Jag plockade, sorterade och organiserade och varenda sak hade en speciell plats. Så var det även på jobbet. Varje dag innan jag gick hem, gjorde jag "clean desk" på mitt skrivbord, jag hade mappar och pärmar i olika färger och visste exakt var vartenda papper fanns. Vilket var mycket bra de gånger jag blev tvungen att vara hemma och vabba med C. Med lätthet kunde jag dirigera mina kollegor via telefon, om de omedelbart behövde få tag på något som jag skrivit, sagt eller gjort.
Grunden till detta ordningssinne tror jag att jag la på biblioteket, där allt byggde på alfabetiskordning, ämnesindelningar och ordning & reda. Det var faktiskt ganska fascinerande, bland alla tusentals böcker vi hade på biblioteket visste jag ändå på ett ungefär var boken jag sökte fanns även om jag varken mindes titeln eller författarens namn.
Så småningom blev jag sämre i hälsan och kroppen och bland det första jag fick lägga av med var att ha minutiös ordning, både hemma och på jobbet. Jag minns en fredag, vilket sedan blev min allra sista arbetsdag - vilken tur jag inte visste det då, att jag hade så förtvivlat ont att jag knappt kunde stå på benen, jag ville bara gråta, hem och gräva ner mig. Jag tänkte att jag lämnar allt precis som det var på skrivbordet, jag skulle ju ändå tillbaka på måndag.Kalendern låg uppslagen, budgetpappren i drivor, personalens lönelistor huller om buller och jag släppte "verktygen" och bara gick hem! Det var första och enda gången som det hände och typiskt nog, kom jag aldrig tillbaka efter det så mina vikarier fick självklart börja rota i allt jag lämnat och försöka lista ut vad som var vad.
Att ha varit ordningssam, ja näst intill pedant till att idag fått vänja sig vid att inte själv dagligen plocka undan, hålla ordning men inte heller tvinga andra att göra det när jag vill och enligt min "ordning" har varit oerhört frustrerande och resulterat i många och långa diskussioner under de här åren. Jag har fått höra "gör det själv om det stör dig så mycket", trots att personerna vetat att jag inte fixar det och självklart har det nypt i hjärtat.
Så numera är jag en riktig "slarva" som släppt allt vad ordning heter, där har jag avgiftats nästan som en missbrukare och jag har överlevt även det. *ler* Men visst finns det gränser för vad jag mäktar med! När M slänger kläder överallt, C:s rum ser ut som efter katastrofen i Tjernobyl och ingen av dem anser att det är något att hänga läpp över. Då kan jag få mer än ett frispel och psykbryt! *ler*
För visst är det så att yttre oreda påverkar mitt inre mående! Ser huset ut som ett slagfält, köket som i en knarkarkvart och kylen som om den som bor där inte har någon form av estetiskt och ordningssinne...ja då mår inte heller insidan av mig bra. Jag blir stressad, frustrerad för att jag inget själv kan göra, får ångestpåslag och känner mig som dålig husfru - även om jag själv är oskyldig!
Tack och lov har jag folk i min närhet som förstår mig och hjälper till så ofta de hinner och orkar. Hemtjänsten är mina extra händer & fötter och hjälper mig att få vara delaktig i hushållssysslorna genom att hjälpa mig att sortera, rensa och organisera.Sen har jag ju min fantastiska kompis A som kommer och förbarmar sig över vår kyl och bästa städ L som varannan vecka rensar upp i svinstian. Däremellan kommer lilla mamma hit och gör en insats både här och där.
När jag själv inte längre kunde göra så mycket praktiska saker, la jag i stället ner mitt pedanteri på mitt skrivande. Att skriva en bloggtext kunde ta en hel dag bara för att jag slipade, filade och smakade på varje ord.
Jag rättade och rättade, inte ett spår efter tryckfelsnisse fick finnas, vilket gjorde att texterna tog timmar att skriva. Samma gäller mina inlägg på Facebook. Så nu tränar jag på att "slarva" även när jag skriver, för jorden går inte under om det råkar slinka med något syftningsfel, borttappad bokstäver eller ett m för mycket.
Att vara så perfektionist som jag var tog till slut död på lusten att skriva, det tog på tok för stor del av min tid. Jag hann inte mycket annat den dagen jag skulle uppdatera bloggen! Så nu får ni stå ut med lite fel även om jag erkänner att jag läser igenom hundra gånger och är in och rättar där det blir helt på tok. *ler*
Men vore jag frisk och om jag fick välja, ja då skulle jag absolut vilja ha tillbaka min ordning och mitt "dockskåp"! För ett städat yttre, ger ett lugnt inre så är det bara!Och något jag älskar är att "rensa" och sortera ut saker, kläder och prylar jag inte längre använder eller behöver. Jag brukar säga att för varje sak som åker ut är det som en förstoppning som släpper! *ler*
Det blir en enorm lättnad i bröstet, för varje plagg eller sak jag lägger ner i påsar till Röda Korset, Myrorna, Återvinningen eller Rädda Barnen. Och så har jag alltid känt! Det här är inte heller svårt för mig, för oftast har jag redan tänkt ut vilka plagg eller saker jag vill ha bort.
Så när jag väl gör jobbet behöver jag bara samla ihop och packa ner sakerna. Efter det skyndar jag mig att köra bort påsarna innan någon ångrar sig och börjar börjar gräva i påsarna. *ler* När det är gjort sätter jag mig och njuter, andas och bara är i nuet. Det är verkligen en befriande känsla i mitt inre när jag fått göra mig av med saker i det yttre.
Tidigare dumpade jag mina prylar hos hjälporganisationer eftersom jag inte var intresserad eller själv handlade där. Jag tyckte det kändes instängt, unket och lite läskigt att inte veta var eller vem som haft kläderna före mig. Men så för några år sedan vände det.
En av tjejerna i hemtjänsten lärde mig second hand shopping och visade vilka fantastiska fynd man kunde göra till inga pengar alls. Så nu är jag dessvärre en stadig gäst och det är mer regel än undantag att jag kommer ut med minst en kasse än helt tomhänt! *ler*
Förr var min regel att det jag inte rört på minst 1 - 2 år, åkte ur min garderob och den regeln använder jag fortfarande när jag rensar. Har jag inte använt plaggen på så länge, är det förmodligen något "fel" som gör att jag inte vill använda dem sen heller. Nu, när jag shoppar på dessa ställen (gäller alla affärer), har jag infört ytterligare en regel. Nämligen "ett plagg in, ett plagg ut" bara så vi inte drunknar i prylar och kläder. *ler*
Nu är det ju också lite "inne" att handla second hand då det är miljövänligt att återanvända och tänka recykling. Så nu samlar jag ihop kläder till klädbytardagarna som brukar vara på hösten. Där får man en biljett för varje plagg man lämnar in och får sen plocka med sig lika många kläder som man har biljetter. I fjol var jag med för första gången och vilka fynd jag gjorde!
Att rensa i röran ger harmoni runt mig och givetvis trivs jag bättre, att städa i det yttre känns skönt och befriande. Och när man är klar med den yttre städningen kan övergå till att städa i sitt inre, vilket nästan är samma sak. Man ser sig om i sitt inre,
ser vilka tankar man inte vill ha kvar och börjar sortera, städa och slänga.
För att kunna göra det måste man bli medveten om vad som finns i ens inre. Vad vill man ha
kvar och vad vill man bli av med.
Numer agerar jag alltså hök på mina tankar och känslor, för att bli medveten om dem och hur jag agerar och beter mig i olika tankemönster och situationer jag hamnar i.
För är jag medveten om mitt "inre liv" har jag också en chans att se om jag exempelvis motarbetar mig själv men också när jag befinner mig i och skapar sanning, kärlek och flöde i mitt liv.
Det är svårt att hitta det inre lugnet, stillheten och kärleken som redan finns inom oss om de är dolda av negativa tankar och omedvetna beteenden vi odlat och lärt oss sen barnsben. Detta hittar vi bara genom att observera och bli medvetna, se och gå förbi svåra och tunga beteenden.
Det är medvetenheten om oss själva som hjälper oss att finna vem vi egentligen är, för tryggheten och lyckan ligger inte i det yttre. Hela härligheten finns inom oss och det är där vi sätter avtryck för hur vi vill att vi ska må. Och det är en härlig tanke att komma till insikt med!/Carro med ro i själen (privata och googlade bilder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar