Julens kluvna känslor...

Jag sitter här och njuter av min egen tid framför datorn med lite ljuv julmusik strömmandes ur högtalarna medan far och son tillbringar sin kväll ute i garaget som numera är vår rockstudio. Men det gör ingenting, att de övergivit mig, för istället blir jag alldeles varm i mammahjärtat och sitter med ett leende på läpparna när jag tänker på att mina älsklingar har lite kvalitets "pappa - son" tid tillsammans och gör något som roar dem bägge. Då får de mer än gärna vara där, så får jag också ägna mig åt det jag gillar mest - att få sitta och knattra på datorn i lugn och ro! *ler*

En av de saker jag tycker mest om med julen är musiken, varför vet jag inte riktigt för egentligen är den är ju ganska "smörig". Men jag är nog faktiskt lite barnsligt förtjust i julmusik och då helst de med svensk text. Och i dessa dagar väljer jag ofta att spela just den julmusiken jag för närvarande försöker samla ihop på Spotify. På något vis sprider julmusik mycket värme, förhoppningar och påminner om de förväntningar på julen jag hade som barn. Just nu är det Peter Jöbacks julskiva som ljuder ur mina högtalare och har ni några förslag på på skivor jag bara MÅSTE ha på min spel lista får ni gärna lämna de förslagen här.

Nu börjar det verkligen dra ihop sig mot jul, inte många dagar kvar faktiskt men jag känner ingen större stress eftersom det mesta är klart. Otroligt nog! Jag brukar ju alltid vara ute i sista minuten men i år hade jag möte med tomten i god tid och nu väntar jag bara på leveransen. *ler* Igår hade de julfest på C:s skola och då vi är klassföräldrar var vi där hela kvällen. Vi fikade tillsammans, barnen hade samlat till en julklapp till majjen och jag hade skrivit en vers som jag läste upp. Först ställde vi i ordning allt och sedan städade bort allt och sedan var jag helt SLUT! Och jag säger bara TUR att M var med mig annars hade jag nog rasat ihop i en hög på golvet. Kan nog vara så att jag fortfarande vill lite nog sååå mycket för min ork… 

Jag har väldigt kluvna känslor inför julen, av många olika anledningar och jag kan inte påstå att jag är odelat positiv utan brukar ofta känna mig mycket lättad när juldagarna passerat i vetskapen om att det nu är ett HELT år till nästa gång. Som kräfta borde jag, och som jag faktiskt tror att jag innerst inne är, vara väldigt förtjust i julen. Visst tycker jag om pyntet, förväntningarna, spänningen, maten, samvaron med nära och kära, ledigheten och de lata dagarna i hemmets lugna vrå. Men ändå - det finns alltid lite smolk i bägaren för samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de stackare som är ofrivilligt ensamma på julen, som inte har någon att dela ljusen och maten med och som kanske inte ens har den minsta lilla tomte att vara tillsammans med på julaftonsnatten…

Dessa tankar har kommit via mitt arbete som socialarbetare och många är de jular som jag nästan övervägt att ta alla mina ensamma vårdtagare med mig hem. För ni ska veta hur många av de gamla som faktiskt får sitt ensam på självaste julaftonen med endast hemtjänsten som sällskap och jag blir lika ledsen i ögat och tung i hjärtat varje gång…

Men mina negativa känslor kommer inte bara från mitt jobb utan de finns också från mitt privat liv även om jag som barn hade riktiga släktjular i sann Fanny & Alexander stil, hemma hos mormor & morfar. Men som vuxen har julen alltid känts som ett evigt stress och press och jag har gått omkring med en ångestklump i magen. Först under studietiden stressen över att jag inte hade pengar att köpa julklappar till min familj, sen för att jag inte hade orken att ställa i ordning allt som jag ville ha det men framför allt för att vi alltid fick höra att vi var på "fel" ställe vid "fel" tidpunkt. Hur många är inte de jular som vi har befunnit oss stressande i bil någonstans mellan punkt A och B.

Var vi hos svärföräldrarna, var släkten missnöjd och var vi hos släkten var svärmor missnöjd. Och jag stressade runt i ett desperat försök att få alla nöjda och glad på självaste julafton men snacka om att jag själv kände mig sliten i två delar och som att allt jag gjorde var fel. Så för mig blev det en enorm lättnad när svärföräldrarna blev Jehovasvittnen. Då slapp vi i alla fall pressen att fira jul med dem, eftersom de då inte längre fick fira jul och vi fick möjlighet att bara vara på ETT ställe under juldagarna. Först då kunde jag börja känna lite av de härligt glada julkänslorna jag hade som barn. 

Och nu i år är vi där igen! Nu är svärmor inte längre med oss och svärfar är inte längre Jehovasvittne och därmed har vi alltså han ensam på julen. Och är han inte med oss är risken stor att det blir alldeles för mycket av livets goda, vilket i sin tur kan resultera i ett och annat besök på akuten. Självklart har vi erbjudit honom att följa med oss på vårt firande men eftersom vi kommer att vara 16 personer under ett och samma tak, varav sex är barn och många han inte känner, är det fortfarande osett om vi får honom med oss eller inte. Så nu känns det igen lite som om jag bara skulle vilja blunda och vakna upp på andra sidan helgerna…

Samtidigt som jag njuter av att vara tillsammans med familjen och släkten under julen, återupprepa alla  traditioner vi byggt upp under årtionden och alltid göra som vi alltid gjort förut kan jag heller inte låta bli att fyllas av lite sorg i hjärtat. För innerst inne vet jag att dessa jular inte är för evigt och istället för att njuta medan vi har dem kan jag inte låta bli att sörja att allting alltid får ett slut (min vanliga katastrofångest som slår till *ler*). På något vis blir jag varje år påmind om alltings förgänglighet…

De jular vi har idag, med all god mat som mamma och moster lagar, alla glada skratt, prat, diskussioner och alla varma ljusen är förmodligen något som kommer att försvinna med historien den dagen vi inte längre har våra "gamlingar" (som jag egentligen inte tycker är så gamla men som idag är den äldsta generationen) hos oss. Och det gör mig så ledsen i ögat…även om jag vet att jag inte ska ta ut sorgen i förskott eftersom ju ingen vet vad framtiden har med sig. Men hur blir det med M, C och mig då?! Ska vi fira julen på tre-man-hand och sen då, när C flyttar, då blir det bara M och jag. Som ensambarn blir det en enorm skillnad jämfört med de stora familjejularna vi har idag…

Men samtidigt vet jag ju att där gamla tider tar slut, börjar alltid något nytt och när den dagen kommer får vi väl hitta på våra egna traditioner. Och varför inte kanske boka t.ex. en semesterresa till ett varmare land - det skulle ju kunna vara ett nog bra sätt att fira jul på. Och dessutom praktiskt, för har jag inte kraft, ork eller förmåga att ställa i ordning något idag med tanke på min hälsa har jag ju svårt att tro att jag kommer ha mer av den varan sen när jag blir äldre.

Men min drömjul är ändå att hyra en stuga, någonstans långt in i fjällvärlden dit det bara går att ta sig med skoter. Det ska vara mycket snö, mörker, stjärnor, norrsken, full måne, en brasa i öppna spisen, tända kandelabrar, ljuv julmusik i stereon, julbordet dukat, en varm pläd runt fötterna, varm glögg i handen, ett sällskapsspel eller en god bok tillsammans med mina allra bästaste killar. Det skulle vara någonting det! Och kanske får jag göra slag i saken den dagen jag inte har någon familj och släkt att fira med…

F'låt om jag blev lite negativ och dyster idag men jag har en tendens att bli det när julen står för dörren, såg just att jag var det i fjolårets texter från december också! Därför ska jag avsluta med någonting ohyggligt roligt och som faktiskt har gett mig lite förnyad ork och energi den här veckan. JAG KLARADE TENTAN!!! Jo, det är sant! Och jag som var så pessimistisk och säker på att jag inte skulle ha fixat biffen och redan börjat förbereda för omtentan på måndag. Men den här gången gick det vägen och dessutom med glans, endast 0,5 poäng från väl godkänt (så nu grämer det mig lite, nu när jag var sååå nära - mycket vill ha mer och f*n vill ha fler, *ler*) och det jag behöver göra är att komplettera etik uppgiften lite så har jag dessutom klarat och avslutat hela moment ett. Kul va!! Ta hand om er och var snälla! För tänk på att tomten ser er!/Carro…dysterkvist (googlade och privata bilder)