Varmt Välkommen 10-talet!

Här i veckan läste jag krönikan som en mycket känd journalist i vår stad hade skrivit i vår dagstidning. Han menade att vi nu äntligen kan säga farväl till ett, i hans tycke, riktigt skit år, ja förresten ett riktigt skit decennium. Han räknade upp en hel del händelser både i hans privatliv och sådant som hänt i världen i stort under de senaste tio åren som gått och jag är faktiskt böjd att hålla med honom. Om man tänker tillbaka och summerar de år som passerat så är det verkligen mycket som har hänt, både bra saker men också mycket ohyggligt hemska händelser som vi lika gärna kunnat vara utan.

Kanske kan man summera 00-talet som katastrofernas år med tanke på terrorattackerna mot bl.a. World Trade Center, Tsunamin, Engla mordet, mordet vid stenbron (Carolin mordet här i Norrbotten), ekonomiska kriser och företagskollapser med mera med mera. Att även Anna Lind och Michel Jackson lämnade jordelivet, under de omständigheterna de gjorde, var också såna händelser som ruskade om hela världen i grundvalarna ordentligt. Det här är vad jag kommer på just nu, för listan kan säkert göras hur lång som helst om man tänker efter. Jag har säkert glömt något annat stort och viktigt men detta bara för att nämna något.

Det här gjorde att även jag började tänka på min och familjens 00 decenium och konstaterade att det även för oss har hänt en massa saker, både positiva men också mycket som varit jobbigt och omtumlande för oss i familjen. För att nämna något började det med att jag förlorade min barndomskamrat och änglavän A 2000 och min änglavän K 2002, båda under så fruktansvärda omständigheter att det är något jag aldrig riktigt kommer att komma över eller glömma. 2001 skadades svärmor under en operation som gjorde henne halvsidigt förlamad och rullstolsburen för att sedan lämna oss i år 2009. Min mormor fick njurcancer och avled 2003 och min mosters make en kraftig hjärtattack som endade hans liv 2000.

Själv har jag gått igenom sju operationer (2001, 2005, 2006 (2 st), 2008 (2st) och 2009), gått igenom ett totalt utmattningssyndrom med kraftig depression och självmordstankar vilket ju självklart påverkat och medverkat till att vi haft en mycket tung period i äktenskapet och familjen. Något vi fortfarande emellanåt har men som vi också gör allt vi kan för att kunna hålla ihop och bevara. Man brukar ju prata om att äktenskapet är det 30-åriga kriget och vi har idag varit förlovade i 21 år, så nu är det inte så länge kvar tills fred skipas! *ler* Eftersom det också är vår förlovningsdag idag vill jag passa på att säga till dig, min älskade M, att jag hoppas och ber att du fortsätter att finnas vid min sida i åtminstone 21 år till! *ler* Jag älskar dig! Jag har också tvingats sluta jobba och det med något jag verkligen trivdes med plust att vi även förlorat kontakten med flera kära vänner. Kanske för att vi inte riktigt har haft orken men sen är det väl också så, att det är i nöden som det visas vem den verkliga vännen är...

Usch vad svart det blev! Visst har det hänt en hel del roliga och positiva saker också som t.ex. att vi har fått se C växa upp till en stor, självständig och klok 11-årig kille, att vi efter 16 års förhållande kom oss iväg till prästen och gifte oss 2004, att jag ÄNTLIGEN, efter 16 års vikarierande på flera förvaltningar inom kommunen, 2003 fick en tillsvidare tjänst. Att vi varit på flera roliga resor där självklart Sydafrika resan var den största och bästa och liksom att vi förlorat vänner har vi även fått många nya, och för att bara nämna några, t.ex. alla ni mina kära medsystrar i EDS föreningen och med EDS diagnosen. Det som också känns oerhört roligt är att jag ÄNTLIGEN kommit igång med mitt "pysslande" (även om det inte blir så mycket med det just nu) och med mitt skrivande, som legat nere sen ungdomsåren, och det bl.a. genom mitt bloggande här på Gummigummans blogg. Men det största och bästa av allt är givetvis att jag trots allt och till slut, efter år av kämpande och tårar, fick den vård jag så väl behövde. Att jag fick möjlighet att lägga mig under kniven för Dr. X och Dr. R och att de tillsammans som bäst håller på att ge mig en helt "ny" kropp! Att jag genom deras förtjänst och min "extreme make-over" förmodligen kommer att bli av med min vänstersidiga slagsida och kanske, kanske t.o.m. kommer att slippa gå med en krycka på min högra sida, något jag ju har gjort i 30 år! Det känns stort och ofattbart spännande och är något vi verkligen ser fram emot med stor entusiasm!!

Jag har nyligen läst mediet Benny Rosenqvists bok "Ljusfolket" som var både mycket flummig men emellanåt ändå ganska intressant. Han menar bl.a. att Barack Obama är sänd till jorden och fått den höga position han fått för att prata om samhörighet, hur vi alla hör ihop och att skänka hopp till hela mänskligheten. Benny menar att Barack Obamas presidentskap utgör startskottet för något positivt och att hela världen ser honom som en symbol för glädje, hopp och framtidstro. Slutligen säger Benny att han tror att 2012 är året då något mycket stort och mycket positivt ska inledas, vad det är har han inte fått vetskap om än men han är övertygad om att det blir något alldeles fantastiskt! Så med de hoppingivande orden har det så slutligen blivit dags att avsluta bloggåret 2009 här på Gummigummans blogg. Jag tycker vi vinkar hej då till 2009 och 00-talet och Välkomnar 10-talet med öppna armar! Vilket jag, med Bennys ord i ryggen, känner och vill tro, kommer att bli ett mycket bättre decennium fyllt med framgång och en massa roligheter för oss alla! Är det inte dags att "åka lite räkmacka", lite till mans - så säg! *ler* Så mina kära läsare, vänner och alla som jag känner önskar jag er en riktigt rolig och glädje fylld kväll och ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!!!!/Carro som fortsätter med bokslut (googlade bilder)