lördag 9 januari 2010

Latmasken har slagit rot

Gott Nytt 2010! Hoppas allt är väl med er och att ni njuter lika mycket av de lediga dagarna som jag gör. Ville bara berätta att jag inte trillat från jordens yta, lätt att tro det eftersom jag varit så osynlig sedan nyårsafton. Egentligen vet jag inte varför det inte blivit av att skriva, mycket barn här och därmed svårt att få tillgång till datorn. Men samtidigt tror jag nog att även jag haft lite jullov med lediga och lata dagar och dessutom med en ledig make och i och med det har vi totalt vänt på dygnet och sovit länge på morgnarna. Alltså ett allvarligt fall av latmask sjukan, tror jag. Detta tillsammans med att vi haft en hel del tjorv med en svärfar som tappat fotfästet har gjort att dagarna rullat på utan att jag kommit till skott vid tangentbordet.

Nu är det sista lediga helgen innan allt återgår till det normala, för på måndag börjar C skolan och de "röda" dagarna är slut för den här gången. Även om det dröjer ett bra tag till nästa gång det blir "röda" lediga dagar, tycker jag samtidigt att det ska bli skönt med "vanliga" rutiner. Äntligen lite ordning och reda med ungarna i skolan på dagarna och jag får lite egen tid framför datorn en stund varje dag. Nu börjar Sverige "snurra" igen och förhoppningsvis får jag då min efterlängtade kallelse till återbesöket och 12 veckors kontrollen. För på torsdag har jag bara en vecka kvar med ortosen/skenan! Ofattbart!! Tänk att det då gått elva veckor sedan jag fick den, att vi klarat av den här tiden, överlevt och snart i mål! Har svårt att förstå det själv också...*ler* Dessutom blir jag äntligen morfinfri på måndag och därmed hoppas jag att tankarna klarnar, att jag inte känner mig lika låg som med morfin i blodet och att förhoppningsvis min skrivarlust kommer tillbaka. Så jag får något ur mig igen för nu har det varit skrivtorka länge nog. Så tills det lossnar för mig, ta hand om er!/Carro med hjärnsläpp...

2 kommentarer:

  1. Kul med ett livstecken på bloggen från dig! Tänk att det "redan" gått 11 veckor sedan din operation. För din del är det givetvis skönt att närma sig slutet med ortosen, men för min del tycker jag det är rent ut sagt hemskt vad tiden går fort!

    Jag vet inte om det är inbillning men nog känns det som ljuset börjar återvända eller är det bara för att man vet att det vänt mot ljusare tider. Nu talar jag om dagsljuset, annars är det väl mest elände i världen som vanligt.

    SvaraRadera
  2. Hej på dig,

    Jo tiden gick verkligen fort, fast jag inte trodde det. 12 veckor kändes som eoner av tid, då i oktober när jag satt och räknade framåt och insåg att vi skulle hamna i slutet av januari. Och nu är vi här, helt otroligt!!! Och sååååå himla skönt, att vara frisläppt, om än bara på halvtid! *ler* Nu ser vi verkligen ljuset komma...*ler*

    SvaraRadera