tag:blogger.com,1999:blog-4192762621121835806.post6575756474073924519..comments2023-03-01T09:32:22.939+01:00Comments on Gummigummans blogg: Hur mås det här då?Gummigummanhttp://www.blogger.com/profile/16486722853070086754noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-4192762621121835806.post-2055396895649684942011-08-27T15:03:18.397+02:002011-08-27T15:03:18.397+02:00Puss älskade Carro. Äran är min <3 Vissa männis...Puss älskade Carro. Äran är min <3 Vissa människor som passerar ens liv, gör just det, passerar. Medan andra fastnar i mitt "sirapsland" fniss... som klister och blir kvar för evigt!<br /><br />Men jag tror ju inte på slumpen. Jag tror vi får de människor vi behöver på vår resa. En del som lärare/ elever, tillfälliga medan andra verkligen är där som det nätverk som binder ihop oss bokstavligen. <br /><br />Sköt om dig och minns att när en dörr stängs så öppnar Gud ett fönster... det finns alltid nya möjligheter. Varma pussar och kramar och tack för att du även skrev så fint på min blogg, värmde oerhört. Det är väl så, när vi verkligen behöver extra värme och kärlek för att det känns kärvt så betyder orden extra mycket!<3anna ehttp://www.annasdrom.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4192762621121835806.post-26825686083300230972011-08-27T13:11:48.398+02:002011-08-27T13:11:48.398+02:00Älskade finaste kloka Anna,
Jag blev allt lite vå...Älskade finaste kloka Anna,<br /><br />Jag blev allt lite våt i ögat när jag läste det du skrev. Ja faktiskt att det knottrade sig på mina armar bitvis när jag läste det du skrev bara för du är så klok och har så rätt. För visst är det som du säger på alla det vis! <br /><br />Det konstiga är att jag inte inser det själv! T.o.m. andra vet det före mig! En kompis chattade med på facebook i går kväll och utan att vi ens pratat om mitt mående konstaterade hon bara helt krasst: "ja, du brukar ju aldrig må så bra på höstarna"...<br /><br />Hmmm...intressant...och intressant att jag fortfarande inte lärt mig läsa mig själv fullt ut (trots 5 års terapi). Varför kan jag inte bara inse, förstå och acceptera ATT och NÄR dipparna kommer. Det är lättare att stötta, hjälpa och förstå andra, men sig själv?! Nä det är verkligen en gåta! Som är kvar att lösa...<br /><br />Det är definitivt som du säger, att jag står inför nya beslut och i nya vägskäl på många områden. Medan jag lämnat andra bakom mig och kanske, kanske saknar jag dem lite hur sjukt det än kan låta. Men då har jag ju också ett sjukt sjukhusintresse! För faktum är att jag "vaknar" till, när det börjar snurra på den fronten igen. Kanske för att det är ett område jag kan så väl och som känns invant och tryggt!<br /><br />Sen är det väl så, som jag brukar säga till andra, att man måste deppa och "bryta ihop" emellanåt. För att sedan orka bita ihop och knoga vidare. Kommer aldrig dalarna, kommer ju heller aldrig topparna! <br /><br />Bara inse att det här är mitt "tåg", och att det inte blev en 1:a klass kuppé på Orientexpressen, luta sig bak och hänga med till slutstationen! Och det kan faktiskt bli ganska mysigt i en 2:a klass kuppé också, bara man boar in sig. Så snart kommer väl orken och krafterna tillbaka, för som du säger...jag har en del att "bita tag i"...<br /><br />Sen Anna, vad jag är glad att jag har träffat dig och får ha dig som min vän! Tusen TACK älskade Anna för din kommentar och din "pepp", det värmer så i hjärtat!! Massor med bamsiga kramar och pussar! Och kärlek, till bästaste Anna! :-)Gummigummanhttps://www.blogger.com/profile/16486722853070086754noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4192762621121835806.post-48930216363566139422011-08-25T04:29:25.763+02:002011-08-25T04:29:25.763+02:00Jag skulle vilja säga att ditt mående är vad man k...Jag skulle vilja säga att ditt mående är vad man kan förvänta sig efter det som varit sista åren. Då det bara inneburit op och rehab. Nu står helt plötsligt ute på en "myr"..Ditt sirapsland... "Ska du gå vidare torrskodd eller kommer det att bli ännu mer tungt?"<br /><br />Inte konstigt dina reaktioner kommer. Du har genomlidit otroligt påfrestningar för kroppen och allt fokus har varit just där, men nu när inte du får det så kommer tankarna...<br />-Sunda föresten...<br /><br />Jag känner ofta ofta som du, att jag är trött, seg och går i sirapslandet och det är otroligt frustrerande när man varit en människa i farten, alltid folk omkring sig och nu känns allt jobbigt!<br /><br />Men för mig är det smärtan som tär...Jag har gjort upp med mig själv om att jag inte är arbetsför osv. Den biten har du nu kvar... DU vill så otroligt mycket och när man levt med dessa "kickar" i livet och så kommer man ut på den 40 åriga ökenvandringen... bokstavligen, ja då är det inte så konstigt man känner sig som en sopsäck, som är färdigt för förbränning. "Vad kan jag tillföra?"<br /><br />Så vi får helt enkelt göra det vi kan och bryta nya åar... Du har ju dina böcker som väntas på att skrivas!<br />Puss vännen <3anna ehttp://www.annasdrom.blogg.senoreply@blogger.com