torsdag 31 mars 2011

I väntan på att startmotorn ska börja glöda...

Ibland blir det bara för krångligt och svårt med allting! Jag har varit på väg hit hela dagen, ja förresten hela veckan, och inte kommit mig ens till att logga in på bloggen. Hur det kan bli ibland…Som vanligt har det inte fastnat i skrivämnen utan mer i orken och energin. Är liksom lite "bakis" i veckan eftersom förra veckan var en rejäl pluggvecka som avslutades med ännu en mastodont tenta i fredags, den näst sista! Pust, stön, stånk och skööönt! *ler*

Det var en hemtenta och inte vet jag om det är att föredra?! Då får man ju ha böckerna vilket gör att jag aldrig riktigt vet när jag är färdig. Kan liksom skriva i evigheter utan att veta om jag fått med rätt/nog av både egna tankar och referenser. Som vanligt fick jag tidsnöd men för att inte "pillerilla" med texten skickade jag in den direkt och "osett"när tiden var ute. Nu är det bara att vänta och se hur det går, men 8 poäng för godkänt borde jag väl fått ihop. Därmed är momentet barn, ungdom och familj avslutat.

Det blev inte vidare värst lång vilopaus för redan i måndags inledde vi sista momentet, som handlar om missbruk och kriminalitet, med en hel föreläsningsdag på skolan. Vilket är nästan mer än vad jag orkar med. När det dessutom var en hel massa tjorv med kursstarten, slösar jag med energi på fel sätt och var halvdöd pga av ansträngning och koncentrationssvårigheter när jag sen väl kom hem. Nåja, nu är momentet igång och böcker beställda, så då är det väl bara att tuta och köra med det sista också.

I tisdags var jag på röntgen med C, det var hans första och förhoppningsvis enda ryggröntgen och jag måste säga att det kändes konstigt att vara med som sällskap och inte fotoföremål den här gången. Man kan eventuellt se en tendens till kurva i hans bröstrygg och med tanke på vem hans mor är, ville hans doktor röntga redan nu. Detta för att ha koll på hur det sett ut innan och om ryggen sen sticker iväg åt fel håll under puberteten. Vilket vi verkligen får hoppas att den inte gör! För jag tycker inte han behöver göra om varje grej jag har gjort, det räcker med en per familj! *ler*

Efter det har jag också hunnit med frissan, homeopaten och rullstolsprövning i veckan. Så idag när jag fick min första "tomma" dag kom jag ingenstans, utan fastnade i en massa onödigt sittande framför datorn. Det är som om tummen har fastnat där bak igen…Men jag måste nog acceptera och tillåta mig att vara så, när jag varit mer aktiv i några dagar. Det handlar bara om att vänja sig och kalkylera med det, så kanske jag inte blir sååå besviken när orken sviktar och jag blir så här oerhört trött, seg och trög som jag känt mig idag.

Jag går ju i elrullstolstankar men har lite svårt att bestämma mig och komma till skott på den fronten också. Antingen kan man ha en mini-crosser med tre eller fyra hjul som är jätte stadig och körvänlig på vägarna och som jag kan ta mig till stan på en laddning. Nackdelen är att den är klumpigare, både att svänga och lasta i bilen. Sen kan man ha mer som en rullstol på hjul, som svänger lätt och är lättare att lasta men däremot lite mer obekväm att köra långt efter vägarna med och är alltså mer en innestol.

Sen bör man i min kommun, ha ett varmt ställe med eluttag att förvara den i, vilket vi i och för sig har. Vårt garage, men det har ju M byggt om till "studio" och det känns lite hårt att han måste offra sin hobby och det han brinner för, bara för att jag ska få min "elrulle." Jag menar, han har ju redan fått offra och ställa upp på så mycket med alla mina sjukdomssvängar och då känns det så surt att han måste skippa även detta för min skull. En del kommuner delar ut "igloos eller kakburkar" att förvara dessa "rullar" i men det verkar inte som om min kommun gör det. Visserligen har jag inte hunnit checka upp det än.
Så tills jag kommer till skott har jag äntligen fått prova ut en lättvikts stol, en specialmåttad Panther Swing med en massa "lull lull" och kolfiber fälgar! Idén till att få en sån fick jag när jag såg ett avsnitt av tv-programmet Sofias änglar. Det ska verkligen bli sååå skönt när stolen kommer, då kan jag slänga iväg mina gammel härkar som väger minst 13 kg vardera. Den här nya har en lastvikt på 6 kg, vilket innebär att C och kanske t.o.m. jag, orkar få in den i bilen och därmed blir vi massor med mer självständiga!

Min fina lilla mamma har ju, som ni vet, opererat och fått en ny höftled för ett tag sedan. Hon gör framsteg i sin rehabilitering och nu glömmer hon kryckorna mer och mer. Det har verkligen gått bra, men för den skull får hon ju varken lyfta tungt eller böja sig över 90° och är därför fortfarande i behov av min fars hjälp. Men då bar det sig inte bättre att lilla fina pappa tjuvtog sig "husmorssemester" förra helgen och stack med gubbsen till Idre och en fjällhelg.

Vet inte vad som flög i gubben men på lördags eftermiddagen fick han för sig att klättra upp för slalombacken i förd längdåkningspjäxor och jag kan ju säga att upp gick det bra! Men inte ner…då drattade han och landade på axeln vars ledkula han lyckades spräcka på flera ställen! Himmel & Plättar!! Men samtidigt får vi vara glada att det BARA var axeln, även om han har ont som bara den och även hög som ett höghus av smärtlindring, men det hade kunnat gå såååå mycket värre. Han hade ju faktiskt kunnat slå ihjäl sig om han hade landat med huvudet på en sten. Så nog får vi vara glad att han hade en liten ängel med sig som vaktade över sig.

Så nu har jag två små hjälpbehövande föräldrar där hemma och här är jag! Lika ofärdig som de att hjälpa till. Jag har beordrat hemtjänst men de menar att de klarar sig själva med hjälp av sina grannar och vänner, vilket jag är såå tacksam för. Att de har dem!! I det här läget vill de inte operera pappsen, eftersom axlar är så komplicerade, utan han får vara hemma med smärtan i tio dagar och sen ska de ta ställning beroende på hur det ser ut i axeln. Det värsta är att de missar Riviera resan som de skulle iväg på om några veckor…

Själv har jag fått härja med mitt "hemma sjukhus" igen, eftersom ortopedguden fortfarande inte fått och sett bilderna som togs för en månad sedan! SKANDAL, säger jag bara! Jag mailade min "hemma doktor" för två veckor sedan men inget hört därifrån och nu när jag kollade med dr. X i helgen hade de inte än heller anlänt till honom! Och när jag ringer "min" mottagning säger sköterskan att jag själv får ringa deras sekreterare och ombesörja att bilderna kommer iväg. Även det tycker jag är skandal! Få se när jag börjar få ett lönekuvert därifrån…
I tisdags ringde jag och beordrade röntgenbilderna till "borta sjukhuset" på studs, vilket jag fick löfte om. Dessvärre hade jag inte hunnit "vittja" min mobil innan jag ringde, det gjorde jag efter samtalet och då såg jag att dr. X hört av sig på måndagskvällen att han fått bilderna. Av vem och hur det gick till, har jag ingen aning om men det spelar mindre roll, nu har han fått och sett dem till slut. Han tyckte allt så bara fin, fint ut och att läkningen var i full gång både i höft och knä. Men som vanligt hade jag ju massor med frågor och då lovade han ringa upp mig, vilket han inte gjort än. Men jag väntar…

I går var det meningen att "vår" serie, Svenskars hemliga liv, eller serien där "vårt" avsnitt är med, skulle börja sändas på TV3 klockan 22:00. Trots att vårt avsnitt inte var det första, kändes det ändå lite pirrigt för nu skulle vi ju få en föraning om vad som komma skall. För ganska snabbt ser man ju "tonen" i programmet och min fasa är ju att det ska vara för mycket "freak" och "snask tv" över det hela. Redan på morgonen blev jag fundersam då det inte fanns med i tidningens TV tablå, men eftersom det stod på deras hemsida tänkte jag att kanske tryckfelsnisse varit i farten.

Men inget program kom och idag har jag fått klarhet i det. Vår programserie är uppskjuten till hösten, dels för att det behövdes mer feedback på de färdig redigerade programmen och dels för att de vill "traila" den mer. Riktigt vad det betyder vet jag inte men jag gissar att det har med marknadsföringen att göra och där är jag nog böjd att hålla med. Den har faktiskt varit urkass, har varken sett eller hört någon reklam om det hittills. Så därför får vi väl ge oss till tåls och vänta lite till, vilket gör att mina scennerver kommer vara spända som fiolsträngar över hela sommaren! *ler*

I dag är det ännu en sån där dag som jag har uppskriven i min kalender, en dag som jag aldrig kommer glömma även om jag skulle vilja eftersom det som hände var fruktansvärt. I dag för 11 år sedan lämnade min änglavän A jordelivet, på ett av de mest tragiska sätten. Och den dagen minns jag precis som om det var igår, jag minns känslan efter telefonsamtalet och maktlösheten när insikten trillade in. Jag trodde inte att det var sant, det som hänt och faktiskt…det har jag svårt att fatta än idag.
Vännen, du finns ständigt i mina tankar och senast i veckan drömde jag om dig, då var du glad, pigg, skrattade och vi var och shoppade kläder tillsammans. Jag saknar dig då, nu och för alltid! Sänder också en varm tanke till din fina mamma, pappa och bror som jag vet har haft årets, kanske, värsta dag idag! Kram ängla A och vi ses, friska och glada, i Nangijala!Avslutar med en mycket fin liten text snutt som jag hittat och lånat på facebook. Och ofta önskar jag att detta gick, att vi kunde få en telefon till himlen att hålla kontakten med de vi saknar! Kramis till alla er andra också och var rädd om varandra, i morgon kan det var för sent.../Carro med trött startmotor (bara googlade bilder)


Skulle önska att himlen hade en telefon, så jag kunde höra din röst igen! Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt, jag tänkte på dig igår och dagarna för det också och jag tänker på dig i stillhet. Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram. Ditt minne är hos mig för alltid och jag har dig i mitt hjärta! 

1 kommentar:

  1. Fin du har gjort din sida =) Bra dom får göra lite reklam för programmet ,blir nog kanon det =)
    Vad gäller el rullen,kom på studie besök om du vill & kolla på min.
    Jag har ju en vanlig lite lättare & använder samma dyna i den som i el rullen,el rullen går bra att köra ute med,men det är både en in door & out dorr,så det får ju inte vara hur dåligt väder som helst eftersom du då kör fast,det kan dock hända med vilken du än har =)
    Men det är en fin liten sak ändå =)
    kram Carro

    SvaraRadera