lördag 29 januari 2011

Nyttan med kon!

Nu gör jag något oväntat igen, två inlägg på två dagar, wow! Men den här texten fick jag på mailen och jag bara måste få dela med mig av den. Den var helt enkelt underbar och fick en att skratta gott! Men som läraren skulle jag nog ha kliat mig i skallen en stund och funderat var i undervisningen det gick snett! *ler* Det är en uppsats skriven av en mellanstadieelev, som läraren sedan skickade in till Rix FM (inte eleven alltså, utan texten *ler*).
Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket. 

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande! 
                                                                             
Visst är det väl ändå rart med barn, så säg! *ler* Önskar er alla en latmasklördag!/Carro…fortfarande skrattandes! (googlade bilder)


2 kommentarer:

  1. Tack för dagen skratt och inlägg. Ett bevis på att de kunskaper som förut var naturliga har försvunnit och blivit fiktion för dagens barn. Hög tid att återinföra det grundläggande om maten vi äter och vart den kommer ifrån...
    kramis

    SvaraRadera
  2. Haha, den måste jag visa för sonen som läser på naturbruk och vill bli bonde :)

    SvaraRadera