torsdag 10 december 2009

En dag att fira..


Här sitter jag ensam och övergiven och lyssnar på en av Sofia Jannoks härliga skivor medan mina killar är på skolans julfest. Men vad gör det när jag är så himla glad att jag nästan flyger!! Visst är det tråkigt att inte kunna vara med och dessutom missar jag när C spelar gitarr men det kommer att gå fler tåg, det är jag säker på!! Fast det där med att flyga är det väl bäst att vara försiktig med och inte "flyga" för högt, för då kanske jag dimper i backen med ett krasch och det vill vi ju inte!

Speciellt inte så här nära jul och när allt dessutom är på topp!! För jag måste bara berätta för er att jag idag har varit på mitt sex veckors återbesök på mitt "hemma sjukhus" och allt såg bara jätte fint ut, trots måndagens ödlejakt och allt!! Enligt röntgen såg det exakt likadant ut som Dr. X har lämnat det förutom att det också hade börjat läka in i skelettet. Som vi redan räknat med, måste jag fortsätta med ortosen i åtminstone sex veckor till.

Men men vad gör det när det bästa av allt är att jag t.o.m. ska få öka på gradantalet i ortosen och även börja belasta på foten med ungefär 10 kg. Detta innebär ju att jag kommer att kunna sitta och röra mig lättare igen!!! Hurra, hurra, vad jag är glad för det, tänk vilken julklapp jag fick!! Ja, jag är så himla glad och lättad och det är därför som det känns som om jag flyger idag!!! *ler*

Självklart var jag tveksam när Dr. L (var min vanliga doktor, Dr. Y höll hus, vet jag inte) på mitt "hemma sjukhus" började prata om att öka till 60 eller t.o.m. 80 grader blev jag nervös och frågade oroligt om vi verkligen vågade göra det. Tror även han blev lite osäker då och lovade mig att både skicka bilderna och kontakta Dr. X som ju är i Amerika för att rådfråga honom.

När jag nu kollade i mailboxen hade jag redan fått svar av Dr. X att han sett bilderna som han var nöjd med och att han okej:ade en modifiering av ortosen. UNDERBART!!

Samtidigt blev jag också så full i skratt för det verkar som om Dr. X börja känna mig rätt väl, vid det här laget och vet att jag inte litar på någon annan än honom. Att jag vill ha hans bekräftelse innan jag låter någon doktor på mitt "hemma sjukhus" göra något, varken med mig eller med min ortos! *ler* Men nu kan jag vara trygg när jag vet att han sett bilderna och okej:at en gradjustering!

Så gissa vem som kommer att sjunga högt och glatt den dagen maken tar fram verktygen och flyttar skruven och när sedan sitteamet kommer och ändrar min stol, till en behagligare sittställning. JO JAAAAAG!!!!

För det ska bli så underbart att flytta på skruvarna även om det har gått över förväntan och sen är ju människan en fantastisk skapelse, man vänjer sig nästan vid allt och idag har jag faktiskt gjort bort halva tiden (förhoppningsvis). Men med ett högre gradantal kanske jag kan sitta lite bättre och längre stunder än 20 minuter utan att få en så fruktansvärd "träsmak" i hela bäckenbotten och svanskotan.

Dessutom tror jag stagen i ryggen kommer att må bra av det för som det är nu "hänger" jag ganska mycket på dem när jag sitt/ligger i min konstiga ställning i stolen. Vilket inte är så bekvämt och därför "känner" jag av och är mer medveten om stagen i ryggen igen, mer än vad jag varit på mycket länge. Så därför känns det så härligt att det ÄNTLIGEN ljusnar, nu vänder det!! Yippie!!! *ler*

Något annat som också var lite små komiskt var att jag muttrade åt M över alla människor som glodde på mig vart än vi kom på sjukhuset. Jag blev irriterad och fattade ingenting ända tills M påminde mig om att jag nu är en "kändis" sedan jag varit i tidningen och tv, vilket jag redan glömt bort! Mitt minne, ja det räcker inte längre än näsan, visserligen är den stor men tydligen inte tillräcklig! Så nu har jag fått prova på hur det känns att vara "kändis".

Folk stora som små kikar på en i ögonvrån utan att de tror att det syns! *ler* Sen fick jag också chans att vinka åt några av min underbara personal, som satt och fick rapport, på den gul/blå ortopedavdelningen men tyvärr bara genom fönstret men i allafall. Jag blev så himla glad när jag såg dem!! Så hamnar ni, Gud förbjude, på ortopeden, se då till att hamna på den gul/blå sidan!

En annan sak som också gjort att min dag blev så himla fulländad är att jag lyckades få tag i två biljetter i julklapp/födelsedagspresent till High School musicals genrep här på Kulturens Hus i januari. C är väldigt impad av High School musical på tv, önskar sig filmerna och därför tror jag att detta kommer att bli en hit för honom. Han har dessutom, pojkstackar'n, aldrig fått gå på vare sig teater eller musikaler och nu hamnar han och mormor på rad två, så jag är övertygad om att ungen kommer att vara i himmelriket under några timmar!

Det ska bli så kul att se hans min när han öppnar paketet och förstår vad biljetterna är till...det ser jag fram emot! Eftersom vi har släkten på ingång är det inte säkert att jag hinner skriva under helgen, så därför önskar jag er alla redan nu en riktigt mysig Lucia! Och tills nästa gång, massor med glada kramisar från lilla mig!/Carro, flygaren! (googlade bilder, utom fotona som är våra privata)

2 kommentarer:

  1. Det var ju goda nyheter du fick idag. Härligt.

    Oj, vad förvånad jag blev när jag skulle kika in som hastigast. Din sida ser ju helt (nåja) annorlunda ut. Tänk om man skulle få lite snö! Detta mörker morgon/kväll och under dagtid "fyra nyanser av grått". Suck.

    Ja, nu är du lokalkändis!

    Tremänningen

    SvaraRadera
  2. Härligt att det går framåt!!!!

    SvaraRadera