Årskrönika 2014, del 3

Raskt ger jag mig in i skrivandet av kvartal tre 2014, medan jag har ångan uppe liksom! *ler*

Juli: Ja, vad ska man säga...Ibland blir det liksom inte som man tänkt sig! Jag som hade väntat och längtat efter sommaren, värmen, semestern och lata lediga dagar tillsammans med mina grabbar. Men så blev det definitivt inte! Ingenting av det, snarare tvärtom. Vi fortsatte i samma snabba tempo med tömning av svärfars garage, flytt av svärfar och en massa ringa, fix och trix för att svärfar skulle ha det så bra som möjligt under sin sjukdomstid och många "brandkårsutryckningar" till svärfar blev det under semestern.

Det var en fantastiskt varm och härlig sommar 2014 med flera "tropiska nätter" men inte kunde jag njuta av den för det. Mesta av tiden var jag bara arg, arg och ännu mera arg. Arg på M för att han inte mådde bra och inte gick till doktorn, arg på M för att han måste jobba under semestern, "arg" på svärfar som "valde" att bli sjuk på sommaren (självklart visste jag med mitt förstånd att han ju inte valt varken sjukdom eller tidpunkt men arg var jag för det), arg på mig själv för att jag var arg på alla andra. Arg för att jag inte kunde fara eller göra något själv när nu inte M hade energin och arg för att livet var så in i vassen orättvist mot oss! Varför, varför och varför drabbades vi av flera olyckor på raken var tanken som ständigt snurrade i min skalle?!

Och naturligtvis framkallade jag givetvis ännu en lunginflammation samt övre luftvägsinfektion av all min ilska och stress. Och att ha feber och må pyton i 30 graders värme var inte heller någon höjdare eftersom jag inte fick vara i solen pga antibiotikan.

När inte M orkade göra så mycket mer än att finnas hos sin pappa försökte C och jag göra det vi kunde för att roa oss på egen hand, även om det då inte blev så stora utsvävningar. Men vi var ofta på graven hos pappa, eftersom hans blommor behövde mycket vatten den torra sommaren. Vi åt mjukglass på stan, for till havet och var på Medeltidsdagarna på Hägnan där vi träffade en EDS-tjej från Västerbotten. Den enda längre utflykten blev den årliga sommartrippen till Vantens by och min mor och mina mostrar.

Augusti: I slutet av juli eller kanske början av augusti gick M äntligen till doktorn. Och någonstans under senare delen av augusti började det ljusna lite. Vilket var enormt befriande för både mig och C men fram för allt för M förstås. Under hela sommaren hade luften i huset varit så kompakt att det nästan gick att skära i den. Jag tyckte mig hela tiden kunna se varsitt ilsket åskmoln parkerade ovanför våra huvuden, för mår en i familjen dåligt påverkar det alla. Detta var andra gången samma år jag stått bredvid och varit maktlös anhörig, något M fått göra otaliga gånger med mig, och det var verkligen ingen rolig upplevelse.

Under augusti snurrad vardagen i gång igen, med läkarundersökningar, möten och telefonsamtal samtidigt som vi försökte tillgodose svärfars alla behov. M och C röntgade sina skallar, då M:s mamma och mormor avlidit i hjärnblödningar och aneurysmer och ärftligheten behövde kontrolleras. Som tur var visade det inga farligheter på någon av mina killar. Vilken lättnad!

Det enda positiva den här sommaren var att vi under augusti, la sista handen på köket som ÄNTLIGEN blev helt färdigt! M skruvade i sista skruven, fick upp den sista listen, fogade kaklet och jag gjorde mitt bästa för få det så trivsamt, hemtrevligt och inbjudande som möjligt.
Jag hoppas lilla pappa ser hur fint det blev och vi är mer än jätte nöjda! *ler*


September: September innebär ju älgjakt för M och så även det här året. Men inte heller älgjakten blev som den brukar, eftersom svärfar var dålig och behövde mycket av M:s tid och hjälp. Därför for M som ett expresståg fram och tillbaka de 25 milen mellan Vantens by och stan.

Svärfars särbo berättade att svärfar aldrig tyckt om att rösta i Riksdagsvalet och att det oftast var hon som sett till att de kom sig i väg. Men den här gången behövde hon inte tvinga honom till vallokalen, för natten mot valdagens morgon "checkade" svärfar ut. Han somnade in lugnt och stilla i sin säng hemma på sitt kära "tretton" och då hade cancern spridit sig till hela buken och alla dess organ. Han samlade så mycket vätska att han var dubbelt så stor än vanligt.

Den här svärfaren (har ju två, en bonussvärfar också *ler*) var en mycket lugn och försiktig general, klok som en bok och hungrig och nyfiken på livet trots sina 85 år (men han såg inte en dag äldre ut än 65 innan han blev sjuk!). Han ville alltid lära sig nya saker och var inte rädd för modern teknik. Hans käraste ägodel var alla de otaliga Citroën bilar han hann ha under sitt liv och han lagade cyklar som en cykelgud!

Även om detta dödsfall var mer väntat än min pappas död, blev det lika tomt och sorgligt när svärfar for. Han var också en så levande person som lämnat avtryck efter sig, trots sin försiktiga framtoning.
Nu när han rest till Regnbågslandet är saknade stor, han fattas oss!

Mest troligt sitter han tillsammans med min far på ljugarbänken och drar rövarhistorier för varandra medan de väntar på att himlabastun ska bli varm! *ler*/Carro...i skrivartagen! (Bilderna är privata och lånade från internet)