Här i "lilla huset på berget" har vi intagit en riktigt semesterstämning, M är inne på sin andra semestervecka och C gör allt han kan för att njuta av sitt häääärliga sommarlov. Långa sovmorgnar, lata dagar och sena nätter, precis som det ska vara som barn på sommaren. Och nog märks det att vi fått en tonåring i huset! Han uppskattar inte samma saker som i fjol, är inte lika lätt att ha med sig och vill definitivt själv ha sista ordet i sånt som gäller honom. Och jag antar att detta bara är början...*ler*
Detta blev absolut solklart för oss, när vi föreslog att åka upp till Vantens by i Tornedalen men där blev det tvärnit! Lögn i he...te att försöka rubba honom från sina kära kompisar, datorn och tv:n speciellt då vi i tisdags kom hem efter en dryg veckas semestertripp i Tallinn och Finland. Så nu blev det så att han och jag blev kvar hemma medan M susade upp till mina släktingar för att mysa med dem och njuta av skogen. För ibland får han bara en sån obeskrivlig lust att umgås med träden, myrarna och bromsen - vilket inte jag gör och därmed är även jag ganska nöjd med arbetsfördelningen! *ler*
Kanske blir det så att jag sticker upp med C och en av hans kompisar under nästa vecka, beroende på hur länge M blir kvar där. Dessutom gillar ju även jag så klart att vara där, bada utebastu, surra med släkten tills fåglarna börjar kvittra och äta mumsiga middagar, men för mig räcker det med ett par dagar. Tror på något vis jag fyllt den kvoten med råge med tanke på att jag tillbringat alla mina sommarlov och ledigheter där medan jag växte upp. Men att det är en vacker bygd är det inte tu tal om, en av de vackraste faktiskt.
Men som sagt, borta bra - hemma bäst och när sen C fick en låsning i ryggen i morse, var saken färdig diskuterad. Tror han har för ont för att orkat sitta i bilen i 26 mil till! Vilket stämmer även på mig, jag behöver också fler dagar att återhämta mig på efter förra resan då vi kuskade runt cirka 200 mil i bil på lite mer än en vecka. För att inte tala om lyckan att få sova i min egen säng efter att ha sovit åtta nätter i hotellsängar av varierad sort. Dessutom får jag också mycket efterlängtat besök om en liten stund! Ett besök som jag ska mysa, surra och bara få rå om i två dagar, min fina K är på väg! *ler*
Anledningen till vår lilla semestertripp var min fina fars 70-års dag och det var också han som fick välja resmålet med godkännande av mig eftersom det var viktigt att det skulle kunna fungera även för mig. Första dagen började vi resan med att bila via Haparanda, in i Finland och sov första natten på ett sunkhotell i "Helgsjön" (min översättning) "in the middle of no where" någonstans i mitten av Finland. Hotellet kändes övergivet och vi var nästan de enda gästerna och där, därför skinnade de oss nästan på priset för ett hotell med hängmattor till sängar, torr Findus pizza och rum utan AC.
Dag två fortsatte vi vår resa mot Helsingfors och jag måste säga att jag är oerhört glad att resan gick så bra! Över förväntan faktiskt och utan några större intermezzon även om jag så klart är/var rejält sliten. Och visst kan man fundera på rådigheten att ge sig av med ett gäng där endast M är 100 % frisk och kry. Men samtidigt, vågar man inget så vinner man inget heller. Så vissa uppoffringar får man kanske göra för att också få uppleva något annat än hemmets väggar. Något jag längtat efter i åratal! Vi har ju inte kunnat vara någonstans utanför Norrbotten sedan 2007!
Men visst kostar det på också att ha roligt och visst måste man också tänka igenom allt noga innan man far. Och ibland kan det vara värt att tvingas "betala lite" för att få lite nya intryck och impulser att leva på under resten av året. Och sjukvård finns det ju faktiskt längs hela vägen! Det jag gjorde innan vi for var att se till att ha mina "bärarkort" med mig, mina mediciner ordentligt förklarade och informera M om vad han ska säga och inte säga om jag i såna fall inte kunnat föra min egen talan.
Så klart hade vi även rullstolen, kryckorna, nackkrage, ryggplatta (Spinabag), kuddar under benen i bilen och de andra ortoserna jag använder med oss. Vi var också duktiga på att ta många bensträckare under bilresorna och inte köra som blådårar med långa pass bara för att komma fram, vilket var lite nytt för den här familjen. Åtminstone för min far, då han är en sån som fort ska komma fram till dit vi ska. Men den här gången fick han vackert finna sig, då det var M och jag som var resledare. Och därmed gick den långa resan riktigt bra faktiskt!
I Helsingfors "färjade" vi över till Tallinn och Estland på dag tre och där bodde vi på ett Radisson Blue Hotel med AC tack och lov, för vi hade omkring + 34 grader alla dagarna! Jag kan verkligen rekommendera Tallinn som är en sån där helt underbar (liten) europeisk storstad med en fantastisk "Gamla stan"som jag bara är så fullständigt svag för att besöka. Här bredvid syns vårt hotell, där vi bodde på våning sex av 26.
På något vis blir jag liksom lite tagen av historien och fullständigtimponerad av hur människorna på den tiden kunde bygga sådan hus. Och när man kom in den här Gamla stan, kändes det som om vi direkt steg in i "Bröderna Lejonhjärta" eller "Sagan om ringen" filmerna, för en sån miljö var det där.
En av upplevelserna var att äta på Olde Hansa, som ska föreställa ett medeltida handelshus från Hansa tiden. Där tog vi en färdig meny och fick prova på allt från lax, vaktelägg, vildsvin, björn och kanin, pastejer, oliver, rosenbudding med mera med mera. Allt serverades på lerfat och drycken i lerkrus och det var nästan bäcksvart därinne med endast stearinljus som ljuskälla. Även om det kanske kan tyckas som en turistfälla är faktiskt ett besök här något man helt klart INTE får missa om man är i Tallinn. Och den kvällen fick C klara sig utan sin kära cola eftersom de inte serverade någon sådan dryck i det huset!
Efter Tallinn "färjade" vi tillbaka till Finland och började köra norrut även om vi också gjorde en avstickare österut först. Vi körde längs ryska gränsen och på ett ställe var det nog bara ett par hundra meter till den ryska sidan vilket kändes riktigt spännande även om vi tyvärr inte såg så mycket av det. C och jag hade haft lust att åka till gränsen och åtminstone se gränsstationen även om vi inte hade kommit över på den sidan då det krävs visum till det. Men där satte min målmedvetne far stopp och vände bilen norrut.
Första natten tillbaka i Finland sov vi Savonlinna, vilket för övrigt är en mycket vacker sommarstad väl värt ett besök. Tyvärr var vi i farten lite väl sent och fick därför svårt att hitta ett hotellrum för natten. Det slutade med att vi hamnade på ett, ursäkta språket, riktigt RÖVHÅL utan AC vilket blev den värsta natten i mitt liv. Jag trodde verkligen min sista stund var kommen och att jag skulle kokas levande, så nu vet jag hur kräftstackrarna känner det när de ligger i grytan! *ler*
Det var över 30 grader varmt, solen hade gassat på husväggen hela dagen och då rummet vi fick troligen var en liten studentlägenhet hade ingen rört sig där på veckor. Luften stod helt stillet och bara dallrade där inne. Det gick inte att öppna fönstrena förutom två små vädringsluckor och utanför vårt fönster hade vi en bilväg med uppförsbacke som bilarna/lastbilarna verkligen fick gasa på och ta sats för att komma uppför. Ingen drömtillvaro alltså, så långt ifrån semester man kan komma, åtminstone just då.
Vi var ute och vandrade till sent, drack en öl på en uteservering och tittade på alla båtar i hamnen men till slut fanns ingen återvändo, vi var tvungen att krypa in i vår 100° bastu och försöka komma till ro. Och då vet jag inte riktigt vad som hände med mig, jag total flippade ur och fick panik. Jag känner verkligen att jag inte längre mår bra av värmen, något jag visserligen kan känna av när vi bubblar nyätna hemma också. Jag har definitivt fått temperaturregleringsproblem, något jag tror många med EDS kan känna av.
Jag fick en enorm hjärtklappning, nyp i bröstet, pulsen skenade, svetten rann i floder längs ansiktet och jag fick ingen luft då jag inte kunde dra några djupa andetag på grund av hjärtklappningen och värmen. Det kändes verkligen som om jag inte skulle klara natten levande. M hjälpte mig och jag duschade iskallt flera gånger, fick blöta handdukar på kroppen och han fixade en tropikfläkt som jag riktade mot ansiktet.
Även C bidrog med iskalla vattenflaskor som jag höll mot hjärtat och på så sätt fick jag pulsen att lugna sig. Och när den gjorde det la sig också paniken och till slut kunde jag faktiskt slumra in ett par timmar framåt morgonsidan. Men jag kan lova att det var mitt livs VÄRSTA natt och jag var långt ifrån utsövd när det var dags att stiga upp. Så någon ökenriddare är jag nog inte längre! *ler* Vet inte riktigt varför det blir så här men helt klart har min inre termostat lagt av! Thank God för AC:n! Leve AC:n!
Finland är verkligen mycket vackert, åtminstone söder-, och österut, helt klart ett underskattat resmål och M och jag bestämde på stående fot att vi ska åka tillbaka men då tar vi nog husvagnen med oss. Hotell och hotellfrukostar i all ära men nog kände vi att vi saknade vår lilla husvagn. Visst blir det varmt i den också men där kan man i alla fall oftast ordna korsdrag, man har sin egen säng/kudde, är nära naturen, slipper släpa väskor in och ut och alla kläder och saker finns på sitt rätta ställe. Vi tycker nog att husvagn trots allt är mer praktiskt än hotell, hur knepigt det än låter! *ler*
Nåja, nu är vi tillbaka hemma igen, väldigt trötta men oerhört nöjda och glada, med fulladdade batterier och massor av intryck att smält! Visst har det frestat på också men det var det värt! Att äntligen få lite "luft under vingarna" och nya intryck som vi ska plocka fram och leva på under kalla vinter kvällar! Tusen tack kära mor & far för resan och resesällskapet, som vanligt är det alltid lika trevligt att vara i farten med er! *ler* Mys på i sommarvärmen även om inte solen syns till idag, åtminstone inte här och kom ihåg att Fånga Dagen!/Carro (googlade bilder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar