Men måste ju erkänna att lite trött blir jag också, vilket i och för sig kanske inte är så konstigt efter all tid hemma då jag blivit proffs på att göra ingenting. Dessutom är det som om jag "förlegat" mig, så jag är så himla less på det och glömmer därför bort att vila några gånger per dag vilket jag ju egentligen borde göra. Därför har jag också fått en hel del muskelknutar i hela ryggen, vilket beror på att jag oftast inte vilar mina trötta muskler en endaste liten stund på hela dagen. I fredags fick jag bakläxa av min sjukgymnast som sa att jag MÅSTE vila, minst tio minuter varannan timme. Så då är det väl bara till att lyda och få in det i rutinerna igen. Jag kan ju ställa ställa äggklockan både så jag kommer ihåg att lägga mig och sen också på att stiga upp, eftersom jag är rädd att bli liggande om väl läger mig...
Min axel är inte heller världens lyckligaste axel och den har varit på väg att luxera (hoppa ur led) tre gånger förra veckan, vilket gör så in i he...icke ont. Jag både känner och hör hur det knakar och rullar inne i leden och sen skjuter det ut pilar ända ner i armbågen och det gör så ont att jag nästan ser stjärnor! Hittills har jag lyckats trycka tillbaka den men jag känner att det blir glappare och glappare, så jag förväntar mig nästan att den inom kort kommer att hoppa ur led. Detta för att jag är så fruktansvärt beroende av mina gånghjälpmedel och riktigt "hänger" på kryckorna och rullatorn eftersom jag fortfarande inte får belasta på vänster benet mer än tio kg vilket är ungefär lika med att stegmarker. Därför försöker jag använda rullstolen så mycket det går och vid alla förflyttningar, bara för att spara på axeln.
Och knät förstås! För ju mer jag går och belastar på benet, desto mer viker sig knäet vilket det också gjort. Nu mera är jag förskräckligt kobent på vänster benet och dessutom känner jag att benlängdsskillnaden blivit större igen. Den blev ju mindre i och med förra operationen men nu har den ökat igen, vilket måste bero på att knäet har "tippat" ännu mer. Egentligen skulle jag behöva mer påbyggnad på skon igen men jag antar att det inte är någon idé eftersom operationen förhoppningsvis ändå är inom en överskådlig framtid. Jag har också problem med att jag sväller i hela vänstra benet, sk ödem, och har därför fått börja med stödstrumpor. Problemet med det är att alla i normalstorlek är för stora för mig, så nu håller min hjälpmedelsleverantör på att finkamma hela den europeiska marknade efter stödstrumpor för barn.
Jag minns att jag började svälla om benen redan innan operationerna men nu är det betydligt mycket mer men min vårdcentralsdoktor vill inte undersöka det nå närmare. Eftersom han tror att det beror på att jag inte kan använda eller träna benet som jag borde och i och med det får jag försämrad blodcirkulation. Han tror att det kommer att bli bättre efter operationen och när jag kan börja gå "som folk" på benet igen, själv är jag väl lite mer skeptisk - tror att det har med min EDS att göra. Men han har lovat att vi ska undersöka det ordentligt sen, om problemen kvarstår även efter op.
Jag var på stan i måndags och blev så full i skratt när jag kom hem och lastade upp mina inköp. Av det jag handlat att dömma, kan man klart misstänka att "tanten" håller på att bli gammal! =0) Nya kryckhandtag till kryckorna = taskig gång, hårfärgningsmedel = grått hår, stödstrumpor = ödem i benen och terminalglasögon = överansträngda ögon. Och då kunde jag inte annat än hålla med min tremänning som skrev på Facebook när jag berättade detta; "Tack och lov för Ulrika Hydman Valliant väskan" som jag också köpte! Ta till vara solen som emellanåt kikar fram!/Carro i farten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar