Sen måste jag få säga att jag har en fantastisk son! De vackra orden han sa till mig, ska jag bevara i djupet av mitt hjärta och leva på för resten av livet! Hans ord till mig, översköljde mig och jag rördes, så klart, till tårar! Han är helt otrolig vår kille! *ler*
Fast man kan ju nästan tro att jag har mutat honom! Men det har jag faktiskt inte gjort! Jag var fullständigt ovetande och tagen på sängen jag med...Enda nackdelen är ju att nu tror han förstås att han kan komma dragande med vilken "önskelista" som helst så här i juletider!! *ler*
Men visst höll jag på att totalt flippa ur igår! Det här var betydligt mycket värre än själva inspelningsdagarna! Kanske för att jag fått vänta så länge på sändningen, ju fler månader som gått desto värre har hela saken tett sig i mina ögon. Vi hade telefonmöte med föreningen i går kväll och jag kände att jag inte alls var på rätta stället! Där sket sig mina intentioner med "Nisse på kontoret" direkt", mina tankar for ständigt iväg till klockan, tick, tack, tick, taaaaack...*ler*
Fortfarande när klockan var 22:00 hade jag inte bestämt mig för om jag skulle se det eller inte. Ska jag, ska jag inte, vågar jag, vågar jag inte...Men till slut samlade jag ihop mig och gjorde ju det till slut, vilket jag givetvis är mycket glad över idag. För det visade sig att kanalen hade gjort ett mycket fint arbete och det finns inget som jag inte kan stå för!
Som ni vet är jag ju alltid väldigt rädd och mån om både min och andras integritet och värdighet även här på bloggen. Det är därför jag inte går ut med familjens namn eller var vi bor även om många vid det här laget vet att vi är vi...och vet man inte det, går det ju lätt att ta reda på. Men kanske hindrar och försvårar min "anonymitet" en del, kanske inte...
Detta för att inte utsätta bl.a. de som behandlar mig inom sjukvården och försäkringskassan för spott och spe, även om de kränker mig många gånger! Men jag är ju trots allt så oerhört beroende av dem och kan inte "såga av den gren jag sitter på" eller "kapa handen som föder mig" hur gärna jag än skulle vilja...
Därför var jag också oerhört noga med att det inte fick bli sensations-, snyft- och/eller smör TV. Jag ville inte bli betraktat som ett UFO, inte tycken synd om eller "klaffsad på" på något vis. Vilket jag inte känt mig säker på, då jag inte riktigt litat på produktionsbolaget eller kanalen det sändes i. Jag har våndats, oroat mig, gruvat, generats och bara velat emigrera! Lika så med familjen, både M och C har haft det sååå jobbigt med detta. Och antagligen mycket för att månaderna gått...
För ju längre tid som passerat, desto större orosmoln har det blivit! Vilket visade sig helt i onödan! Med det här avsnittet gjorde "3:an" ett kanonjobb! Tycker jag i alla fall! *ler* Säkert berodde mycket av min oro och vånda på mitt enorma kontrollbehov, vilket är ännu ett bevis på att jag måste försöka "jobba" med det och våga börja lita på att andra också gör sitt jobb utan att jag är där och petar och petar...Visst hade det känts bättre med en förhandstitt och visst finns det massor jag velat ändra, lägga till och ta bort, men nu får jag inte det och då är det bara till att gilla läget! "Åka med" och acceptera, så här är det och så här blev det! Bra träning med tanke på kontrollbehovet...
Så klart finns det "felsäg"/feltolkningar (som det där med de 28 operationerna, låter ju som om jag gjort alla i ett svep vilket inte är riktigt sant. Det har blivit 28 operationer från det jag var 1 år tills i fjol), att jag ser otroligt trött och alldeles färdig ut i vissa scener, att en del scener var otroligt piiiiinsamma att göra och att det finns saker som inte borde synts i bild. Sen saknas ju en del också, både på gott och ont!
Bland annat vår älskade M, han klippte de bort helt! Så nu verkar det ju som om det bara är C och jag vilket inte är sant. M är ju i allra högsta grad en viktig och älskad person för oss! Utan hans insatser, omhändertagande och omsorger om oss, skulle vi ha det låååångt mycket besvärligare och dessutom vara ingenting! För övrigt hade jag och M ett jätte bra och viktigt samtal kring köksbordet, under inspelningen, om hur vi försöker "vårda" vårt äktenskap men det tog de inte heller med. Vilket känns synd, det kändes ju så äkta och bra, åtminstone när vi spelade in det.
Det jag, så klart, också hade velat ha med mer av, var ju mer om EDS:n, eftersom den är en så stor del av mitt och familjens liv. Jag passade ju på att ta chansen att bubbla och prata på om sjukdomen i massor men det mesta klippte de bort! Synd och tyvärr, tycker jag! Men den här gången var det nog min "livsresa" som de var mer intresserade av än själva orsaken till "livsresan".
Själv är jag ju så van med hur livet varit och blivit för mig, att jag inte tycker att den är något speciellt. Utan jag ville ju hellre få "missionera" kring EDS och vården av oss, eftersom det är det jag brinner för! Men vem vet, kanske kommer det fler chanser en dag och gör det det grabbar jag nog tag i dem för att "marknadsföra" och ha ett betydligt större fokus på sjukdomen än den här gången! För än är det lång ifrån färdig snackat om den saken!
Lite "sensations- och smask TV", kan jag nog ändå tycka att det var i speaker rösten. Hon upprepade och betonade en del saker väldigt starkt och det var nästan så jag rodnade där jag satt. Men, men...kanske mest sånt jag själv reagerade för och som ingen annan märkte.
Efter programmet översköljdes jag likt en tsunami av kommentarer på facebook, sms, chatt och telefon och jag kände mig verkligen som stooooor stjärna! Det var en så strid ström av beröm, lovord och glada tillrop att jag blev både generad och rörd! Och det har faktiskt tagit mig hela dagen att läsa igenom och besvara, helt otroligt fantastiskt roligt. Vilka fantastiska vänner jag har och sååå mycket uppmärksamhet att det blev en boost som jag kommer leva på länge! Mitt stolthets- glädje- och lyckokonto är fyllt till bredden! Tusen Tack alla, ni är mina pärlor allihopa!
På det stora hela är jag, trots allt, oerhört glad och nöjd, för programmet hade ju kunnat bli en "katastrof" med tanke på vilken kanal och programserie den ändå är med i. Jag måste säga att jag är oerhört tacksam för hur varsamt produktionsbolaget och kanalen ändå hanterade "vårt liv och vår historia"! De vårdade den väl och "återlämnat" den till mig i obefläckat skick! Nu kan jag fortfarande visa mig ute, utan att skämmas ihjäl för tid och evighet! På återhörande!/Carro...euforiskt rusig! (bilder från Positiva Linjen på facebook)
För er som inte sett programmet är det här en direktlänk dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar