Sjunger Mac Minins lov!

Oj så underbart med en ny dator!! Jag är sååååååå himla lycklig över min nya Mac Mini från Apple som kom igår och som jag beställde i förra veckan. Nu är det slut med virus, upphakningar, långsam uppladdning och allt annat tjafs som en vanlig windows pc för med sig. Så i fortsättningen blir det inga fler windows pc för min del, ungefär lika lite som att jag går tillbaka till att använda Nokias telefoner när jag väl bytt till Sony Ericsson. Sån är jag! Först byter jag inte, byter inte och byter inte utan är lojal in i döden och det gäller allt från frisör, dator, mobil etc. etc. Och sen när jag väl byter, ja då, då är jag lojal mot den nya istället. Och vilken kvalitet sen, allt med Mac känns så rejält och robust, tryggt och säkert och den är fullständigt ljudlös. Inte ett brum eller rusning från fläkten eller motorn inne i datorn och ett fantastiskt tangentbord köpte jag också med lätt tryckta knappar för trötta fingrar. Är det månne en aningens vinklad nykär bild jag har?! *ler*

Men förutom att allt känns så proffsigt och stabilt med en Mac är ändå det bästa att jag nu äntligen får ha min dator i fred. Sen C:s bärbara dator slutgiltigt "kastade in handduken" för några veckor sedan har det varit en enda lång "strid och kiv på kniven" om vem som ska få sitta framför datorn. "Nu är det min tur", "Nä, nu är det min tur" eller "Du har ju suttit jätte länge, minst hela dagen" och liknande, har jag fått höra medan jag haft en unge flåsande i nacken och slitandes i armen. Men nu ÄNTLIGEN är det slut med det! Han har fått min gamla tråkiga Windows Vista och jag en alldeles egen Mac som dessutom inte kan spela flera av de online spelen som killarna spelar allra mest just nu, just för att det är en Mac. Är det inte fantastiskt, kan nästan inte bli bättre för det innebär att det inte kommer att bli någon rusning till min dator och den kommer att stå där och BARA vänta på att lilla jag ska komma och knappra på den. Nästan så man kan misstänka att det är en tanke bakom detta! *ler*

Detta är också en anledning, förutom min skrivkramp, att jag inte kommer mig fram till datorn och skriver lika mycket som jag skulle vilja. För den är alltid upptagen och då mina Facebook spel tar så mycket tid brukar jag precis bli klar med dem när C kommer från skolan och då tycker han att jag ju har haft datorn hela dagen och att det då varit hans tur att få sitta vid den. Något han, visserligen, kan ha lite rätt i. Jag har ju haft min chans att skriva på dagen medan han varit i skolan och blir det inte gjort innan det är det lätt hänt att det inte blir den dagen. För från och med att han kommer hem från skolan, rullar ju dagen och kvällen på med middag, läxor och ja, just det, spelande. Jag säger bara "sådan son, sådan mor"! Jag är helt hopplös med mina spel, kan inte sluta när jag väl börjat. Jag måste verkligen ta och skärpa till mig lite och bestämma mig för att få det skrivet INNAN jag tillåter mig att sätta mig med spelen och inte tvärtom. Har jag spelen som morot tror jag det är större chans att jag får ur mig något vettigt...kanske...

En annan anledning till att texterna uteblivit är att en av mammorna till C:s kompis varit sjukskriven en tid och vi har haft kaffeklubb en stund nästan varje dag. Självklart har det har varit så himla trevligt med sällskap och när jag haft chans att få surr och snack sällskap har jag ju prioriterat det. I morgon börjar hon jobba igen, trist nog, men då kommer jag att få mer tid över till skrivande, hoppas jag. Men jag tror också att jag måste minska lite på mina andra dagliga besök eftersom mina dagar går så himla fort och jag inte får något gjort. Hemtjänsten kommer mellan kvart över åtta och nio och hjälper mig med bland annat frukosten. När jag gjort min morgontoalett och ätit frukost, druckit kaffe och läst tidningen är klockan ungefär tio och då har också hemtjänsten gått vidare till nästa. Då har jag cirka två timmar framför datorn tills de kommer tillbaka för lunchen. När den är äten brukar min mor, ungefär 1 till 2 timmar senare, dyka upp på sin dagliga tjänstgöring (som hon själv säger) och då ska det surras och drickas lite kaffe en stund. I samma veva med det brukar C komma hem, oftast med minst en kompis i släptåg och då ockuperar de datorn fram till åtta på kvällen. Så nå mycket datatid har det inte blivit på länge...ända tills nu och som ni ser kan det vara ett pressat schema att vara sjukskriven!

Men egentligen handlar det nog mest om disciplin! *ler* Och att "lista" saker som ska göras schematiskt som jag kan följa och sedan stryka när det är gjort. Har jag ingen lista eller schema att följa, ja, då är risken stor att det inte blir gjort och att jag "fastnar" i det jag för tillfället håller på med och bara låter timmarna rinna iväg även om det kanske inte är så himla meningsfullt som t.ex. just nu Facebook spelen.
Och så har jag alltid fungerat, även långt innan mitt totala utmattningssyndrom som ju självklart inte förbättrade saken. Från mellanstadiet minns jag att jag blev ohyggligt störd om vi inte följde schemat och allra roligast tyckte jag det var när fröken skrev en lista på tavlan vad vi skulle göra i vilken bok och i vilket ämne. Men när och i vilken ordning vi ville göra det fick vi välja själva. Självbestämmande under kontroll var något som tilltalade mig, för det kändes som en så stor befrielse och lättnad när jag kunde "bocka av" sak efter sak allteftersom de blev gjort. Att jobba så gjorde skoljobbet väldigt tydligt för mig.

För någon vecka sedan var M och jag på barnhab. och träffade psykologen och specialpedagogen för att diskutera C:s mående och vad vi kan göra för att hjälpa honom när de svarta och tunga stunderna kommer, vilket det tack och lov, är flera veckor sedan han hade sist. Då pratade psykologen om något som kallas Exekutiv förmåga och handlar om att ta initiativ, planera och tänka långsiktigt. Störningar i den exekutiva förmågan kan leda till att man har svårt att ta till sig ett vardagligt erfarenhets- och automatiskt handlingsmönster som är nödvändigt i ett socialt liv. För andra i ens omgivning kan denna brist vara mycket irriterande och svår att förstå eftersom helt vanliga och enkla aktiviteter inte fixas (källhänvisning Lundin & Ohlsson 2002 hittad i en psykologuppsats av Maria Eklund, Stockholms universitet). Denna förmåga är något som utvecklas väldigt sent hos barn ungefär från tonåren och ända upp till 20 års åldern. Det är därför man först i den åldern börjar med att t.ex. byta klassrum och ha skåp där kläder och böcker förvaras. För det är först då man klarar att tänka vilka böcker man ska ha med sig och vart man ska, när rasten är slut och att lägga upp arbetet mer självständigt. Länken till uppsatsen hittar ni här

Denna förmåga, liksom alla andra, varierar väldigt mycket mellan individ och individ. Man har mer och mindre av denna vara också och det är ett långt spann för vad som räknas som normalt innan det som hos t.ex. personer med ADHD kan vara en bristvara. Ett kännetecken på brister i denna förmåga kan vara om man t.ex. liksom jag, har listor till allt. Önskelistor, att göra listor, packlistor, ringlistor osv. osv. och jag kan bara tala om att det har då absolut inte blivit mindre av det sedan jag "brände ut" mig så fullständigt som jag gjorde. Vilket jag också hittade belägg för i uppsatsen jag hänvisar till i förra stycket, man har kunnat visa på att i samband med ett utmattningssyndrom ökar riskerna kraftigt att man kan få försämrat minne och koncentration, något som definitivt överensstämmer med mig. Så nu är, om möjligt, mina listor ännu mer livsviktiga, har jag det inte nedskrivet på papper så finns det inte. Dessutom, men det har jag inte några belägg för utan är bara mina egna funderingar, tror jag att detta också kan vara ett av symtomen för oss med EDS då våra kroppar väljer att "stänga av" och sortera bort en del förmågor för att orka med våra trötta kroppar.

Så kanske måste jag börja om med den stränga disciplinen som jag hade för att klara av att läsa min utbildning på distans och det var långt innan både C och mitt utmattningssyndrom. Då fick jag göra upp ett schema som jag strängt följde för att inte hamna på avvägar och fastna framför t.ex. internet som var helt nytt på den tiden och som direkt tilltalade mitt vetgiriga och nyfikna sinne. Alltid äta, ladda diskmaskinen, bädda och slänga på en tvättmaskin innan jag satte mig med pluggandet fram till lunch, sen kaffe och lite internet som belöning, hänga tvätt och mer plugg till middagen för att i möjligaste mån ha lediga kvällar tillsammans med M. Följde jag detta schema hann jag med det jag skulle man jag är tveksam om det funkat lika bra om jag bara hade tagit stunden som den kom. Så där en ny dag och en ny text, så bra det känns! *ler* Njut av det härliga vårvädret ni som kan!/Carro en stolt Mac Mini ägare (googlade bilder)