måndag 14 juni 2010

Dimmhöljdabergets bubbla!

Upptäckte just att det redan gått en vecka sedan jag skrev sist och ingen uppdatering i sikte! *ler* Kan bero på att jag känner mig lite låg, inte deppig och nere men låg och då är det svårt att hitta inspirationen. Jag tror det är morfinet som gör mig så här, utan några tankar, idéer och åsikter överhuvudtaget. Lite som en bubble tillvaro där ingen eller inget når mig och inte jag ut till andra. Jag har inte tänkt på morfinet på det här viset tidigare men nu har jag konstaterat att jag inte alls mår bra av det, så något missbruk finns det ingen som helst risk för! Utan jag vill ut ur denna medicinering, as soon as possible! Förutom att jag är låg i min bubbletillvaro har jag INGEN matlust, mår illa och känner mig ständigt sjösjuk, blir svag i rösten (morfin kan i stora mängder vara andningsdeprimerande) och svattas som en gris. Jag blir alldeles sjöblöt, som om jag duschat, och känner mig verkligen som en fräsching - typ NOT!

Den här gången har jag verkligen märkt av att min bindväv är lika gles och genomsläpplig som ett durkslag. För all smärtlindring har bara "runnit igenom" och försvunnit ut till ingenstans. Så därför har jag varit "inställd" på ganska kraftiga doser av morfinet, trots att jag är så himla liten och egentligen inte borde klara en så stor dos. När jag for från sjukhuset stod jag på 20mg x 3 i långtidsverkande och 30 mg i korttidsverkande behovsmedicinering och kanske är det därför som jag den här gången upplever att jag mår så dåligt på morfinet. Vilket jag nu tagit ett grepp om och börjat minska ner på tabletterna igen. Idag är jag av med all behovsmedicinering och har även påbörjat "utbackningen" ur det långtidsverkande också, genom att ha ändrat en 20 mg tablett till en 10 mg istället. Och så ska det förhoppningsvis få fortsätta, med 10 mg i taget tills jag är helt morfinfri igen. Något jag verkligen ser fram emot! *ler*

Men samtidigt har jag behövt den dosen för jag har haft så himla ont den här gången, något som var lite förvånande faktiskt! Och det har hållit i sig så himla länge. Och sen blev det lite värre med smärtan igen när jag kom hem. Men så brukar det ju alltid vara när man kommer hem, för då är man ju "frisk"! Eller hur?! Annars skulle de väl inte ha skickat hem en från sjukhuset?! *ler* Nä, skämt å sido, självklart är man oftast inte helt återställd men det glömmer, i alla fall jag, gärna bort i glädjen över att vara hemma. Och så även den här gången då jag förra måndagen satt och "bloggade" i FEM timmar på raken!! Vilket var på tok för länge, då jag före dess som mest suttit uppe en halvtimme åt gången. Självklart straffade det sig direkt genom att jag fick ännu mera ont resten av förra veckan och var mer eller mindre sängliggande ända fram till idag. Då jag orkat sitta uppe vid min "stordator" i ett par timmar men inte för att blogga, vilket jag gör nu liggande i sängen igen.

Och därför tänker jag inte bli "långrandig" ikväll eftersom det ju är så besvärligt att skriva med ena handen hållandes "lilla rosa" och den andra handen upprätt i luften. Dessutom är pekfingervalsen både så himla tung och krävande. Men då jag kunnat dra ner så mycket på medicineringen och även orkat sitta uppe en stund idag, kanske jag vågar säga att det nu vänt och att läkningen är på väg åt rätt håll. Vilket i sig borde kunna resultera i större engagemang från gummigummshållet! *ler* Så snart tankarna och känslorna klarnat ur dimmorna (och gärna före dess) återkommer jag med en redogörelse från onsdagens återbesök på min "hemma mottagning". Det ska röntgas, såret ska inspekteras och beslut om fortsatt åtgärd skall tas. Jag vet inte riktigt vad de tänker och vill men själv är jag ganska så färdig beslutad och vet hur jag vill ha det. Och hör och häpna, jag vill nog ha det opererat trots allt!! För då blir benet stadigare, jag slipper oroa mig hela tiden för att det ska gå av och kanske slipper jag ur skenan/ortosen tidigare än om ingenting görs. Sen att det är ännu en operation med allt vad det innebär, är en annan historia som jag åter igen får försöka bearbeta och "peppa" mig själv inför! På återhörande!/Carro med sommarlovsledigt barn (googlade bilder)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar