Trä bröllopsdag!

För några dagar sedan firade M och jag vår 5-åriga bröllopsdag, Träbröllop, tror jag det kallades. Vi gifte oss 9 juli 2004 i Svenska sjömanskyrkan i Rotterdam. Varför det blev just Rotterdam beror ju på att jag var tre månader i Holland under min sociala omsorgsutbildning. Eftersom vi varit tillsammans mycket längre än så, ville vi ha en liten anonym vigsel utan större uppmärksamhet och därför flydde vi utomlands. Egentligen hade vi varit tillsammans 16 år när vi gifte oss och jag brukar skoja och säga att vi behövde lite betänketid innan vi kunde göra slag i saken! *ler* Att vi till slut gifte oss var nog C:s förtjänst, han var då 5,5 år och ända sedan han var tre hade han sagt att han skulle bli präst. Och när vi frågade honom varför, svarade han alltid: "för då ska jag gifta er!"

Hela bröllopet blev lite av ett äventyr eftersom allt, som t.ex. kyrka, firande, blommor och frissa skulle ordnas hemifrån innan vi åkte. Vilket inte är helt lätt att ordna när man inte känner till stan så väl. Men med hjälp av internet bokade jag resan, kyrkan, prästen, frissan, blommorna, boendet och själva firandet också så klart. Med oss på resan hade vi förutom C, mina föräldrar och min kompis K. Av en slump råkade M:s kompis D och hans tjej vara på semester i Amsterdam just då, så de tog tåget ner och deltog också under vår vigsel. Vilket även några av K:s och mina vänner från vår tid i Holland gjorde.

Morgonen började med att jag for till frissan och fick en spännande håruppsättning och make-up. Kanske inte något jag själv valt men jag gav frissan fria händer och då blev det lockar och blommor hela håret fullt. Blommor är ju som bekant inget större problem i Holland och där fick K fria händer att sätta ihop en bukett. Även den blev annorlunda, nästan helt rund men otroligt fin och buketten innehöll en stor blå Hortensia, vita rosor och Monstera blad. Vigseln ägde rum i Svenska Sjömanskyrkan och ovanför våra huvuden hängde ett skepp som hette Carolina, ganska passande eller hur?! *ler* Vigseln blev en liten intim tillställning med många kloka ord av sjömansprästen Orvar och kantorn spelade The Rose på pianot.

Efter vigseln firade vi med tårta, kaffe och svenska bullar innan vi alla, utom D och hans tjej, tog tåget ner till Belgien och det semesterhus jag bokat för vår bröllopsresa. I huset hade en annan vän till K och mig ordnat med bröllopsmiddag iform av musslor och pommes frites, vilket är något av en nationalrätt i Belgien och Holland. En annan överraskning för oss var att ytterligare en av våra belgiska vänner hade valt att komma på vår bröllopsmiddag, något som var extra roligt eftersom vi inte setts sedan 1997!

Vi hyrde huset som låg på en jätte stor semesteranläggning i en vecka. En vecka som innehöll en del bad, shopping och sightseeing. Vi besökte bl. a. Bryssel, Antwerpen och våra vänners hem i Neroeetereen och Aalst. Och det var så himla roligt att kunna kombinera vårt bröllop med att umgås med dem även om jag förstått att en del släkt här hemma kanske inte uppskattade det lika mycket eftersom de inte fick vara med oss på vår stora dag. Kanske var vi lite fräcka där men samtidigt var det egentligen inte en så stor sak för oss att gifta oss, utan något vi gjorde mest för det juridiska/ekonomiska och C:s skull. Vi hade ju redan för 16 år sedan beslutat oss för att vara tillsammans och det hade vi inte tänkt ändra på även om vi inte gift oss. Det var mest för att få det på papper...

M och jag träffade varandra en försommar dag 1988. Jag var ute i svängen med min kompis B och vi träffade några andra kompisar till oss som ville att vi skulle följa med på Stadspuben. Flexibel som jag är tyckte jag att det var helt okej men som tur var ville inte min kompis B det utan stod på sig att vi skulle gå på Cleo eftersom det var dit vi varit på väg. Ganska snabbt blev B uppbjuden och jag tog hand om hennes väska. Jag hade en knall rosa dräkt med kort kjol och kavaj med puffärmar på mig, tofs mitt på huvudet, vita platstörhängen, vita skor och vit väska.

Så plötsligt stod där en ung man framför mig, med vita brallor, vit långärmad tröja, blåa hängslen, jordens hockeyfrilla och var det absolut finaste jag sett! Snyggt, eller hur?! Typ...NOT, riktigt 80-tal!! *ler* M bjöd upp mig och jag nobbade!!! Något nervöst beteende kanske...Jag skyllde på att jag hade hand om min kompis väska och att jag därför inte kunde dansa. Han visade sig vara väldigt handlingskraftig och menade att det inte var något problem utan att han skulle ta hand om B:s väska medan vi dansade. Och då hade jag, tack och lov, förstånd att nappa på erbjudandet. För det visade sig bli det bästa jag någonsin gjort, både förr och senare. Vi dansade hela kvällen och när det var dags att gå hem ville han ha mitt telefonnummer. Återigen visade jag prov på nervöst beteende och gav det inte men däremot fick jag hans nummer och lovade ringa honom under veckan som kom.

Som de fjolliga tonåringar vi var, satt B och jag och fjantade oss vid telefonen utan att våga ringa. Eller rättare sagt, jag vågade inte ringa och B jagade hela tiden på mig att jag skulle ringa. En gång tog jag till och med mod till mig och ringde men la fnissande på luren när M svarade. Hur svamligt som helst, jag vet! Dagarna gick utan att jag vågade ringa men jag kunde inte heller sluta tänka på honom och lappen med hans telefonnummer brände hela tiden i fickan på mig. Till slut, sent en tisdag kväll, tog jag så till slut mod till mig och ringde eftersom jag kände att detta inte var en chans jag ville försitta. Jag beslutade att ge det en chans, skulle han inte svara den här gången skulle jag glömma honom och slänga lappen eftersom jag bedömde att det då gått för många dagar sedan vi sågs.

Det gick fram massor med signaler. Fantastiskt nog så svarade M till slut och lika fantastiskt nog la jag inte på luren. Jag sa vem jag var och frågade om han mindes mig och som tur var verkade jag inte vara helt glömd. Vi pratade länge och beslutade att gå på bio näst kommande helg och efter det var vi oskiljaktliga. Vi var tillsammans dygnet runt och sommaren 1988 var en oerhört romantisk sommar att vara nykär på eftersom vi hade VM segling och ett underbart väder här i stan då. Det var mycket aktiviteter och festligheter och hela stan gick "man ur huse" för att vara med på allt som hände på stan just då, ja det var faktiskt nästan en magisk stämning under de två veckorna.

Och den magiska stämningen smittade av sig på oss och har levt kvar under många år därefter. M är min räddare och riddare, min tvillingsjäl, min stora kärlek och min allra bästa kompis. Och jag hoppas att vi ska få vara tillsammans mycket länge än.../Drömmar Carro