torsdag 16 juli 2009

Sunes sommar...

Och så är vi hemma igen, efter att ha levt campingliv på Pite Havsbad några dagar. C älskar att åka dit eftersom de har så många olika aktiviteter att erbjuda barn, så därför gör vi det mycket för hans skull. Men självklart tycker M och jag också om att vara ute med husvagnen men för oss fungerar det lika bra med en mindre och mer avslappnad camping, eftersom det vi gillar och är ute efter är frihetskänslan som campinglivet innebär.

Jag har levt campingliv sedan jag var 10 år då mina föräldrar köpte denna vagn som då var sprillans ny. När de ledsnade på att kuska land och rike kring fick M och jag ta över både vagnen och kuskandet. Därför är det varken en modern eller praktisk husvagn men den fungerar hjälpligt för de behov vi har. Självklart skulle det vara underbart att kunna köpa en ny, fin och mer lättbeboelig vagn men det handlar om tok mycket pengar eftersom vi då kanske också borde byta bil.

Många husvagnsresor med många roliga och spännande minnen har det blivit genom åren, både från resor på sommaren och vintern, inom och utanför Sverige. En av de maffigaste var nog när jag, mina föräldrar och kära kusin bilade med hus vagnen och vår nya Volvo 245:a ända ner till Venedig. Ända högst upp i Sverige via Danmark, Tyskland och Österike för att sen slutligen nå Italien. Ja, det var verkligen en resa jag aldrig glömmer! Så jag antar att jag pratade lyriskt om husvagnslivet eftersom det smittade av sig på M. När pappa fyllde femtio år hyrde vi en husbil och bilade genom Danmark, en resa som fick M att "tända" på husvagnslivet och efter det var han också såld! *ler*

När M och jag började med campinglivet 1992 var vi definitivt yngst i branschen. Överallt var vi än kom var det bara äldre och barnfamiljer runtomkring oss. Vår första långresa 1992, som blev en ganska strapatsrik resa eftersom bilen kokade var och varannan mil hela vägen ner till Norrköping, slutade på Skara sommarland. Efter det har det blivit många resor för oss också, både längre och kortare och med och utan C. Under åren som gått har vi också kunnat konstatera att "grannarna" runt- omkring oss ändrats i ålder. Nu när vi är ute är vi definitivt inte längre yngst utan man kan se att campinglivet har fått ett ordentligt uppsving eftersom folket är yngre och husvagnarna nyare och modernare.

Men faktiskt väcker vi fortfarande mycket uppmärksamhet när vi rullar in på campingarna. Inte längre för att vi är yngst utan för att vi oftast har campingens fulaste/"kultigaste" ekipage. Ja man kan verkligen snacka om retrospektivt collage när vi kommer med vår Volvo 245:a, runda SMV och brandgula på brun botten förtält! Rena rama Sunes sommar och det är vi garanterat ensamma om! *ler* Ganska häftiga faktiskt och den här gången fick vi positiv uppmärksamhet av en sån där ung "hålig" och tatuerade brutta som tyckte att vi borde få pris för campingens häftigaste husvagn. Att vi dessutom även hade ödlan Mini med oss, försämrade ju inte våra odds! *ler*

Vad är det då med husvagnslivet som M och jag gillar och uppskattar så mycket?! Jo först och främst är det bekvämligheten och friheten som lockar. Med husvagn kan man komma och gå hur man vill och vart man vill. Det är ingen stor sak att fara och hälsa på folk för med husvagn slipper man fundera på om man påfrestar eller är till besvär för värdfolket. Det är hemskt skönt att ha sitt eget "hus" med sig med egna sängkläder, mat och prylarna bekvämt instoppade i skåp och slippa gräva i en salig oreda i väskorna. Vi gillar också det enkla livet med de enkla besluten som husvagnslivet innebär. Allt handlar om att få sig upp på morgonen, vilken bok man ska läsa, hur man ska ställa solstolen och vad man ska grilla till middag. I värsta fall måste man kanske diska en disk någon gång, tömma toan och fylla på tankarna men värre än så blir det inte.

Men det är också själva resandet i sig som drar. Jag är ganska rastlös och nyfiken av mig och efter några dagar på samma ställe börjar det krypa i kroppen på mig. Då vill jag iväg mot nya mål och se nya saker och med husvagn är det en ganska enkel match. Även om man har förtältet uppe är man på vägen igen, efter en timmes arbete med att riva lägret och kasta in all utrustning i bilen. M och jag har blivit som en flygplans- besättning när vi ska iväg. Båda vet sina uppgifter, jag plockar oftast ihop prylarna inne i husvagnen, stänger luckorna och lägger undan vår enda blomma som hängt med från starten medan M sköter om utsidan och bilen. Fort och snabbt jobbar vi och strax är vi på G igen. Mot nya okända hållplatser.../Campar Carro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar