Gummigumman på akuten och på Facebook!

Foto: Anette Heikkilä

I stället för att göra det jag egentligen borde och skulle, studera de klassiska "gubbarna" inom sociologin eller analysera sagor med Socialt arbetets "glasögon", gjorde jag något heeeeelt annat! Nämligen skapade en sida åt Gummigumman på facebook. Har du ett konto på Facebook och vill bli vän med mig, vilket jag hoppas du vill, söker du efter mig i sökfältet och då hittar hittar du mig på; Gummigumman minut-för-minut. Och självklart tycker jag det vore JÄTTE roligt om du vill följa mig där också, hoppas vi "syns! *ler*

I övrigt har det varit en ganska "lustig" vecka! Jag började få febertoppar och ont i magen, på höger sida och i bälteshöjd, redan förra onsdagen men min vana trogen knogade jag på ändå, tills nu i måndags. Då ringde jag vårdcentralen som hänvisade mig till akuten och när jag ringde till dem ville de naturligtvis att jag skulle komma dit. Men det ville inte jag! Men gjorde det ändå, eftersom det naturligtvis inte är så himla vettigt att gå med feber och ont i magen dag ut och dag in. Kirurgerna som undersökte mig tyckte inte att det just då var precis som en blindtarm, men ville ändå att jag skulle komma tillbaka nästa dag för observation och innan jag fick åka hem skickade de upp mig på gyn där de undersökte mig noggrant. Och det är ju INGET trevligt ställe att vara på men oj, vilken fin doktor jag träffade på! Hon var fantastiskt ödmjuk och trevlig men det trista var att hon hade en elev med sig, något som störde mig lite, men det jag inte kunde ana då var att det skulle bli värre!!

De hittade en pytteliten cysta och tog prover på den men jag känner mig inte speciellt orolig för den eftersom jag haft en vattencysta i det området förr. Då var den 9 cm i diameter och innehöll 3,5 dl vatten och absolut orsaken till varför vi inte fick några barn. För så fort de opererade bort den tog det bara sju månader innan jag blev gravid med C. Det man upptäckte vid den operationen var att jag bara hade en äggstock, äggledare (de på höger sida) och att livmodern var hjärtformad, så inte var det speciellt konstigt alls att jag inte blivit gravid med en bamse cysta som täppte igen den futtiga "utrustning" jag hade. Efter besöket på gyn for jag hem, fortfarande med ont i magen och feber.

Och precis som jag blivit tillsagd, för jag är lydig jag *ler*, for jag tillbaka nästa morgon och då utan en endaste tillstymmelse till värktablett i blodet. För på morgonen kom jag att tänka på att värktabletterna kanske "mörkar" lite av smärtorna och att det därmed kanske försvårar för doktorerna att ställa diagnos. Och till viss del hade jag väl rätt, för utan "smärtis" i blodet hade jag betydligt mycket ondare och "svarade" direkt på doktorns undersökningar men någon diagnos fick jag inte. Hm…som vanligt då och inte är vi speciellt förvånade. Men hur som haver, beslutade sig den här doktorn för att lägga in mig på Ava - akutvårds- avdelningen - för fortsatt observation och den här gången hjälpte det inte att jag sa att jag själv kan fortsätta att observera mig hemma. Kändes väl si så där, kan inte påstå att jag var speciellt road men, men det brydde inte hon sig om.

Ava är ju som sagt en akutvårdsavdelning med oerhörd strömning av folk som åker in och ut. För att kunna ta emot så mycket patienter som möjligt har de inte renodlade dam- och herr salar utan här ligger man huller om buller och några ensam salar är det inte tal om. Vilket gör att det känns ungefär som om man ligger mitt på T-centralen och någon nattro infinner sig sällan, eftersom personalen springer ut och in, tänder lampor och pratar högt så därför ville jag hem fort som attan. De satte dropp på mig, för att magen skulle vila och plötsligt kände jag mig såååååå sjuk! *ler* Eftersom jag så nyligt är opererad, vid så många tillfällen och med dålig erfarenhet från de kirurgiska operationerna (de ortopediska operationerna, har ju som bekant, gått bra) ville varken jag eller de öppna mig i onödan och det som förbryllade alla extra mycket var att mina värden var normala, trots feber. Därför fick jag omedelbart en avslöjande datortomografi undersökning, något jag inte tror de tar till direkt. På den kan man se det mesta eftersom magen skivas upp i delar. För mig försvårades bild tolkningen av alla mina stag och skruvar i ryggen, som slog stjärnor i magen, men så mycket kunde man se att blindtarmen var inte påverkad. Men sen blev det inte så mycket mer i den vägen…

Jag har ju gjort "miljontals" datortomografi undersökningar men den här var lite lustig faktiskt. För den här gången fick jag kontrast insprutat i kanylen på armen och på bara några sekunder spreds sig en enorm hetta genom hela kroppen, från halsen, fingertopparna och ner till tårna. Jag fick en märklig smak i munnen och sen kändes det också som om jag kissade ner mig fast jag inte gjorde det. Tur att jag hann vara på toa innan, för annars hade känts pinsamt åtminstone för ett ögonblick innan sköterskan sa att det var en känsel hallucination. Och lika snabbt som den märkliga upplevelsen kom, lika snabbt försvann den igen. Då inte bilderna visade något bestämde sig doktorerna för att jag nog ändå var ett fall för gyn och därför blev det en retur resa dit, bara två dagar senare. Och den här gången räckte det inte med en eller två gynläkare utan helt plötsligt hade jag FYRA stycken stående mellan mina ben och förstår ni hur trevligt det kändes! Inte alls, kan jag bara berätta - utlämnad och utfläkt till tusen! *ler*

Men inte att jag för ett ögonblick skulle ha tänkt på att vägra, lite typiskt mig, så van att sätta min integritet åt sidan och hela tiden vika mig för läkarnas vilja, något jag "tränat" på ända sedan jag var liten. För när jag sen satt i väntrummet och väntade på transporten tillbaka till avdelningen hörde jag en annan patient som redan i väntrummet stenvägrade att låta kandidaterna vara med och då tänkte jag förvånat att "ja, just det, så kan man ju också göra"! Men samtidigt hur ska kandidaterna någonsin lära sig om de inte får vara med…men å andra sidan, de behöver ju inte träna på mig varje gång! Nåja, hur som helst hittade de inget alarmerande den här gången heller och nu var de inte ens längre säker på att det de första gynekologerna hade sett, verkligen var en cysta utan troligen bara min lilla äggstock som syntes. Och lyckligtvis nog var jag varken gravid eller hade clamydia, vilket de också testade! *ler*

Jag blev kvar två nätter på Ava och sen skickade de hem mig, vilket de gör när de inte vet! *ler* Jag var inte ett dugg bättre och inte heller fick jag någon absolut förklaring på vad det kunde vara. Utan läkaren som skrev hem mig sa att så där är det med magar i bland, man får inte alltid någon förklaring på vad som felar och sen försvinner det bara lika fort som det kom. Något jag inte riktigt köpte, för detta har hänt mig vid flera tillfällen under livet, senast för ett år sedan. Men då jag ju fått veta av röntgen, att detta inte är något jag dör av, *ler*, tyckte jag att jag lika gärna kunde åka hem igen och lovade återkomma om jag blev sämre. Men nästa gång åker jag inte dit förrän jag har huvudet under armen! Känns så himla pinsamt och nästan som om man stör dem i onödan! Jag ska även fortsätta tempa, observera och gå till vårdcentralen med urinprov och även lämna infektionsprover om det fortsätter nå många dagar till. När de inte kunde hitta något konkret bestämde vi, doktorn och jag, att det nog ändå var antingen blindtarmen som "retas" med mig (den kan tydligen göra så ett bra tag innan den bestämmer sig för att lägga av) eller svullna körtlar i magen p.g.a. förkylning något som i sin tur ger retad bukhinna och med detta åkte jag hem efter att ha förbrukat sex gynekologer och sex kirurger på två dagar! Ganska snyggt jobbat tycker jag! *ler*

Som vanligt kan jag ju inte ge mig när jag inte får svar på gåtorna och därför började jag googla när jag kom hem och då hittade jag något mycket spännande. Tydligen har vi med EDS en ökad benägenhet för tarmfickor, divertiklar, och den länken hittar du här. Något som kan vara bra för dig med EDS och mag- och tarmbesvär att känna till och nämna för din doktor. Visserligen brukar de ju inte bli så glada när vi kommer med egna idéer till diagnoser man vad gör man inte när de inte har en aning och mer eller mindre ser ut som frågetecken! *ler* Jag pratade med min vårdcentralsdoktor om detta men han var inte så intresserad att lyssna på det örat utan trodde mer att det, trots allt, är gynekologiskt, något inte jag själv tror för jag har ju VERKLIGEN blivit undersökt ordentligt där nere! Men, men den som lever får se, självklart fortsätter jag fundera och observera och på tisdag ska jag få komma till min homeopat så då är jag nästan övertygad om att jag kommer att få svaret på frågan. Hon brukar ALLTID veta vad som är fel med min bångstyriga mage!

Nåja, så är läget just nu och det känns väl inte så där super duper bra idag heller, lite feber och det hugger som knivar när jag djupandas, hostar och skrattar. Och sen är jag väl så där lagomt road av att magen börjar krångla igen nu när jag börjar få bukt med skelettet men det är nog bara att gilla läget när man har ett måndagsexemplar till "hårdvara"! *ler* Men som sagt, jag kommer att försöka undvika in i det längsta att de "öppnar" mig igen eftersom jag alldeles nyligt blivit kvitt kirurgerna efter en lång komplicerad bråckoperation med mycket tjorv och om det har jag också skrivit här på bloggen och därför är jag inte så suuuuugen och intresserad av att bland mig med dem igen. Inte i första taget, i alla fall, och jag tror faktiskt det är ömsesidigt eftersom vi var rörande eniga om att jag skulle åka hem! *ler* Men nästa gång de öppnar min mage, då ska blindtarmen veck vare sig den krånglar eller inte, för jag är så less på att åka in med den gång efter annan. Ta hand om era magar!/Carro med hugg i sidan...