Äntligen uppdaterade och förnyade!

                                          (Foto: Janni Ruuskanen)
Äntligen kom jag så fram till datorn, trots att jag inte har speciellt lång väg från vardagsrummet till datarummet! *ler* Men ibland kan en sån sträcka bli oerhört lång, speciellt när man som jag känner mig som en snigel eller sköldpadda som tappat skalet. För det är så det känns nu när jag inte behöver ha skenan på mig under dagarna, naket och avklätt, vingligt och sårbart! *ler* Dessutom har jag fortfarande väldigt svårt att sitta, lite som det var i början, och redan efter tjugo minuter börjar det bränna och ömma i hela ryggslutet och bäckenet, så därför blir det lite sparsmakat med nya inlägg ett tag till eftersom sängen fortfarande hägrar rätt mycket för mig.

Hur som helst har jag, sedan länge, stirrat mig less på julutsmyckningen och idag tog jag så slutligen tag i saken och gjorde lite förnyelser här, inte mycket och mest det gamla vanliga men ändå något nytt att läsa och kolla in. Jag har bland annat uppdaterat boktipsen, vad jag läser och lyssnar på just nu, bytt ut dikten, ändrat min vän Annas kloka ord på vägen och lagt till länken från Karlavagnen. Jag fortsätter att hålla kvar vintertemat i några månader till och därför blev det lite kallt pastelligt med rosa och turkosblått och med en riktigt vintrig bild som Anette har tagit. "StatestikNisse" som jag är har jag även summerat 2009 och kan konstatera att jag hann få 7485 besökare under mitt första blogg år, vilket är 7485 fler än jag trodde när jag började skriva. Jag är verkligen glad för att alla ni har hittat till min sida och att ni fortfarande har ork att titta in här trots att det inte blir så mycket skrivet för tillfället. För det är det som sporrar mig, att veta att jag har folk som besöker och läser det jag skriver och ibland kanske t.om. varje dag, jag har förväntningar på mig och kan därför inte bara ligga på latsidan hela tiden.

Det ger ger mig motivation och näring att skriva vidare och förändra utseendet med jämna mellanrum för att inte förlora er som läsare pga att ni blir så himla uttråkade när det inte händer något här. Just nu är ju detta med bloggen mitt jobb och nästan det enda "måstet" jag klarar och som jag vill och kan ha (förutom familjen så klart). Den har även blivit min livlina med yttervärlden eftersom jag inte kunnat socialisera mig med andra på något annat sätt och den har hållit mig på fötterna under året som gått. Så jag hoppas och vill verkligen att det ska bli fler och fler inlägg nu under våren, i takt med att orken kommer tillbaka och hjärnan klarnar från alla starka mediciner. För jag behöver det, bloggen är min terapi för närvarande och "skriver jag inte av mig" det jag funderar på finns risken att jag annars grubblar ihjäl mig på livets alla krokigheter.

För tillfället är det mycket kring lilla C:s förvandling till stora C och allt som händer både inne i och utanför honom själv. Jag känner verkligen att vi har kommit till en brytpunkt i hans mognad och uppväxt men allt det tar vi någon annan dag för nu måste jag stoppa eftersom både ryggen och rumpan skriker! *ler* Jag avslutar, på efterfrågan, med mina två dikter som lästes upp i förra torsdagens Karlavagnen (Länken till programmet hittar ni längre ner här på sidan, i min länklista). Den första handlar om hur det kan kännas att ha en sällsynt diagnos och den andra om min kamp med sjukvården för min rätt till vård & behandling. Tills vi hörs igen, ta't lugnt och fastna inte i all snö!/Carro funderar vidare...

Att vara unik
är speciellt
Att vara sällsynt
är svårare
mer ensamt

§

Tillsammans med er
är jag
Försvarslös
Värnlös
Maktlös
Viljelös
Värdelös
Sömnlös
Men jag är inte
Mållös
Rådlös
Sysslolös
Arbetslös
Tröstlös
Det är som att kämpa
mot jätten Goliat
Tur att jag är en
krigare

Copyright © Gummigummans blogg