätta om en kommentar jag fått och jag kan bara ännu en gång klart konstatera att det finns människor av alla de slag! Anonym kommenterade min blogg så här:

Anonym sa...
Gnäll Gnäll Gnäll. Tillhöra Landstinget? Vad är det frågan om? Och 41 år i vården? Använda hela hjärnan. Försök.Bli positv för den hjälp du fått.Kom igen. Lyckönskar dej av hel min själ för att det syns att operationen gått bra.Snart på benen.Sommar o allt.Glädje.

Självklart får ju alla tycka, tänka och reagera som de vill på det jag skriver och det är en risk man tar när man väljer att "vika ut" sig på detta vis som jag gör. Och jag både respekterar och förstår att min historia kan väcka en viss grad av förundran och misstänksamhet och därmed får jag även lov att ta emot de mindre uppskattande kommentarerna. Den här var för övrigt min första och jag tror alla som bloggar råkar ut för detta någon/några gånger under sin "karriär" som bloggare, för alla kan ju omöjligt tycka likadant om allting! Och tur är väl det! *ler* Men förlåt kära anonym, att jag blir lite fnissig när jag läser den här kommentaren för den avslöjar en hel del om skribenten. Bland annat att du förmodligen bara tillfälligt "kikat" in på min sida, för du har tydligt missat en del av syftet med bloggen, att berätta hur ett liv med cirka en operation vartannat år under hela mitt snart 42-åriga liv kan te sig. Första gjordes när jag var ungefär 1 år och den 27:e nu i måndags! Kanske var det lite provokativt (fast det tänkte jag inte på när jag skrev det, att det kunde uppfattas provocerande) att skriva att jag "Tillhör landstinget" men lite ironiskt tillspetsat har det många långa perioder känts som så och dessutom var det också ett försök att beskriva och förklara hur det kan kännas och vad som kan hända inuti en, när en operationsprocess (eller något annat man har en stark fobi mot) dragit igång.

Du har också missat att detta kan vara ett sätt för mig att bearbeta allt det jag gått igenom. För jag kan lova dig, anonym, att det är en hel del, vilket också självklart satt sina spår hos mig. Och säkerligen även skulle ha gjort hos dig, om också du hade tvingats vara med om samma sak som jag och många med mig med ett livslångt liv inom sjukhusets väggar har gjort! Och det är det jag vill berätta och förmedla med Gummigummans blogg, inte för att ni ska tycka synd om mig utan som både tröst och ett "ställe" att kunna "känna igen sig i" för de som har behov av det. Sen är det ju upp till var och en att välja och avgöra om man vill läsa det jag skriver, det går ju faktiskt att "klicka" bort sidan tursamt nog, om man inte vill det! *ler* Jag är hemskt ledsen om mina texter uppfattas som gnäll, för SJÄLVKLART är jag oerhört lycklig och tacksam att Du och resten av Sveriges befolkning är med och bekostar mina operationer och behandlingar. För utan Dig hade jag inte fått den här andra chansen till ett "nytt" liv jag just fått i och med att min "Extreme Make-Over" nu i det närmaste är i slutfasen. Och att ni dessutom har varit så oerhört generösa mot mig (absolut inte ironiskt menat utan helt sant!) så jag fått en av det här landets och kanske även utlandets skickligaste kirurger är ovärderligt! Tusen Tack alla kära skattebetalare för det! Och jag lovar att jag ska vara med och återgälda det den dagen, Du anonym eller någon annan, är i behov av mina skattepengar för jag om någon vet hur betydelsefullt det är! *ler*

Det skribenten också missat är att jag, och jag tror nog hyfsat många med mig, ser mig som en mycket positiv, målmedveten och envist kämpande "lagomt tjock kvinna i mina bästa år!" *ler* Och du, anonym, råkade nog hamna på min sida på, för mig, förmodligen årets sämsta dag - när jag skriver och berättar om min oerhört stora operations- och narkosfobi. Kanske har du också något du är oerhört rädd eller har fobi för och då förstår du hur jag känner. Om inte och du kanske funderar mer på vad jag "dillar" om i den där tidigare texten, då vill jag tipsa dig att läsa mer under bland annat etiketten "Bra och dåligt mående". Att i grunden vara positiv är nog ett måste om man ska orka resa sig gång på gång efter alla de bakslag jag trots allt har stött på under livets gång och också klarat mig igenom. Jag säger inte att jag är unik på något sätt och jag är väl medveten om att det finns miljoners miljoners med människor som klarat sig igenom betydligt svårare trauman än vad jag gjort och dessutom inte fått något i gengäld utan kanske istället bara förlorat!! Men det har ju jag - fått något! Efter 42 år har jag äntligen gått en massa nya leder inopererade i min kropp och dessa ska jag uppskatta, vara tacksam och mycket mycket rädd om varje dag, härifrån till evigheten. Och jag ska absolut komma ihåg att det är tackvare Dig och alla andra skattebetalare, det lovar jag dig! *ler*

Slutligen kära anonym har du så himla rätt i en sak, att det nu kommer en varm, skön och solig sommar som jag ska njuta av varenda dag ända tills snön kommer! För våren och sommaren är verkligen mina favorit årstider och nu med min 27:e operation bakom mig, ska jag verkligen ta till vara av varenda minut! *ler* Jag ska jag parkera mig i min Baden Baden stol under parasollet, med en god bok och något gott att dricka tittandes på alla glada barn som plaskar i plastpoolen på gården! Och det önskar jag dig också, en riktigt, riktigt skön och vilsam sommar utan att hänga framför en massa trista och onödiga skräpbloggar...*ler*  En glad sommar önskar jag självklart ALLA mina bloggläsre men vi hoppas jag hörs mer innan dess! Kom ihåg att det bara är i motvind en drake kan lyfta!/Carro som är lycklig och lättad att spåkulan för närvarande inte visar några nya operationer (googlade bilder)