Foto: Daniel Nilsson
Dagarna går och jag hinner inte med! Som vanligt med andra ord! *ler* Nu har vi haft några såna där kanon fina dagar då man bara inte kan sitta framför datorn, även om jag gjort det med. Efter att ha suttit en hel dag i solen och värmen, så är jag när kvällen kommer och det svalnar, alldeles trött och mosig i hjärnan och kan inte tänka en tanke! Och det är faktiskt de kvällarna jag gillar bäst! Sådana här ljusa nästan tropiska sommarnätter försöker jag lagra för att sen plocka fram i mörkaste och grådaskigaste november. Det är de här kvällarna vi ska leva på hela året! *ler*Hur som helst ska jag vara kortfattad ikväll, tänkte bara slänga in ett snabbt mail och berätta att jag inte trillat från jordens yta och att jag är på väg hit varje dag och att jag inom kort planerar att fortsätta min historia även om man inte kan tyckas tro det just nu. Jag blir lite sur på mig själv när jag inte kommer till skott men jag försöker att inte klandra mig, då jag ju förstår varför. Jag är fortfarande så in i vassen trött! Min ork är slut vid tre på dagen och efter det får jag inte mycket gjort och kanske beror det till viss del på att jag oftast inte kommer mig för att vila.
Lägger jag in en vilopaus någon gång vid den tiden, ja då orkar jag eventuellt lite mer men har jag inte kommit till tangenterna före det är det liksom kört för den dagen. Mina morgonbestyr är inte klara förrän vid elva och tiden där emellan försöker jag ringa, fixa och dona förutom när jag spelar idiotiska spel på facebook och lyssnar på ljudböcker. Det är ungefär det jag orkar med just nu. Men jag väntar på att krafterna ska återvända. *ler*
Förutom denna enorma trötthet och håglöshet mår jag egentligen ganska bra just nu, åtminstone tror jag det...*ler* Jag har inte så speciellt ont just nu, jo, visst finns det onda ställen och visst finns det aj, aj...men det är helt klart hanterbart! Jag ligger väl någonstans mellan 3 - 4, så jag ska absolut inte klaga över det, det har varit värre. Betydligt mycket värre...
Men fortfarande tycker jag att benen sväller, inte lika mycket, men ändå - det finns vatten bullor både här och där och jag kissar ovanligt lite för att äta vätskedrivande. Har ju hört att man inte ska ta dem om man planerar att åka till stan och så där, eftersom man ju behöver ha en toa i närheten. Men det stämmer inte på mig, idag har jag nog bara kissat tre gånger (max 4) trots vätskedrivande. Mysko! Jag har sökt doktorn på mitt "hemma sjukhus" men han hade hunnit gå på semester och likadant med min ordinarie doktor på vårdcentralen, så jag tror jag avvaktar lite till. Det är ju också en sån årstid, då benen sväller...
Dålig ork och kondis har jag också, blir fortfarande trött av ingenting men de har ju kollat allt och tagit en massa prover och allt har varit normalt. Så då måste det ju vara bra och jag får väl lita på det, åtminstone tills min vanliga doktor är tillbaka. Och dessutom kom provsvaret i veckan och nu kan jag nog ÄNTLIGEN säga att faran är över! Det stod att "fyndet"/förändringen inte var en egentlig tumör utan blodtillblandad kroppsvätska efter trolig blödning men att förändringen ska följas upp under en tid, vilket ju känns fantastiskt! Både att de ska följa upp mig men också att det inte verkar ha varit något farligt som jag hade i magen.
Som att ha fått livet tillbaka! Helt enkelt underbart! *ler*
Sen har jag varit med C hos våran dr. Y. som ska ha hand om våra ryggar, ja förresten när det gäller mig är det ju hela jag h*n ska sköta om. H*n var faktiskt riktigt trevlig och human den här gången, ibland undrar jag nästan om h*n har fått gå charmkurs eller vad det är som hänt. Dessutom ser h*n urtjusig ut, gått ner i vikt och kanske har h*n träffat en ny kärlek som gör att h*n blivit så trevlig! *ler*
Dessutom hade h*n så fina besked åt oss, C:s rygg är inte alls så illa där an som barnhabiliterings läkaren ville antyda. Dr. Y såg nästan inte ens en tillstymmelse till skolios eller kyphos och det lilla h*n såg menade h*n var inom normal spannet och troligen något som beror på att C vuxit så mycket på kort tid och förmodligen något som kommer försvinna med tiden. Men bara för att han har den mamma han har och därmed också ett misstänkt arv, tyckte dr. Y att barnhabben ska fortsätta att kolla C:s rygg varje år. Bara för att hålla koll och inte missa eventuella förändringar som kanske dyker upp nu i och med puberteten.
Vilket jag accepterade i det här läget, då jag också kunde se på bilderna att det såg tämligen bra ut. Men precis som dr. Y sa; "du kan ju det här" så kommer jag definitivt inte att nöja mig om jag ser den minsta lilla förändring. Då kommer jag att kräva ny röntgen och nytt besök hos dr. Y, för jag kommer inte tolerera att C får gå lika länge som jag gick med min skolios! Så det så! Som den lejonmamma jag är...*ler*
Sen kan jag väl erkänna att jag inte är helt trygg med dr. Y:s besked, bara cirka 98 %. För jag kan inte låta bli att fundera varför barnhabiliterings läkaren sa som hon gjorde, jag menar hon kan ju inte bara ha gripit det ur luften...Eller kunde hon, för hon är ju inte C:s ordinarie doktor utan gick bara in och läste bilderna och rapporterade bara vad hon såg. Men å andra sidan är hon ju inte specialist på ortopedi som dr. Y är...Många frågor blir det...men just nu bestämmer jag mig för att gå på dr. Y:s linje...åtminstone tills det dyker upp något annat.
Bara idel glädjande besked med andra ord och självklart är vi ju supernöjd med dem! Med detta tror jag att jag säger Tack & Godnatt för den här gången. När jag har tagit mig ur John Blunds enorma sömnsäck, ska jag försöka samla ihop mig och få till ett nytt inlägg inom kort. Men om jag inte hörs, har jag fullt upp med att fira lilla pappas 70-års dag i ett främmande land nära oss.../Carro...med sömnpulver i ögonen...(googlade och privata bilder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar