Var rädd om livet

Först har man väntat och väntat hela långa mörka, kalla och snörika vintern och när det sen smäller till och blir sommar går det alldeles på tok för fort! Visst är det väl konstigt?! *ler* Kan inte fatta att vi är inne i juli månad och högsommartid i morgon!! Nu vill jag verkligen bromsa och bara njuta av tillvaron! *ler* M får semester på fredag och då är vi äntligen fri att göra vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. Det ser vi fram emot även om det inte blir så stora utsvävningar med mig i skena/ortos. Men vi får väl se, för på måndag ska jag ju på röntgen igen och då hoppas jag att det slutgiltigt ska avgöras!

I allra värsta fall blir det operation i nästa vecka och i bästa fall åker skenan väck, allt beroende på vad "bilderna" visar. Så min tillvaro just nu är rena rama gungbrädan, å ena sidan eller å andra...Alltså bara till  att hålla tummar och tår och även be en bön för att går kvällens "snedsteg" inte har förorsakat något dramatiskt! Lite skumt har det känts i benet, både i går och idag, men jag tror och hoppas ändå att inget är brutet för då tycker jag att jag borde ha känt mer. Det som hände var att jag höll på att ramla på toaletten och reagerade rent instinktivt för att inte ramla pladask genom att hastigt sätta ner och belasta på vänster benet och det sköt blixtar genom hela benet som fortplantade sig från vristen till höften genom knäet. Inte alls bra, jag vet, men jag ramlade åtminstone inte även om det gjorde fruktansvärt ont. Där ser man vad snabbt en olycka kan vara framme, gäller att vara försiktig.

Våra gäster har lämnat oss idag och påbörjat sin resa mot staden där de bor och mitt "borta sjukhus" ligger. Det har varit trevligt och vi har surrat till långt in på nätterna. Men i ärlighetens namn känns det även ganska skönt att bara vara på tre-man-hand igen, vårt hus är liksom inte byggt för fler i mer än högst ett par nätter. Blir det en längre vistelse börjar man, ofrivilligt, inkräkta på varandras sfärer. Och den återvunna friheten njuter vi alla av på vårt sätt; jag framför min kära dator och med skön musik via Spotify, M framför tv:n och C i sitt rum i källaren. I grund och botten är vi nog riktiga ensamvargar...*ler*

I kväll fick jag dåliga nyheter av min far, en släkting till mig har drabbats av en stor stroke som förlamat den högra sidan och även tagit talet. En person som inte är så gammal och som varit mycket aktiv i sitt liv, läget just nu är kritiskt och väldigt osäkert och ingen vet hur det kommer att gå för personen. Känner mig, självklart påverkad och nedstämd, tänker på hur snabbt livet kan ta en ny vändning och inser att min situation inte är den värsta. Mig kan man "laga" men det är värre med hjärnskador...det finns alltid de som har det värre! I kväll går mina varmaste tankar till dessa släktingar i deras svåra stund och jag känner verkligen med dem! Kämpa på G, "hang in there"! Påverkad av nyheten skrev jag två dikter som jag avslutar med ikväll. Kram till er alla, var rädd om er och ta vara på livet!/Carro, tacksam för livet (googlade bilder)

Tag vara på livet
och tiden
medan
du har den
I morgon
kan allt
vara borta
eller se 
annorlunda ut
&
Livet är så skört
hänger på en tråd
På ett ögonblick
går tråden av
och allt är
förändrat
Inget 
blir sig längre likt
Copyright © Gummigummans blogg