onsdag 6 april 2011

Dag 9: Jag tror, jag tror på...ja, vaddå?

I går var det ett underbart vårvinter väder, solen sken från en knallblå himmel, det var plusgrader och massvis med takdropp! Ja nästan så till och med jag vågade erkänna att våren ÄNTLIGEN var här. Idag snöar det! Så det var tur att jag inte ropade hej än! Suck vad less jag är på snön och kylan, nu vill jag ha sol och värme varje dag! I helgen fick bloggen en ny vårvinter skrud. Som vanligt la jag dit lite nya länkar & bloggar men ändrade också både bok- och musiktipsen, plus lite annat smått och gott. Bra, var ju evigheter sen och hyfsat nöjd med resultatet blev jag också! *ler*

Ni vet den där 30 dagars utmaningen, jag har inte glömt den och det kommer mer, bara jag får ändan ur vagnen. Förresten, varför måste det ske på 30 dagar?! Kan ju lika gärna vara en 30 veckors, månader...ja, t.o.m år, bara den blir klar! Det jag ska skriva nu har jag längtat efter att få skriva och har gjort det flera gånger om i huvudet. Så nu när det är dax känns den redan skriven och uttjatad som gammal skåpmat! Dessutom har jag nästan glömt vad jag tänkt! Så kan det gå när kraven är för höga, men, men - vi kör så får vi se var vi hamnar!


När man varit igång och bloggat så pass länge som jag har, är det mycket som redan blivit sagt och skrivet och som därför redan finns bland mina texter. Som t.ex. detta om min tro, där jag den 20 mars 2009 skrev så här

Som sagt har jag ingen kristlig tro utan tycker mest att bibeln är fantastiska "sagor", spännande att lyssna och fascineras av, vare sig det hänt eller inte. Jag har svårt att tro och finna tröst hos en "farbror" med långt vitt skägg, att han har alla svar på mitt livs krokigheter. Jag tror även att jag skulle ha svårt att var kyrkligt aktiv, då jag nog skulle ha svårt att rätta mig efter regler som finns. Att göra saker på församlingens vis bara för att det står skrivet så någonstans.

Nä, inget för mig men då har jag ju, enligt M, svårt att underordna mig och låta andra bestämma, är jag tydligen för envis och självständig för. Kanske därför jag vill vara chef eller egen företagare själv, vara den som styr skutan - åtminstone över mitt eget liv och företag! *ler* Och likadant är det med min "tro", den vill jag också ha för mig själv och tro på mitt sätt, bara för att det passar mig bäst. För visst är det så att jag tror på något och om Gud är världsalltet, godheten och/eller kärleken - ja, då kanske det är han jag tror på ändå!

Men jag vill inte ha reglerna och alla måsten  - inte bli styrd, något jag inbillar mig att man kanske blir i en församling. Det trots att jag är både konfirmerad och jobbat som hjälpledare i söndagsskolan i min ungdom! *ler* Dessutom ville min konfirmationspräst att även jag skulle bli präst, kanske trodde hon att jag skulle passa för jobbet. Och jag erkänner att jag flera gånger lekt med tanken, eftersom jag gillar blandningen av arbetsuppgifter i både glädje och sorg, men varje gång förkastat idén då jag inte anser mig ha den rätta tron för prästjobbet. En "borgerlig präst" är nog mer vad jag bord bli i så fall!

Så som vanligt och med allt annat i mitt liv, tar jag lite från här och lite från där & lite ditt och lite datt, mixar ihop det och formar MIN tro. För nog tror jag att jag har någon form av tro även om jag inte kan säga vad det är eller hur den ser ut, annat än att den definitivt inte är renodlad åt något håll! Vilket kanske varit enklare och som jag ibland önskat i speciellt svåra stunder. Att jag kunnat finna ro och tröst hos Gud eller i en bön. Men det kan jag inte, kanske för att det finns så många olika bottnar i mig.

Jag är en mix av lite av varje, helt klart en sökare, en djuping och tänkare men också en "new age:are" ändå med ett visst mått av andlighet. Jag tror på vetenskapen/medicinen och det som går att förklara men också på "det oförklarliga" och alternativa/komplementära mediciner. Jag tror på det kända och okända, på återfödelse och på himlen, på ödet och att allt som sker har en mening. Ambivalent och som om jag plockar russinen ur kakan, kanske ni säger! Och ja kanske lite, som om jag vill gardera mig med en fot i vardera lägret! *ler*

Men nyfiken och levnadsglad som jag är har jag svårt att säga att någon "tro" är mer riktig och absolut än någon annan, eftersom jag då säger nej åt något annat. Och kanske går jag då miste om något, något viktigt som skulle kunna vara intressant och "det rätta" för mig. Och, NÄ, det går INTE och dessutom skulle ju inte det vara jag! *ler* Jag pendlar hit och dit i mina olika "tro:er" beroende på hur jag mår psykiskt och fysiskt. Och läser, mer och mindre, ofta böcker om det som intresserar mig i dessa ämnen, allt från astrologi till reinkarnation.

I perioder av livet har jag även varit mer och mindre intensiv i, bland annat, mitt "sökande". T.ex. då ängla K dog, då sökte jag hett och intensivt efter något utan att finna eller ens veta vad jag letade. Men jag läste och "grävde fram" ALLT i bokväg om andlighet, återfödelse och dikter om sorg bara för att försöka hitta tröst i det skrivna ordet, vilket jag ofta gör när det varit svårt. Men samtidigt måste det också vara realistiskt, inte bli för "flummigt" eller icke trovärdigt, samtidigt som t.ex. science fiction och rymdvetenskap skrämmer mig eftersom det blir för verkligt, stort och ogreppbart för mig.

När jag hör om "anfallande" meteroiter (och nä, jag lovar, jag har inte blivit schizofren *ler*), att jorden går under då och då osv., ja då får jag spunk och spader direkt! Då vaknar ofelaktigt min katastrofångest, för sånt klarar jag inte! I somrars när jag fick höra att Maya indianernas almanacka slutar 21 december 2012, sov jag inte alls. Utan grubblade hela nätterna, för gissa om sånt startar funderingar i skallen på mig!! Hur kunde de veta det? Varför då? Och varför inte?! Och egentligen när då, med tanke på de olika tidszonerna? osv. osv. Huuu, sånt blir fööör läskigt och skrämmande för mig!


Även om jag inte har en renodlad religiös tro, finns det mycket annat jag tror på. Förutom kärleken, glädjen, fred på jorden, att sommaren kommer och mycket annat har jag också en stark tro människan! Jag tror att människan i grunden är god, har en stark vilja att överleva och förmåga att förändra sin tillvaro (empowerment) men också återfjädringsförmåga (recilience), nämligen att man vet och kan "studsa tillbaka" efter en motgång.

Förutom att jag tror på min lilla familj, tror jag idag också på mig själv, vilket känns så skönt att kunna säga. Efter hela den här lååånga "resan" tror jag att jag idag kan säga att jag vet var jag har mig själv och även att jag överlever och kommer igen efter svårigheter. Därmed kan jag också säga att jag tror på framtiden, trots den situation jag befinner mig i.

Och jag tror på hoppet, inte hopp om att bli "frisk" eller att man ska hitta en bot, utan ett hopp om livet! För jag vet att det idag finns saker och leva för även om jag inte blir så mycket bättre än jag är idag också ett hopp om att jag kommer kunna forma min framtid även om den inte blir som jag tänkt. Jag tror också på drömmar, tycker att de är viktiga och något man kan lära sig oerhört mycket av, både om sig själv och andra.
Nu kommer jag inte på något mer jag tror på och har faktiskt glömt hur jag tänkte i huvudet att den här texten skulle bli. Men en sak är säker, den blev då inte som jag tänkt, men det blir de väl sällan och aldrig! "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket"! *ler* Hade ju tänkt få med sååå mycket mer, både intressant och filosofiskt men nu tog det tvärstopp. Men då har jag ju också knåpat på den i fyra dagar!! Så här går det, när man filar på det hur länge som helst! Därför tror jag att jag "slänger ut" den och sen tror jag att jag går och fixar middagen! Fortsätt tro på varandra!/Carro...med framtidstro! (bara googlade bilder)

1 kommentar:

  1. Vad fint du har gjort på bloggen. Jag håller helt med, bort med snö, is och kyla nu får det bli sommar!

    Hope stod det ju på halsbandet du fick av mig och det tror vi på!

    Ha en bra helg kära kusin-syster!

    Kramizz

    SvaraRadera